|
|
|
|
|
– Jag är inte myspysig
De heter LOK. Det finns en anledning till det. – Vi kör i 110 kilometer i timmen och stoppar inte för nåt, säger sångaren i det svenska hardcorebandet, Martin Westerstrand Skans. 
88 i puls.– Är det bra eller dåligt? Det är nog ok. Ni gör hardcore på svenska. Ni måste vara ganska ensamma om det – eller? – Ja, det finns ingen som har gjort det tidigare, tror jag i alla fall. Vi började med att köra på engelska först – i tio minuter! – Men det lät helt värdelöst, så jag testade att rappa på svenska och det kändes mer naturligt.
Var står du politiskt?– Jag är inte alls intresserad av politik. Fast jag har starka åsikter och blir jag förbannad på något, så kan jag absolut skriva om det. – Men LOK är först och främst underhållning. Inte politik.
Vad handlar dina texter om, då? – Jag skriver två typer av texter. Antingen är det en ren jävla urladdning, då jag skriver ner allt jag kan få ur mig. Eller så handlar texterna om små historier jag har varit med om.
Går riktiga kärlekslåtar när man spelar hardcore?– O ja, men det låter väl inte som Celine Dion direkt.
Jag såg er spela live en gång. Vilken volym!– Det ska vara hög volym och vi drar på ordenligt. Så ska det vara med all musik tycker jag.
Är du inte rädd för att förlora hörseln?– Jag använder alltid öronproppar när vi repar. – Det är jättevikigt annars skulle jag bli döv snabbt.
När man lysnnar på LOK får man intrycket av att du är väldigt arg...– Ja, det är en jävla massa skrik. Men det är inte ilska, det är energi. Fast jag kan bli riktigt förbannad, jag har ett jävla temprament. Jag är väl ingen myspys-kille direkt.
En av era låtar heter ”Hem till gården”. Handar den om den fantastiska tv-serien?– Nej, den har inget med tv-serien att göra. Jag rappar: ”Ta mej hem till gården, ta mej hem till byn...” Och ”Hem till byn” är väl en annan serie, så jag har fått in två titlar där. |
|
