|
|
|
|
|
vilja vara som professor Kalkyl Ni-na-ni-na-ni-na-na... Ingen glömmer Mr Boktipset. Nu gör Stefan Mählqvist ett nytt genidrag – han är professor Kalkyl. Han tillhörde åttiotalets stora tv-profiler. I en regnbågsfärgad soffa satt han barfota och läste ur de senaste barnböckerna. Stefan Mählqvist, 55, var lika stor som Clownen Manne och Staffan Westerberg. Och till skillnad från de andra två bara varm och snäll. I dag skriver han på en ny bok och undervisar i litteraturvetenskap på Uppsala universitet, långt från den där soffan, långt från barnböckerna.  Kalkyl, då?– Jag är nog lite lugnare än honom. Fast ibland önskar jag att jag kunde gå in i något helt och hållet och skippa det vardagliga, säger Stefan.
Inte ens en kulturell finsmakare som Stefan Mählqvist kan motstå Tintin. Han gillar verkligen Hergés äventyr och karaktärer. – Det finns främst tre orsaker. Först och främst de fantastiska äventyren. Sedan all humor, sketcherna, ibland är det nästan fars. Och slutligen Hergés omsorgsfulla och kärleksfulla porträtt av naturen och andra miljöer de rör sig i, konstaterar Stefan. Enligt honom kan serier vara lika bra litteratur som en fet tegelsten av Dostojevskij. – Man får inte underskatta värdet av att läsa bilderna. De som inte kan läsa serier har ofta blivit skadade av för mycket text, säger han. Många har ju hävdat att Tintin inte är en barnbok, att språket är alldeles för svårt och att äventyren är för krångliga. Stefan Mählqvist är barnboksexpert och en bra domare i frågan. – Tintin är en bok för alla åld-rar. Jag kan njuta av de här serierna hur gammal jag än blir och barn kommer att fortsätta älska dem, säger han. Så var det med det. Filip Hammar  |
Det lomhörda, virriga geniet. En Einstein, fast egentligen är han baserad på en annan man, professor Auguste Piccard. Till en början är Kalkyl en okänd, obetydlig uppfinnare, men så småningom når han världsberömmelse efter att ha skapat en ny typ av färg-tv och dessutom raketen som de åker till månen med. Karl Kalkyls hörselproblem leder ofta till missförstånd som kan gå de andra på nerverna, men professorn kan bita ifrån. Han vill inte få kritik för att han hör dåligt - det är ju inte hans fel.