Utveckling ska uppmanas, och Ånge-kvintetten förtjänar en eloge för att den ämnar skapa några skrynklor på de släta nygrungelakanen. Det tuffare utförandet ger Takida aningen mer pondus, men tyvärr gör detta gruppen enbart marginellt mer spännande än tidigare. Övernattningen bland reklamradiokuddar är helt enkelt för städad, händelsefattig och i längden tämligen trist. Mjuka bolster är inte alltid skönast.
Bästa spår: ”Poisoned”.