Hur ska det här sluta?
Robyn är inte mer än nitton och släpper blott sitt andra album med juvelen ”My truth”.
Ändå framstår hon redan som en fullfjädrad artist, med en egen röst, ett eget uttryck och ett eget sätt att formulera känslor och tankar.
De flesta sångare och sångerskor brukar inte nå den mognaden förrän långt upp i trettioårsåldern.
Så går det när starka individer får chansen att börja utveckla sin talang i riktigt tidig ålder.
De blir inte, som schablonföreställningen gör gällande, hjälplösa offer i det kallhamrade showbusiness-maskineriet.
De blir stora artister.
Särskilt tydligt framträder Robyns mognad i texterna på ”My truth”. Vad som på debutalbumet var charmiga men inte alltför djuplodande hjärta-och-smärta-ramsor har här utvecklats till skarpsynta betraktelser av de fenomen som styr de flesta människors tillvaro; kärlek, vänskap och jakten efter hållbara sanningar. Aktstycken som ”My truth”, ”Underneath the heart”, ”88 days” och ”Universal woman” vittnar om både intelligens och känslomässig pondus.
Men allra mest imponerar ”Giving you back”, där den unga stockholmskan skriver om sina känslor i samband med en abort. Vidden av ett sådant trauma kan en utomstående aldrig förstå, men Robyn lyckas ändå förmedla så mycket av sorgen, vanmakten och kärleken till det ofödda barnet att det skär i hjärtat.
Även det musikaliska anslaget har kultiverats. Skivan spänner från de förväntade r&b-smekningarna, över snärtiga popexcesser och raffinerad elektronisk funk à la ”Electric”, till rena singer-songwriter-visorna. ”Monday morning” och ”Long gone” väcker, producentduon Ekhés och Lindströms flashiga arrangemang till trots, associationer till något så oväntat och stort som en ung Joni Mitchell .
Initialt kan upplägget rent av förefalla spretigt och splittrat. Robyn vill mycket. Men får man bara umgås med skivan ett tag flätas trådarna faktiskt samman till en solid enhet.
I vilken mån ”My truth” kan tävla mot förmodade konkurrenter som TLC:s senaste, den rätt så häpnadsväckande ”Fan mail”, vet jag inte.
Men det skulle förvåna om inte världen faller för exempelvis melodiskt hårdvässade r&b-drömmen ”My only reason”, mäktiga balladen ”Underneath the heart”, maffigt svängiga discosmockan ”Main thing” och storslagna, lätt world music-färgade (jo, faktiskt) ”Play”.
I vilket fall har Robyn gjort en av årets stora svenska skivor.