|
|
Per Bjurman listar de tio bästa Stones-plattorna
1. Exile on mainstreet (1972)
Det sägs att musiken droppar som varm honung om Stones på detta dubbelmonument.Så sant. Det är något religiöst, något närmast metafysiskt, över den ledighet med vilken de kopplar ihop de stora lärorna – blues, gospel, country, r’n’b och rockabilly – från det Amerika som i Micks och Keiths ögon var det förlovade landet. Rockhistoriens hittills största ögonblick.
2. Sticky fingers (1971)
Sagolika låtar, hypnotiserande sväng. Ett nummer som ”Brown sugar” fångar själva kvintessensen i det vi kallar rock’n’roll. Till stor del är det Mick Taylors show.
3. Beggars banquet (1968)
Albumet där duon Watts-Richards hittar sitt unika ”häng” och Stones förvandlas till världens bästa rockband. ”Sympathy for the devil” framstår fortfarande som tidernas låt.
4. Let it bleed (1969)
Fullbordar kvintettens gyllene fyrklöver av album. Inga andra vita män har varit i närheten av det sexuellt laddade svänget i saker som ”Gimme shelter” och ”Midnight rambler”.
5. Big hits (high tide & green grass) (1966)
Samlingar är egentligen fusk, men många av Stones mest centrala sextiotalslåtar gavs enbart ut som singlar och lades sedan på skivor av det här slaget.
6. Between the buttons (1967)
Starkast av de lättare plattorna på sextiotalet. Mycket vass r’n’b, men ”Ruby tuesday” vidimerar att The glimmer twins kunde tävla med Beatles även i grenen ”pop”.
7. Tattoo you (1981)
Det senaste mästerverket. För ett ögonblick verkade det som att gruppen hittat tillbaka det magiska, fuktiga svänget från sjuttiotalets början.
8. Rolling stones (1964)
Debuten. Fem hungriga, otåliga ynglingar exploderar i en bukett hårda bluesnummer de uppenbarligen älskar mer än livet självt.
9. Black and blue (1976)
Den bästa av mellanplattorna från mitten av sjuttiotalet, då Keefan hade dödat sin talang med giftiga sprutor. Innehåller underbart slö reggae, kryptisk funk och ”Memory motel”, stenarnas allra mest besjälade ballad vid sidan om ”Wild horses”.
10. Some girls (1978)
En klassisker för vilket annat band som helst, men blott en lysande parantes för Stones. Mick flirtar framgångsrikt med disco och Keith når sitt clou som solosångare i rörande ”Before they make run”.
Övriga album: Out of our heads (1965), Rolling Stones 2 (1965), Aftermath (1966)  Their satanic majesties request (1967), It’s only rock’n’roll (1974), Emotional rescue (1980), Steel wheels (1989), Bridges to babylon (1998)  Goat’s head soup (1973), Voodoo lounge (1994)  Under cover (1983), Dirty work (1986) Frånsett ”High tide...” har vi bortsett från samlingar och livealbum. Men det finns flera köpvärda. ”Get yer ya-ya’s out” är den mest klassiska live som givits ut.
|
|
