|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
|
|
 Hur ser nya showen ut?– Tja, ”Bridges” ger dig en ledtråd, men du måste faktiskt vänta och se själv. Allt jag kan säga är att vi antingen kommer dö i försöket eller så kommer det bli fantastiskt. En bra grej med att turnera nu är tajmingen. Ibland börjar du en turné samtidigt som tre, fyra andra stora band, och alla slåss om utrymme. Du är bara ett av flera alternativ som folk kan välja mellan. Men den här gången är vi utan konkurrens. I år har det inte funnits någon bra stadiumshow förutom vår. Har du inte glömt U2? – Nä, det har jag inte. Jag fattar inte vad de sysslar med. De verkar ha försvunnit in i sin egen värld. Jag såg aldrig showen. Mick gjorde det. Jag menar, när jag hör att de bara drar 18 000 på Superdome i New Orleans (kapacitet: 42 000), är det tydligt att det inte funkar. Vad det än beror på så drar de ingen publik. – Men de har hållit på i tio, kanske tolv år, och man kommer till en punkt då man inte är säker på vem man är. Jag känner igen det där. Du har hängt med ett tag, nyhetens behag har lagt sig och du kommer in i en svacka. Och det handlar om att samla ihop sig. Jag kände inte ens igen dem i går kväll på MTV. Jag såg Bono och tänkte: vem är grabben i huva? Är det Bob Dylan en regnig dag? Tycker du någon av de nya grupperna är bättre? Oasis till exempel?– Jag fattar inte all uppståndelse. Om jag hörde dem i dag skulle jag fortfarande inte känna igen dem. Det finns mycket talang över hela världen, men jag tror marknaden har hängt upp sig på gamla framgångar. Ju mer pengar, ju mindre bra musik får du. Varför är annars boxar och samlingar så populära nu? Folk går tillbaka för att hitta bra musik istället för att blicka framåt och det är synd. – Branschfolket vill ha månadens nykomling, veckans och till och med dagens. Jakten på snabba pengar skapar ingen bra musik. Hade du och Mick lättare att samarbeta på senaste plattan?– Han inser att han behöver en spark i arslet, men jag kan förstå hans synpunkter, och där, någonstans mittemellan, kommer vi överens. Jag får inte ut något av att göra en platta med folk som inte skriker på varandra. Det betyder bara att ingen bryr sig. – Vi käbblade som vanligt när vi gjorde plattan och vi vill egentligen inte att någon annan ska lägga sig i. Det är viljornas kamp. Jag gillar inte när Mick börjar röra sig till områden dit hans kunnande inte sträcker sig. – Mick lyssnar mer på vad som gäller nu. Jag skulle aldrig kunna göra en skiva och använda en synth rakt igenom. Mick har förälskat sig i den förbannade saken och ibland kommer han på fantastiska grejer med den. Men jag är döless på skruvade ljud. Det är väl bra, men det kommer aldrig i närheten av någon som lirar the real thing. – Fast publiken får vad de förtjänar. Om de gillar det där syntdravlet, så bjuder vi på det. Vad är din roll i skapandet av en Rolling Stones-skiva?– I princip att skriva rocklåtarna. På den här plattan var det ”Flip the switch”, ”Lowdown”, ”Too tight”... ”Lowdown” har ett briljant riff.– Det är en hård låt. Musik är som duken på en tavla. En konstnär använder det vita på duken som en del av bilden. Det är precis som med musik. Tystnaden är din bäste vän och du behöver aldrig betala honom. Och när man har en trummis som Charlie Watts, well... – Jag har haft fördelen att arbeta med de bästa trummisarna. Charlie Watts, Steve Jordan, Charley Drayton, Zigaboo Modeliste och på det sättet har jag varit bortskämd. Många gitarrister måste konstant se till att ha ryggen fri. Men jag kan bara flyta med. Jag har varit lyckligt lottad med mina rytmsektioner. Saknar du Bill Wyman?– Jag saknar att ha honom i närheten. Jag saknar hans anda och hans sarkasm och hans fantastiska skämt. Det var hans beslut att lämna bandet, och det gjorde mig förbannad i ungefär ett år. Hur vågade han förstöra en rytmsektion som hade hållit på så länge? Hur kan man bara göra så? – Men jag tror han gjorde det rätta. Om han är lycklig, så är jag lycklig. Jag tror Bill kom underfund med att om du inte känner för det längre, så lägg av. Ni har kommit tillbaka rätt snabbt den här gången? Varför?