|
|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
|
|
Curtis Mayfield blev med tiden mer och mer förbannad. Inte ens olyckan fick honom att tystna. Kärlek och uppror. Ande och engagemang. Få har som Curtis Mayfield definierat vad stor soulmusik verkligen handlar om. Trots att Curtis Mayfield på senare år överösts av respekt från såväl popkritiker som musiker är han rent publikt ännu inte på långa vägar där han förtjänar att vara. Det vill säga där uppe med Aretha Franklin, Marvin Gaye, James Brown, Al Green och Ray Charles. Men ni har sannolikt hört Curtis, även om ni kanske inte vet om det. Hans ”Move on up”, nio av populärmusikhistoriens mest monumentala minuter, hör till standardmöblemanget i varje anständig dj-väska och kan faktiskt aldrig spelas nog ofta. Och om ni trots allt lyckats missa den finns Curtis säregna wahwah-gitarr, karakteristiska blåsslingor och närmast symfoniska grooves samplade på otaliga hiphopskivor. Curtis Mayfield hör till soulmusikens mest innovativa låtskrivare och sångare. Hans välbalanserade men ständigt laddade tenor är sällsynt distinkt och sättet han byggde stämningar med stråkar och bongotrummor (oftast spelade av Henry Gibson, numera bosatt i Stockholm) på album som ”Roots”, ”Back to the world” och, inte minst, soundtracket till filmen ”Superfly” har blivit stilbildande. Dessutom är detta mannen som på allvar gjorde soulmusiken engagerad och socialt medveten. Curtis slog igenom i The Impressions, en vokal r&b-grupp med djupa rötter i gospel. Deras debutsingel ”For your precious love” blev en hit när den släpptes 1958 och räknas i dag av många som den första riktiga soullåten. I början av 60-talet blev Impressions ett av USA:s verkligt stora soulnamn, genom lysande singlar som ”Gypsy woman” och ”It’s all right”. För att inte tala om ”Keep on pushing” från 1964, där Curtis sjöng: ”I’ve got strength/and it don’t make sense/not to keep on pushing”. Ett enkelt, kärnfullt tema om att resa sig, aldrig ge upp och hela tiden sträva vidare. Det kan handla om att gjuta nytt liv i ett krossat hjärta eller att stolt stå upp för sitt ursprung. Lyssnaren väljer själv. Curtis blev med tiden alltmer förbannad och rakt på sak, titlar som Impressions ”This is my country” eller första soloalbumets ”(Don’t worry) If there’s a hell below we’re all going to go” talar sitt tydliga språk, men kärnan är alltid hoppet och tron på någonting bättre. Detta, samt det faktum att Curtis minsann också kunde sikta in sig på helt andra delar av kroppen och skriva fuktiga saker som ”(Love me) right in the pocket”, ger musiken en mycket speciell emotionell laddning. Efter albumet ”There’s no place like America today”, vars omslag förresten är lika klassiskt som sitt innehåll, tappade tyvärr Curtis Mayfields skivor en stor del av sin skärpa. Men han fortsatte vara en lysande scenartist på otaliga turnéer. Under en soundcheck inför en konsert 1990 rasade en ljusrigg ned över Curtis, vilket gjorde honom förlamad från halsen och nedåt. Han tvingades tystna några år. Men inte för gott. Sex år senare kom det med all rätt hyllade comebackalbumet ”New world order”. En platta klassisk Mayfield-soul, inspelad med möda då Curtis bara orkade sjunga en rad i taget. Men rösten finns där, lika intensivt närvarande som någonsin. Orden han fyller den med ångar fortfarande av glöd och dedikation. Och budskapet är glasklart. Keep on pushing.
|
|
 Robyn Carlsson går sin egen väg.
 En svensk klassiker Mannen med Rösten, Freddie Wadling, tar sig an våra nationalikoner.
Flat Eric Vi tar världens tuffaste mupp på pulsen.
GEDIN: ”Äntligen får man njuta av mörkret”.
VECKANS VIRTANEN: Våga vara en tönt FILM:  Runaway Bride . Se trailern på nätet.CD: Freddie Wadling Så har ni aldrig hört Evert Taube. ÅRHUNDRADETS ARTISTER: Curtis Mayfield Keep on pushin'! |
Låtarna ”Keep on Pushin'” (med the Impressions) ”If There's a Hell Below We're All Gonna Go”, ”Move on Up” och ”Superfly”.
