Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetPuls
FREDAG 29 JANUARI 1999
  

Inga spärrar för Felix
Vi har sett honom som Papi Raul och kulturknutten Dan Bäckman.
Felix Herngren har många bollar i luften – och han slår strike på allt.

174

– Egentligen tycker jag att det roligare om man bara kan ana att en person är bög...
Foto: ANDREAS LUNDBERG


arkiv: Felix Herngren
Namn: Felix Tobias Herngren.
Född: 4 februari 1967.
Familj: Hustru Jenny, Fanny, 8, och Vera, 3.
Inkomst: Cirka 700 000 kronor.
Yrke: Främst reklamfilmsregissör, men också komiker och snart långfilmsregissör.
Röker: Nej, men snusar ibland.
Dricker: Ja, helst en kall flasköl.
Favoritfilm: Breaking the waves.
Favoritbok: ”Den svarta Dahlian” av James Ellroy.
Biografi: Programledare i ”Druvan” -88, ”Smash” -89, regisassistent på filmbolaget Mekano i tre år, regisserat video för DiLeva och Creeps, jobbat som ståuppkomiker i fem år. Var med i serien om Tommy på ZTV, har klippt en Beckfilm, har medverkat i Kristian Luuks talkshow som ”Papi Raul” och ”Dan Bäckman”. I september har filmen ”Vuxna män” som han har regisserat med Fredrik Lindström premiär.

FELIX HERNGREN växte upp på Östermalm med en pappa som var läkare och en mamma som var jurist. Med den bakgrunden borde han vara akademiker i dag, kanske civilekonom på ett fondbolag i Stockholm. Men vad gör Felix vid 31 års ålder? Han spelar bowling – och är läderbög. Inte speciellt väntat. Inte mainstream. Men oerhört kul.
  – Det där var ju er idé. Egentligen tycker jag att det är roligare om man bara kan ana att personen är bög, som med Papi Raul. Han är bög tror jag...fast egentligen är han nog inte intresserad av sex, säger Felix Herngren.
  Läderbögar sticker alltid ut. Men kanske allra mest i en bowlinghall. I en miljö av pensionärer, tekakor och stötpåker väcker det uppståndelse om en kille med nit-suspensoar kommer in och stör korpmatchen på bana tre.
  – Det var rätt många som kollade. Men jag tycker inte att det är jobbigt att göra sånt här eftersom de flesta såg att vi faktiskt jobbade. Det är väl mer tveksamt om jag hade gått dit ensam och utklädd, säger Felix som inte är någon bögskämts-fantast. Men thaihoror är riktigt kul att gestalta, tycker han. Det gjorde han i humorprogrammet ”Pentagon” på TV4, då han sålde sin kropp inne på ”B&W”.
  – Thaihoror är riktigt kul, faktiskt. Speciellt i det sammanhanget när vi gick runt inne på ”B&W”. Det blev en oerhört kontrast. Thaihoror hör inte hemma där.
  Även om Felix Herngren inte har blivit läderbög, så är hans yrkesval som komiker inte det självklara. Det hade varit lättare att halka in på en akademisk bana eller att ha satsat på en bransch, där det är självklart att man tjänar stora pengar. Men Felix valde att gå en annan väg redan i skolan, inte sälla sig till ”the rich kids”, som beställde in helrör på krogen, körde fina bilar och hävdade att de var moderater.
  – Det är livsfarligt att vara ung, växa upp på Östermalm och ha jävligt mycket pengar. Det finns ju undersökningar som visar att ungdomar i rika områden håller på med mer knark och sprit än någon annanstans. De har så mycket deg att sprätta bort och föräldrarna är ofta borta och jobbar hela tiden, bryr sig inte om sina barn. Klart att man börjar supa och knarka, säger Felix som var ett irritationsmoment för sina rika klasskamrater.
  – Jag hade kompisar på den tiden som fick bilar eller bostadsrätter i studentpresent. Föräldrarna försökte bräcka varandra när deras barn tog studenten. Det var helt sjukt. Jag protesterade och hade Mao Zedong-märken på mig.
Var du kommunist?
  – Det kan man säga. Både jag och min brorsa var väldigt provocerande i skolan, Måns mer än jag kanske. Vi hade Lenin-märken och militärjackor. Det var en reaktion på var vi bodde, vi tyckte att allt var jävligt fel. Och våra föräldrar var jäkligt öppna, vi hade ofta politiska diskussioner därhemma.
  Det är lätt att tro att Felix Herngren var den här killen som det finns minst ett exemplar av i varje klass. Spelevinken, brukar han kallas av humorlösa människor. Felix var inte speciellt kul alls. Snarare lågmäld.
  – Jag var rätt försiktig av mig. Enda gången jag försökte vara rolig var de gånger jag blev utsatt för spö eller risk för att få stryk. Då kom jag oftast undan genom att vara en rolig snubbe. Spela störd, typ Raul fast inte Raul.
  Nej, han var inget mobbningsoffer. Men även ”de fina” skolorna hade sina gangsters.
  – Några av Stockholms värsta värstingar som gick på min skola. Killen som högg ihjäl en snubbe på Gamla stans tunnelbanestation gick där. Han var helt galen, gick runt i plugget och röjde med sina polare. Det var läskigt. Det är möjligt att folk i förorten garvar när de ser vad jag säger, men jag uppfattade det som farligt i skolan.
Pluggade du mycket?
  – Ganska mycket fram till tvåan i gymnasiet, jag gick naturvetenskaplig linje. Men sista halvåret tröttnade jag totalt, det kändes förljuget och jag hade riktigt dåliga lärare. Jag kände ingen motivation och sket helt och hållet i om jag skulle bli relegerad. Därför sjönk mina betyg ganska kraftigt sista terminen.
Hade du inga tankar på att plugga vidare, bli jurist eller något?
  – Jo, faktiskt. Min mamma är jurist och min morfar var jurist och min morbror är det. Och jag sökte in till juristlinjen, min mamma tyckte att jag skulle göra det om jag inte fick några jobb.
  Att han struntade i skolan berodde alltså också på att han redan hade en fet fot inne i nöjesbranschen. Redan som barn var han etablerad skådis i olika radioteatrar, så Felix visste vad han ville syssla med – och att han skulle få jobb.
174