– Kanske börjar tiden hinna ikapp? Jag vill spela på ställen jag inte besökt förut. Som Peking. Vi ansökte om att få spela hos de kinesiska myndigheterna och de gav oss omkring 30 orsaker till att vi inte var välkomna. Det första var ”kulturell förorening” och det sista var att vi ”kunde orsaka trafikstockningar” och de och alla orsaker däremellan tyder på att vi aldrig kommer åka dit. Vad är hemligheten med att bilda ett band som varar så länge som Rolling Stones?– Ett band är så komplext. Jag har hållit på med det här i hela mitt vuxna liv. Det är omöjligt att säga varför det klickar mellan vissa människor och inte mellan andra. Det självklara brukar vara att säga: ”Jag tar den bästa gitarristen, den bästa basisten, den bästa trummisen...”, det försöket har gjorts en miljon gånger och vad får du? Ett album och sen går det åt fanders. – Det handlar om olika personligheter och hur du förändras genom livet. Om du ger ett band tid så kommer det aldrig sluta växa. Men det är en väldigt subtil mekanism. Ingen kommer någonsin komma på hemligheten. – Man måste alltid sträva efter att göra något nytt. Jag menar, vi är inte som Beach Boys. Vi vältrar oss inte i nostalgi. Vi använder nostalgi och älskar att spela de gamla grejerna men det är bara ett verktyg för att få fram det nya. – En av orsakerna till Stones långa överlevnad är hårt arbete. Vi strävar inte efter att skriva direkta hits – även om de är sköna att få. Jag skulle hata att göra plattor som slår direkt och sen blir slängda i skräpkorgen efter tre veckor. Ibland känns det som om musiken kommer i skymundan av den stora showen.– Eftersom vi är så profilerade på att turnéra så måste vi vara beredda att betala det priset. Man levererar ett spektakel och ibland får musiken kanske komma i andra hand. Jag kämpar hela tiden emot det. Jag sätter alltid musiken i första rummet. Men med tanke på publikens storlek där vi lirar, är det inte konstigt att spektaklet och allt runtomkring ibland kör över vad det hela handlar om. Ni använder ståbas på flera av de nya låtarna.– Vi använde ståbas på ”Flip The Switch”, ”How Can I Stop” och ”Too Tight”. Jag har skrivit så många låtar med den takten och risken finns alltid att de kommer att låta likadant. Det spelar ingen roll hur bra de framförs, de får ändå ett besläktat sound. Jag ville helt enkelt ge dem mer sväng. Och svänget lever i en ståbas! Vad tycker du om att repa?– Det är det roligaste eftersom alla träffas igen, och jag snackar om 300 pers. Och man har oftast inte sett dem på två år. Men så fort man börjar repa igen så är alla ett team. Livet är som en enda lång turné. Allt faller på plats. Det behövs bara lite smörjning. Det gäller för alla. Har du hållit dig borta från heroin sen razzian i Toronto 1977? – Oh yes. Det där var en väckarklocka. Då la jag ner laboratoriet. Jag insåg att experimentet gått för långt. Min personliga åsikt tills dess var: Här är jag, det här är mitt laboratorium. Få se vad det kan göra. Jag kom på vad det gjorde. Och jag insåg att det var rätt tråkigt. Och när jag insåg att det riskerade bandet, min familj, allt så... Jag skiter egentligen i mig själv. Men om jag sårar nån annan, då känner jag mig skyldig. Kan du dra några paralleller mellan prinsessan Dianas död och dödsfall i rock’n’roll-världen?– Rock’n’roll-död har nästan alltid samma mönster: stor publicitet som resulterar i en uppskruvad period som får folk att göra löjliga saker. Vårt säkerhetsfolk sa (om Diana) ”De gjorde allt fel.” Det spelar ingen roll vad som orsakade det. – Om du tror på vad egyptisk press säger så var det Buckingham Palace fel. Vem vet? Hon var en vacker ung flicka, hon hade barn och under alla omständigheter så förstår jag vad alla känner. – För mig är monarkin inte viktig. Jag knäböjer inte för någon. David Sinclair
Översättning och bearbetning:
Markus Larsson
  ”Kärlekssommar” – ny novell av Per Hagman feat. Fröken Sverige Victoria Lagerström. Debutanten Jessica Folcker är en het potatis. Stonesgitarristen Keith Richards: – Livet är som en enda lång turné. Per Bjurman listar de tio bästa Stones-plattornaSOMMARTURNÉN: Bästa Rolling Stones-looken vinner. Vi lottar ut 30 biljetter i Aftonbladets turnétrailer utanför Nya Ullevi i dag. |
|
