|
|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
|
|
Han är den mest samplade artisten genom tiderna. Han gjorde helt ny musik och dansade lika bra som han sjöng. Han var den fattige skoputsaren som förverkligade den amerikanska drömmen och blev en av de största svarta männen i amerikansk historia. It’s a James Brown world. Året var 1989 och hos hiphop-dj:er i New York snurrade den en och en halv minuter långa ”For James”, av och med Jesse West, och en t-shirt med ”Free James Brown”-slogan var lika rätt som en med Nelson Mandela. James Brown satt nu inne för droginnehav, men en person som skapat underverk var för alltid förlåten och han var ju faktiskt inte kriminell utan sjuk. Fastän storhetstiden ligger långt bakom honom fortsätter James Brown att sätta avtryck i historien. På flera plan. Han är nämligen inte bara den mest samplade artisten genom tiderna – hans scenstil, danssteg och inlevelse är grunden för underhållare som Michael Jackson, som i sin tur har inspirerat Usher och många andra. De blixtsnabba fot- och kroppsrörelserna, den bönfallande, hesa, desperata rösten, intensiteten, som var väldigt närvarande även i långsammare klassiker som ”It’s a man’s world” – trots en välplanerad koreografi och en tränad gospel/r&b-röst fanns det aldrig något hos James Brown som gav intryck av att vara konstruerat. Och han var givetvis ingenting utan sitt band. De piskande trummorna och det drivande blåset fick folk att glömma sina problem och bara koncentrera sig på ”the mashed potatoe”, ”the butterfly” och andra hippa nya danser. Brown var, och är, en otroligt hård affärsman och bandledare. Kom någon av musikerna till en konsert med skitig skjorta drog Brown av ett visst antal dollar på lönen. Kom han försent drogs ytterligare några. Men bortsett från bandets enorma tajthet fanns det aldrig något kliniskt rent eller strikt i musiken. Det var skitigt, det var sex, det var passion, det var rått, det var porrigt, det var smärtsamt, det var upplyftande. Det hördes att de som spelade var ett stort gäng eldsjälar som brann för musiken och sina lyssnare. James Brown skapade funken och fick epitetet ”Soul brother no 1”. Han var också en av de första artisterna som uppmärksammade rasmotsättningar, i låtar som ”Say it loud, I’m black and I’m proud” . Brown hade vuxit upp i ett fattigt hem och bland annat försörjt sig som skoputsare. Han kände väl till problemen. Därmed blev han inte bara en musikalisk förebild utan även talesman och ledsagare för sina svarta bröder. Senare skulle han komma att inspirera en hel värld. Och även om musikskoleakademiker mesat till funken och ”Sex machine” spelats sönder på 30-årsfester är James Brown fortfarande James Brown, The Number One Funk Soul Brother.
|
|
 Mary J Blige Jag höll på att dö.
 Lyssna på Mary J  Felix och Fredrik är inte så vuxna. The Wannadies snusar med Oasis. Niels Jensen Vad hände sen?. Lasse Kronér På Pulsen -han HAR haft sex.
BIRDE: Hur skulle det låta . . ?.Diskutera krönikan på nätet VECKANS VIRTANEN: Var är alla hjältarna FILM: Vuxna människor Se trailern på nätet. Eyes Wide Shut Stanley Kubricks sista film. Se trailern på nätet. CD: Tom Jones ÅRHUNDRADETS ARTISTER: James Brown vår soulbrorsa nummer 1. De 50 bästa artisterna. Följ nedräkningen och diskutera ämnet på nätet. |
Låtarna "Get up (I feel like being a) sex machine, "Say it loud, I´m black and I´m proud", "Cold Sweat", "Papa´s got a brand new bag" och "Please, Please, Please" .