– Det var rätt många som kollade när jag spelade homobowling, säger Felix.
Foto: ANDREAS LUNDBERG
  – Jag började tidigt i ”Vår teater”, som ligger i Fältöversten i Stockholm. Eftersom det ligger så nära Sveriges radio var de ofta där och provspelade med oss. Och jag blev uttagen och fick chansen att göra radioteater. Jag höll på med det ända tills jag var 18 år. När man hade fått en roll och de var nöjda var det lätt att få en till.
Så du tjänade bra med extrapengar?
  – Ja, men jag spelade bort vartenda öre på arkadspel, ”Defender” och sånt där. Och så köpte jag windsurfingutrustning och skidresor.
Så radioteatern blev en biljett in i teatervärlden?
  – Ja, men främst väckte det ett intresse. Varje gång jag fick vara med i en radioteater var det skitkul, en magisk värld för ett barn. Sen började Måns med tv när jag var typ 14 och då fick jag vara med och kolla en del.
  – Min första tv-grej var Druvan som gick på SVT på fredagar, det är väl ungefär tio år sedan. Jag var med tre säsonger, berättar Felix.
  Sen, vid 22-årsålder, var det dags för ”Smash”, ett skruvat humorprogram om några tennisspelare. Måns Herngren och Hannes Holm hade fått fria händer av SVT för att göra något roligt. När det hade premiär var väl inte alla övertygade om att det var så roligt. Men det väckte uppmärksamhet och i dag betraktas det som något av en klassiker bland ungdomar i 20-årsåldern.
  – ”Smash” kallades ju ”bland det sämsta som har gjorts på svensk tv” när det kom. Därför stoppades också uppföljaren, trots att publiken gillade det. Det var oerhört känsligt att ha med mig där för Måns och Hannes, men efter att jag hade provfilmat ville de i alla fall ha med mig. Men min roll var ganska liten.
  Även om Felix Herngren har jobbat hur mycket som helst sen han slutade skolan är det de senaste åren som det har lossnat rejält. Nu är han av många betraktad som Sveriges roligaste person, en fullständigt lysande karaktärskomiker. När den förvirrade och bisarre polisen Papi Raul dök upp i ”Sen kväll med Luuk” undrade folk först vad Felix höll på med när han badade i isvatten och levererade den ena sjuka sanningen efter den andra. Men det tog inte lång tid innan han var en hjälte för många människor. Och i höstas lät han Raul somna in och presenterade en ny figur – Dan Bäckman. Han är en självupptagen konstnärssjäl som inte tvekar att ställa ut sig själv på ett museum.
Vad gör dig rolig?
  – Det är svårt det där...men jag tror att jag gör saker som känns personliga trots att de är ganska smala, som Raul och Dan Bäckman. Det är nog många som känner igen sig i de här sjuka tankarna. Personligen tror jag att Dan Bäckman om tio år kommer att kännas mycket roligare än Raul. Det är tacksamt att driva med konstnärssjälar som är otroligt snåla, gör saker bara för sig själv och baktalar andra. Det finns mycket att gräva i.
  – Humor är färskvara, mitt sinne för humor kommer inte att vara för evigt. Om tio år lär folk titta på Papi och säga: ”Va, garvade folk åt det där?”.
Vad skrattar du själv åt?
  – Fan vad svårt...jag skrattar jävligt mycket åt vanliga program. Det kan vara kul att se Aktuellt när massa människor står och inte vet om att de är roliga. Sen skrattar jag mycket åt ”Nilecity”-grejorna. Det kanske känns som om jag kliar deras ryggar, men jag gillar verkligen deras humor. Så är det.
Gillar du Stellan Sundahl?
  – ”Snacka om nyheter” kan vara kul nångång. Men ofta tycker jag att det kan vara lite för tydlig humor. Nu hoppar vi på en dum politiker, liksom. Och jag är inte så road av det.




Fortsättning


   
  MER I PULS