|
Carola väckte en dröm
Målmedveten tjej - Charlotte har aldrig tvekat. När hon började på gymnasiet... Hennes enda fråga var: Vilken linje ska jag gå för att sen kunna gå vidare inom musiken? Den målmedvetenheten har hon hela tiden haft, säger Monica. Även lärarna märkte av det. På gott och en liten smula ont. - Det var jävlaranamma i henne, hon var självsäker och inte ett dugg blyg, men hade kunnat ge mer i skolan om hon skärpt sig. Hon hade ju förutsättningarna, men skulle sjunga och då var väl inte biologi så viktigt, säger Kerstin Heimesson, hennes lärare i ämnet på högstadieskolan Bikupan i Lessebo (huvudorten i kommunen där Hovmantorp ligger). Charlotte gick ut med 3,3 i snittbetyg. Femma i musik, naturligtvis. Fyror i de praktiska ämnena slöjd och barnkunskap, i övrigt genomgående treor. Det fanns andra betyg än skolbetygen. Grabbarna i klassen och vänskapskretsen tyckte hon gick ut som en 10-poängare.
Hopp trots motvind Efter sommaren började Charlotte på gymnasiet på Katedralskolan inne i Växjö. Naturligtvis på musiklinjen. Trött på att pendla de två och en halv milen till Hovmantorp flyttade hon efter ett år in i en egen lägenhet i den småländska metropolen. Nu tog hon nästa steg i dansbandskarriären. Lämnade Bengt-Ingvars för Kendix. Ken i Kendix kommer från de tre första bokstäverna i Kent Lindgrens förnamn. Han drog igång sitt första dansband när han var 13 år. Ur det växte Kendix fram. Orkestern existerade i över 20 år, men den sista juni i fjol la han ner verksamheten. Bandet, ja, hela branschen befann sig i motvind. Bara i trakten omkring Älghult där han bor hade åtta ställen slagit igen på ett par år. I det läget kändes det tufft att streta vidare med dubbelarbetandet: industriarbetare i veckorna, Kendix på helgerna. Men länge levde hoppet om att enbart försörja sig på musiken. Med Charlottes inträde i bandet trodde han att drömmen skulle bli verklighet. Hon debuterade den 5 januari 1992, 17 år gammal. - Vi hade stora förhoppningar att komma nånstans med henne i bandet, hon var tveklöst en frisk fläkt, ett energiknippe, hon blev aldrig trött, säger Kent. Två och ett halvt år senare, i början av augusti 1994, var bandet redo att satsa stort. Nu var det dags att ta klivet upp i dansbandseliten. En massa affischer och vykort trycktes upp. En vecka efter att de levererats, den 17 augusti 1994, ringde det hemma hos Kent. - Det var en måndag. Jag lyfte luren och stod inför fullbordat faktum. Charlotte sa att hon skulle börja med Anders Engbergs. Sen såg vi inte henne mer. Vi har fortfarande kvar affischerna och vykorten: 15 000 kronor åt skogen... Där stod vi, två veckor till nästa spelning och utan sångerska. - Besviken? Naturligtvis. Om hon förvarnat oss hade vi kunnat göra nåt bättre för pengarna. Det första man tänker när en sån grej händer: Okej, vi lägger ner skiten... Beslutet var inte det bästa för Kendix. Men det bästa för Charlotte. I de stunderna har hon aldrig tvekat.
Rösten mognade fram Nåt Kent Lindgren har full förståelse för. - Det var bättre betalt hos Anders Engbergs, en himmelsvid skillnad mot vad vi drog in. Och han var en bra lärare, Charlotte hade alltid en bra röst men blev skolad där, jag märkte stor skillnad, hon började sjunga bättre, rösten lät mognare. I och med engagemanget hos Anders Engbergs kunde Charlotte leva enbart på sången. Sättet hon säkrade jobbet på säger en del. Lotta Engberg hade slutat och hennes ersättare, Anna Thorsson, fick sparken efter bara en spelning. Charlotte såg sin chans och slog en signal. Anders Engberg svarade: - Mmm, skicka en demotejp... - Nej, inga tejper, jag kommer dit personligen och sjunger, svarade Charlotte. Lawrence Johnson, Charlottes sångpedagog under gymnasieåren i Växjö, tycker att det är typiskt för hennes karaktär. - Det naturliga i det läget hade väl varit att foga sig och säga: Ja, Anders, tack så hemskt mycket, jag skickar en demo. Men ett gott självförtroende bottnar i att man inte är för självkritisk, då vågar man chansa. Jag brukar jämföra med racerförare, en kör fint och försiktigt och jättebra men vinner aldrig, en annan är naiv och dumdristig nog att stampa gasen i botten och vinner... Anders Engbergs var bara en hållplats på väg mot toppen. Störst där hemma 1997 köptes hon över till Wizex, enligt tidningarna till en månadslön på 50 000 kronor, siffrorna bekräftades aldrig av Charlotte, men hon tackade nej till första budet, accepterade det andra och det var fett. Snart kan också Wizex vara ett minne blott. En internationell solokarriär planeras, om Charlotte lyckas på egen hand är konflikten oundviklig, hon måste välja och i det ögonblicket väljer hon sig själv. Hennes placering i Schlager-EM den 29 maj kan bli avgörande. Hur det än går där, titeln Hovmantorps största berömdhet genom tiderna har hon redan erövrat. - Jag hoppas hennes föräldrar ger oss en vink om när hon är hemma i sommar, så vi får chansen att uppvakta henne officiellt med blommor och presenter, säger socialdemokraten och kommunalrådet Monica Widnemark. Vem vet, om Charlotte Nilsson vinner nere i Jerusalem kanske hon blir staty. |
|