Fredag 30 januari 1998

arkiv 50-talet 1950 Gustav VI Adolf efterträder Gustaf V. George Orwell och George Bernhard Shaw dör. Jordskred i Surte. 1951 Filmen ”Hon dansade en sommar” med en naken Ulla Jakobsson väcker uppseende. Schahen av Iran gifter sig. Hyland gör succé med ”Karusellen”. 1952 Tunnelbanan till Vällingby invigs. Flottarkärlek med ”Snoddas” blir en landsplåga. Evita Perón dör. 1953 Dag Hammarskjöld utses till FN:s generalsekreterare. Povel Ramels första Knäppupp-revy har premiär. Edmund Hillary och sherpan Tenzig är först uppe på Mount Everest. 1954 Världspremiär för Tetra Pak. Sveriges första atomreaktor startas. Roger Bannister springer först i världen engelska milen under fyra minuter. 1955 Brylcreem gör segertåg. Albert Einstein dör. Hillevi Rombin blir Miss Universum. 1956 Sovjet anfaller Ungern. Harry Martinsson ger ut sitt berömda rymdepos ”Aniara”. Svensk FN-trupp skickas till Gaza. 1957 Integrationen i USA:s skolor orsakar kravaller. Sovjet överraskar och skjuter först upp satelliten Sputnik I, sedan Sputnik II med rymdhunden Laika. De första lapplisorna påträffas i Stockholm. 1958 Första svenska hamburgaren säljs på Skansen. Brasilien vinner VM i fotboll i final mot Sverige på Råsunda. Moderna museet invigs på Skeppsholmen. 1959 Fidel Castro tar makten på Kuba. En halv miljon svenskar har TV-licens. ”Ingo” tar världsmästartiteln i boxning från Floyd Patterson. Bjurmans 50-tals-favoriter På 50-talet skapades också rock'n'n roll.   Per Bjurman listar här några personliga favoriter. Elvis Presley ”Heartbreak hotel” (1956) Elvis första breda hit och följaktligen sången som satte den stora stenen i rullning. Little Richard ”Lucille” (1957) När femtiotalet var som allra vildast. Punk och glam långt innan någon ens kunde drömma om sådana stilarter. The Platters ”Smoke gets in your eyes” (1958) Soundtrack till ett slags romantik som inte längre existerar. Neil Sedaka ”Oh, Carol” (1959) Den sötaste och bästa tuggummipop som gjorts. Upprörande underskattad. The Drifters ”There goes my baby” (1959) Knappast något är mer klassiskt amerikanskt 50-tal än svart doo wop. Här är en ett av genrens sanna mästerverk. Dion & The Belmonts ”I wonder why” (1958) Och detta är den vita varianten, klassisk den med. Jerry Lee Lewis ”Great balls of fire” (1957) Egentligen från en annan tid. Och ändå så karaktäristisk fifties. Det här är The killer blir The killer. Frank Sintara ”I've got you under my skin” (1956) Mannen som under 50-talet upphöjde stil till en egen konstform i den ultimata Cole Porter-tolkningen. Chuck Berry ”Maybellene” (1955) Svart och vitt i förening som egentligen är väl snäll. Men ändå ofrånkomlig i en sån här sammantällning. Ella Fitzgerald ”Everytime We say goodybye” (1956) När man hör sånt här önskar man nästan att man var lite äldre och hade fått kyssa en flicka på femtiotalet. Dean, Dagerman och najsa donnor De snygga kläderna finns att köpa igen.