|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
|
|
|
Vi har en hel del gemensamt
Under de långa pauserna mellan intervjuerna hör alla närvarande Mariah högljutt klaga över att hon är trött, stel, sur och att allt tar för lång tid. Kort sagt alla de later som det ryktas om. Men när det till slut är dags för mig att sätta mig mitt emot henne och det starka ljuset slås på är hon som förbytt hon är trevlig, vänlig och oerhört charmig. Och innan kamerorna börjar rulla märker jag att hon inte alls är så säker och divig som hon kan verka. Med låg, lite blyg röst frågar hon: Vad tyckte du om Madonna? Mig är hon alltid taskig emot. Innan jag hinner berätta om mina Madonnaerfarenheter vrålar studiomannen att kamerorna rullar och det är dags att börja intervjun. Jag har ju förändrats en hel del på de här åren. De första låtarna var väl mer fantasier än självupplevda, men de kommer från en tid när jag skrev låtar i ett litet rum bakom en verkstad och var en blyg tjej med ett kassettband som ville ha skivkontrakt. Och min svenska vän Josefine och en tjej till bodde i en liten lägenhet med madrasser på golvet. Och jag är fortfarande stolt över den tiden.
Nej, egentligen inte. Jag har haft mycket att vara tacksam för men när jag tittar tillbaka ser jag att jag jobbat extremt mycket. Men det är klart att jag har haft kul också, men ledigheten har inte varit den tid som varit särskilt avgörande i mitt liv det är jobbet som har vägt tyngst. Just nu känns det som jag kommit till en ny fas. Jag ska göra en film där jag ska spela huvudrollen, ska skriva musiken och så är jag med och skriver manuset, och det projektet har verkligen hjälpt mig att må bra det senaste året. Jag har i alla fall jobbat på att få det. Men i många år så var det äldre personer i min omgivning som tyckte att de visste bäst, och jag lyssnade på dem. Det var nog därför det blev så väldigt många plattor. Men i dag är det jag som bestämmer och gör vad jag vill och har insyn i allt. Enda problemet är att jag har så mycket att göra att jag inte riktigt hinner med jag kommer hem och lägger mig halv åtta på morgonen, sover tre timmar och sätter full fart igen. Jo, det har jag nog gjort. Just nu har jag mycket att göra men jag går ut och har kul med mina vänner och skrattar och stannar ute på klubbar hela nätterna när jag kan. Men när jag jobbar 20 timmar om dygnet så blir det inte så mycket tid till skoj. Nej. Jag går med en kompis och tre livvakter. Eller två vänner och två livvakter men jag har fortfarande kul. Det gör mig ingenting om någon ber om en autograf det är det minsta jag kan göra för mina fans. En studioman börjar veva med armarna till mig intervjun är över, ljuset släcks och Mariah tackar så mycket. När jag är på väg ut från studion ropar hon: Hälsa till min kompis Josefine i Sverige. Jag lovar att hälsa på henne nästa gång jag kommer över. Bobo Ericzéns intervju med Mariah Carey sänds i TV 4 den 6 januari 22.30 En säkerhetskontroll med dubbla presslegkontroller gjorda av beväpnade livvakter måste forceras innan jag är framme vid lyxsviten där Whitney Houston ska möta pressen. Efter ett par timmars väntan kommer hon in och sätter sig i fåtöljen som ljussatts för att passa henne. Hon har ett kraftigt handslag och en vass blick och beordrar filmteam, sminköser, managers och mig att sätta igång intervjun. Det är bara att lyda.
Ja, det var det faktiskt. Plattan blev ju till väldigt fort alla de personer som jag bad att jobba med mig ställde upp och det var mycket smickrande. Wyclef, Baby Face och Missy Elliot är ju genier allihop. Nej det gör jag inte. För jag har nått höjder som, tack gode gud, ingen annan har nått. Jag har gjort saker som andra männiksor inte har gjort, så det där tävlandet är inget för mig, jag bryr mig inte om det. Jag ger mitt allra bästa till alla där ute jag säger bara lets rock! Inget har förändrats, musiken har bara utvecklats. Folk tar bitar av andra artister och slänger om. Jag hör samma ackord i var och varannan sång. Allt du läst om att vi ska vara rivaler är politiskt tjafs som alltid pågår i skivbranchen. Vi gick in i studion och kom fram till att vi har mycket gemensamt, vi skrattade mycket, pratade mycket och vara bara som tjejer är mest. Vi är kvinnor som gått igenom ett och annat så det finns ett kamratskap där. Jag tror inte det, med tanke på min familj. Sen är jag inte heller lika tokig i att turnera som jag var när jag var yngre, då var det bara att köra. Men efter 30 så stressas jag av att leva i en resväska och vakna i en stad och inte ha en aning om var jag är. Det har sitt pris du blir en annan människa och jag gillar inte den människan jag är i slutet av turnén. Det har blivit annorlunda eftersom det inte längre handlar bara om mig. Jag är gift och har barn så jag måste ta det försiktigt och be mycket, för jag blir riktigt farlig när det gäller min familj. Det kan hända saker som inte är så trevliga med pressen om de inte aktar sig. Jag tänker inte göra en prinsessan Diana. Jag tänker inte var instängd. Jag tänker inte låta min dotter terroriseras och jag kommer att kämpa hårt för att jag och min dotter och Bobby ska få vara ifred. Bobo Eriksén |
|
ROCKBJÖRNEN 1998: FILM: CD: |