|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
|
|
|
Just det, Wille är på gång igen
Jag tycker att det alltid kryper fram nåt smaskigt om alla. Jag är trött och besviken på idoler. Man lär sig hela tiden om John Lennon och Cornelis Vreeswijk att de var fullständigt värdelösa som människor i alla fall. Johnny Depp. Nej förresten, Michael Nyqvist, den coole i Vägen ut. Han är så stencool. Eller Björn Kjellman för att han är så toppenbra. Man vill ju att det ska bli en bra film. Det var nog i går när jag fick ett sånt dära samtal som var värt varenda öre. Bara om jag har blivit tvingad till det. Det var länge sen. I fåtöljen på en vernissage där konstverket hette En fåtölj. Det var nog en del som tyckte att utställningen fick ett lyft. Jag är kär i dig. Det tycker jag smäller snäppet högre än jag älskar dig. Ordet älska håller på att ta vägen in i amerikanskans love, men kär har vi fortfarande för oss själva. I synnerhet när man har varit gift i fyra år så är det lättare att säga älska än kär. Först när man träffas så är det en övergångsperiod när det är svårt att säga älska. Men sedan när man har kommit överens om att okej, vi säger jag älskar dig, då slipper det ut som vilken fis som helst. Det finns människor som säger Javisst, jag älskar dig och nu ska vi skilja oss. Tre gånger sossarna. Det är väl tre olika såna där lappar? Jag brukar alltid rösta på olika partier, för att de ska få ungefär lika många röster. Jag gillar när det är tävling. Men det känns aldrig lika bra som när man har röstat på sossarna rakt igenom. Cornelis Vreeswijk, ungefär 1969. Jag skulle ha sagt Skärp till dig och gå hem till din familj och sitt inte här och sup och tyck synd om dig själv. Jag önskar mig att nyöppningen av Mosebacke krog blir en jävla dundersuccé. |
|
ÅRHUNDRADETS ARTISTER: FILM: CD: |