Laakso-Markus byter språk och hittar mer rätt än med något han gjort tidigare. Här är låtarna mer dynamiska, ofta oväntat elektroniska, och framför allt är det inte alla känslor hela tiden, som så ofta tidigare. Krunegård lämnar visserligen gärna ut sig själv men formulerar sig så skarpt att han oftast dansar rätt mellan personligt och privat.
Bästa spår: ”Ibland gör man rätt ibland gör man fel”.