|
|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
|
|
De missanpassade ungdomarna i Sex Pistols kunde inte spela men visade att det går ändå Det började som reklam för byxor. Och slutade som den mest omvälvande rörelse rocken skådat. När Sex Pistols sjöng om ”no future” fyllde de samtidigt tusentals vilsna själar med energi och nytt hopp. Nej, de var inte först. Men de var först ändå. Vem som startade punken kan som bekant ältas ett tag, men de flesta är överens om att det var dessa fyra rastlösa, hatfyllda unga London-misfits som slutligen definierade punken och vad den stod för. Anarki. Kaos. Krossa konventionerna. Gör det själv. Skit i vad folk tycker. Inget band märktes mer än Sex Pistols. Inget var mer spektakulärt eller provokativt. Få var bättre. Det brukar visserligen snackas om att de inte spelade själva på sitt enda ”riktiga” album, ”Never mind the bollocks”. Det gör emellertid inte skivan sämre. Och även om Pistols inte var speciellt ”bra” musiker (basisten Sid Vicious var rentav usel) förmådde de göra konserter som folk talar om än i dag. Det var alltid en upplevelse och upplevelser är vad all konst handlar om, vägen dit betyder mindre. Och att låtarna var bra behöver inte diskuteras längre. Singlar som ”God save the Queen”, ”Anarchy in the UK” och ”Pretty vacant”, med sitt smutsiga, krämiga och faktiskt egendomligt svårkopierade driv, är alldeles lysande rock’n’roll. Dessutom en så briljant simpel musik att den fick tusentals tonåringar, gravt uttråkade efter ett tidigt 70-tal präglat av stentrist symfoni- och FM-rock, att inse att en billig gitarr och ackorden E, A, D och kanske G räcker långt. Samt att man kunde skapa en jävla oreda i en hel nation bara genom att skrika att drottningen inte är en mänsklig varelse. I ”God save the Queen” sjöng Johnny Rotten även ”There is no future/in England’s dreaming”, men det var inte bara en effektsökande provokation utan också en uppmaning för att få folk att vakna. – Du har ingen framtid om du inte skapar den själv. Om du accepterar allt som det är är du dömd till evig tristess, har Rotten, sedermera Lydon, förklarat. Men de som ville förstod förstås det redan då, 1977. Och startade de inte ett band fick de kanske åtminstone mod att köpa en tröja som mamma inte tyckte om. Den effekten har Pistols än i dag. Fråga exempelvis 18-åringarna i svenska Bad Cash Quartet. I det perspektivet känns Malcolm McLaren-versionen av historien, den som beskriver fenomenet som en stor rock’n’roll-svindel enligt filosofin ”cash from chaos”, ganska irrelevant. Visserligen kom namnet Sex Pistols till då manager McLaren trodde det skulle bli bra reklam för hans bondagebutik Sex. Tveklöst hjälpte hans effektiva manipulerande till att göra bandet till vad det blev. Men att försöka decimera Pistols betydelse genom att kalla dem ett av McLaren kalkylerat mediaspektakel går faktiskt inte. Särskilt som den excentriske managern enligt samtliga inblandade (utom han själv, förstås) hade ytterst lite att göra med själva musiken. Och det är ju den som lever vidare.
|
|
 Nicole Kidman högst personligt.
Chris Cornell kom igenom kriserna. Vegetarianen Staffan Hellstrand vill ha mer fläsk i gitarrerna. Tarkan Turkisk stjärna på pulsen.
GEDIN: ”Jag kanske är en godisnörd”.Diskutera krönikan på nätet VECKANS VIRTANEN: Jag är PK – men ändå inte perfekt FILM:  Eyes Wide Shut Stanley Kubricks sista film.Se trailern på nätet. CD:  Staffan Hellstrand ÅRHUNDRADETS ARTISTER: Sex Pistols definerade punken. De 50 bästa artisterna. Följ nedräkningen och diskutera ämnet på nätet. |
Låtarna ”Anarchy in the UK”, ”God save the Quueen”, ”Pretty Vacant” och ”EMI”.
