|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
|
|
|
Med sina maskiner lade tyska Kraftwerk grunden till både syntmusiken och dagens dansmusik Dagens svarta dansmusik avlades fram ur soul, blues, gospel och funk. Men den föddes i en studio i Düsseldorf och förlöstes av fyra före detta hippies som gillade Ramones. Världen har Kraftwerk att tacka för mer än den tror. Okej. Det är förstås en hårdragning. Men i fallet Kraftwerk behövs ibland små överdrifter för att folk ska lyfta blicken över den skymmande skaran av svarta snedluggar och inse vad den här kvartettens gärning egentligen handlar om. För visst lade Kraftwerk grunden till det tidiga 80-talets syntvåg, men deras inflytande på popmusiken, för att inte säga popkulturen, är betydligt större än så. Efter en del tidiga psykedeliska krautrockexperiment i slutet av 60- och början av 70-talet började gruppens ursprungsmedlemmar, de konservatorieutbildade musikerna Ralf Hütter och Florian Schneider, inse att det var synthesizern som kunde förverkliga deras vision om popmusik. De var inspirerade av såväl Beach Boys och Pink Floyd som samtida soul och funk, men ville skapa musik som utgick från deras egen verklighet i ett vid denna tid tämligen illusionslöst Västtyskland. Maskinerna blev deras vänner. Med syntar och sequencers lyckades de fånga upp stämningarna omkring dem och omsätta dem i en musik där enkelhet och effektivitet var nyckelord. Vi spelar på maskinerna och de spelar på oss, som Ralf Hütter uttryckte det.
Att Kraftwerk älskade Ramones debutalbum är således inte så konstigt. Attityden att skrapa bort allt onödigt, liksom den utpräglade popkänslan, var exakt densamma. Liksom förmågan att se det stora i det lilla. Ramones skapade rockhistoria med en låt om att sniffa lim, Kraftwerk gjorde detsamma med ett stycke om miniräknare. Och båda låter exakt lika bra nu som då. Den som tycker att Kraftwerks musik är kall och känslolös har inte lyssnat ordentligt. Svänget på album som The man machine eller Computer world är djupt och påtagligt. Beatsen på Trans-Europe Express är en tydlig grund till vad Afrika Bambaataa senare skulle komma att kalla electro (vilket ju ledde raka vägen in i hiphopen som vi i dag känner den). Fråga en housepionjär som Derrick May eller folk som Aphex Twin och Orbital om Kraftwerk och de lär få något saligt i blicken. Eller upplev Kraftwerk live. Deras show ser i stora delar likadan ut som den alltid har gjort. Det spelas på miniräknare och i The robots byter medlemmarna ut sig själva mot robotar. Men melodierna, rytmerna, de stiliserade bildspelen och filmerna, står utanför tid och rum. Och ord som kallt eller känslolöst är inte direkt de första som dyker upp i skallen när tiotusen människor dansar.
|
|
BIRDE: VECKANS VIRTANEN: Snygga har det lättare FILM: CD: ÅRHUNDRADETS ARTISTER: |