Jag önskar att jag var döv. Ex-depechen Alan Wilder har lyckats tillverka den mest självgoda, äckliga musik jag någonsin hört. Fruktansvärd, distad bluesrock och vidrig triphop, toppad med jesuskomplex och asfult omslag. Som bäst låter det som om Moby och Saul Williams skulle spy upp soundtracket till ”Oh brother where art thou” i slowmotion. Från och med nu ska jag kalibrera alla mina recensionsbetyg efter ”Subhuman” – världens sämsta platta.
Bästa spår: Det kortaste.