Sahara Hotnights har dolt sin musiksmak bakom en vägg av arg energi och attityd.
Men här kopplar kvartetten in sina instrument i de skivbackar, blandband och radioprogram de lyssnade på under uppväxten i Robertsfors. Musiken går att härleda till Rod Stewart, Heart, Bangles, Belinda Carlisle och Tom Petty.
Det betyder inte att gruppen har börjat skriva låtar som förtjänar stämpeln lätt och gubblagom. Genom att lita på sig själva och strunta i omvärldens syn på vad som är rätt eller modernt har de spelat in sin bästa skiva hittills.
Det enda som lyser starkare än alla strålande melodier är Sahara Hotnights självförtroende. Vilket inte minst märks hos sångaren Maria Andersson. Hon låter inte längre som en ung blandning av Patti Smith och en megafon. Hon behöver inte skrika för att höras. Det räcker med att sjunga.
”What if leaving is a loving thing” innehåller flera ögonblick som platsar på ett kommande ”greatest hits”-album:
”My baby and I”-partiet i fantastiska ”Visit to Vienna”. Kokällan i ”Puppy”. Storstadsmelankolin i ”The loneliest city of all” och ”Neon lights”. Stämsången i ”Getting away with murder”. Mörka flickpopballaden ”If anyone matters it’s you”...
Och alltihop har en omedelbar värme som påminner om när din bästa vän bjuder hem dig och spelar sina äldsta favoritskivor ända tills kollektivtrafiken slutar gå.
Bästa spår: ”Visit to Vienna”.