|
  | |
|
|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
I stormens öga
Puls Svante Lidén hamnade mitt i stormen. Den var perfekt – han överlevde. Orkanen har rasat i över ett dygn nu. Starkare och starkare för varje timme. Jag är mörbultad, blodig, spyfärdig. Halvdöv av oväsendet. Förvirrad, förtvivlat trött. Men inte rädd. Inte längre. Men jag är redo. När båten för tusende gången störtar ned i avgrunden verkar fallet aldrig ta slut. Jag lättar från durken. Suget i magen är väl som när man slängs ut från sjunde våningen. När vi når botten låter det som en minexplosion. Hela förskeppet försvinner när det fyragradiga vattnet sluter sig över däck. Men vi sjunker inte, inte än. Magsafterna strilar ut Skeppet stannar upp, vänder och slungas uppåt som av en jättehand. Inälvorna pressas hårt mot ryggradens taggiga utskott. Magsafterna strilar ut. Det smakar satan, galla. Jag sväljer ned blandningen. Vi kastas ned i en ny vågdal, den djupaste hittills? Jag flyger snett upp mot taket och slår i skallen igen. Larmet från tråldäck är ohyggligt. Vi kan inget göra. Bara vänta på att det ska ta slut. Och hoppas på att komma ut levande på andra sidan. Ingen ombord på Sudringur har varit med om något liknande. Många har varit fiskare i decennier. Men inget liknande. Skeppsbrott på Grönland, förfärliga olyckor, obeskrivliga oväder. Men inget liknande. Einar Hammer, styrman, står vid rodret och håller båten i vindögat. Strålkastarna lyser upp väggar av svart vatten som vräker emot oss. Skum och snö blandas till en vidrig sörja. Atlanten råmar som en hjord sårade bufflar. Vindmätaren ligger stadigt på 40–43 sekundmeter. Ibland mer. Vi ligger mellan Färöarna och Skottland. Året är 1984 och vi kämpar för livet i seklets värsta oväder. Och alla ombord vet att vi kommer att vara lika döda och kalla som fisken i lastrummet inom några minuter om något händer. ”Dö med ett äpple” Poul Eyvindsson, filosofen ombord, lyssnar på ljuden från skeppet, bedömer skakningarna, värderar oddsen: – Ska du dö i natt, vilket väl inte är helt omöjligt, är det inget du kan göra något åt. – Du har det i alla fall varmt och torrt ett tag till. Du kan till och med gå till kocken och tigga lite frukt och dö med ett äpple i käften! Uppe på vågorna är det nästan platt. Vågtopparna är bortblåsta, förvandlade till skum. Något ögonblick ligger hela skeppet, 45 meter långt, nästan vågrätt innan det störtar ned igen. Det kan inte bli värre. Men det blir det. I ett sista vansinnesangrepp försöker stormen krossa oss. Vi stirrar förhäxade på vindmätaren. 48 sekundmeter. Sen förvinner mätaren. En radar har redan blåst åt helvete. 12 timmar senare lugnar havet ned sig. Vi får upp en ny vindmätare. När den visar 30 sekundmeter åker trålen ut. – Börja jobba pojkar, det är nästan vindstilla! hojtar kapten. Två veckor senare landar vi 202 ton fisk i tyska Cuxhaven. Vi pratar fortfarande om Stormen. Den var perfekt; vi överlevde.
|
|
 Killarna som är störst, bäst och hetast i Puls pojkbandsspecial.
George Clooney i blåsvädretI ”Den pefekta stormen” har han äntligen hittat rätt. I stormens ögaPuls Svante Lidén hamnade mitt i Stormen. Fusk går inte an när lera ska bli filmPuls fick vara med under inspelningen till ”Flykten från hönsgården” Inrutad höstTänk brittisk tant eller Sherlock Holmes. I höst är det rutigt som gäller. Skaffa dig en backupDu behöver inte bli ensam bara för att du inte blivit gift. Punk med ölhängGrabbarna i Topper är inte unga direkt med gammal ved ger också eld. Eminem bråkar vidarePuls har kartlagt hans väg till toppen. GEDIN: En rå och svettig standup-comedy |
