|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
|
|
|
60-talets störste poet Smokey Robinson skrev flerbottnade låttexter med mångtydiga stämningar
Det var Bob Dylan som sa det. Sextiotalets störste poet hette Smokey Robinson. Att samme man också var en av decenniets vassate låtskrivare, känsligaste sångare och skickligaste producenter goes, som det heter, without saying. Det finns givetvis de som tvivlar på att maestro Zimmerman menade allvar med den utnämningen. Skulle, har man fördomsfullt frågat sig, en simpel, svart popstjärna från det pråliga Motown-stallet vara i besittning av litterära kvaliteter? Utan tvekan. Smokey Robinson använde ett enkelt och rappt språk, anpassat till den klassiska popsingelns treminutersformat, men lyckades ändå dissekera - framför allt - kärlekens väsen, dess paradoxer och mörka tvetydigheter, med en precision andra, mer anspråksfulla ordkonstnärer bara kan drömma om. Ett bra exempel är texten till The Tracks of my tears, en av Smokey Robinson & The Miracles största hits och enligt undertecknad den kanske bästa popsång som någonsin spelats in. Det är ett bitande, romantiskt stycke poppoem, med sanslöst fyndiga rim och underbar rytmik. My smile is my makeup/I wear since my breakup/with you, heter det i ett av de odödliga sticken. Samtidigt är texten, upptäcker den som lyssnar mer uppmärksamt, en skrämmande exakt beskrivning av den övergivnes desperation och förnedring. Bottnarna var alltid flera, stämningarna ofta mångtydiga. Denna poetiska förmåga var en av orsakerna till att legendariske Motown-basen Berry Gordy fäste sig så hårt vid Robinson att han - sitt patologiska kontrollbehov till trots - utsåg Robinson till företagets vice vd. En annan var hans unika låtskrivartalang. Redan när Gordy mötte den då 17-årige Smokey, hösten 1957, hade ynglingen komponerat över hundra mer eller mindre sensationella melodier och inom några år stod det Robinson i parantesen bakom dussintals succétitlar med både det egna The Miracles och protegéer som Marvelettes, Marvin Gaye, Mary Wells och The Temptations. Att han också hade en chockerande vacker falsettröst - märkligt nog ofta förbisedd när historien ska skrivas - och visade sig förstå hur man producerar egocentriska stjärnämnen bara stärkte Gordys kärlek och respekt. Vi andra kan konstatera att Smokey Robinson i sina största stunder sammanfattade allt som var magiskt med Motown.
|
|
BIRDE: "Varför vinner alltid de onda människorna?" FESTIVALSOMMAR: Vilken festival har du närmast till? Kika i Puls festivalguide VIRTANEN: FILM: Matrix har fascinerande specialeffekter. En film som lockar fram fantasin. Se trailern på nätet. CD: ÅRHUNDRADETS ARTISTER: |