|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
Jajamen, sommaren blir knökfull av rock i år också. Och Puls guide till 82 festivaler är som vanligt den enda ni behöver.
Du undrar vad du egentligen håller på med, är det värt det, nej, förmodligen inte och detta året var nog trots allt det sista. Men så kommer hösten och vintern. Kläderna är tvättade, ryggen mår bra, lönen rullar in på kontot och där du sitter om kvällarna och tittar ut på snön och mörkret minns du plötsligt bara hur gott den där danska pilsnern smakade i solskenet när Blur vräkte iväg Song 2 från orange scen och hon Linda, eller var det Lisa, från Kristinehamn, eller, ja, Värmland nånstans i alla fall, stod tätt intill och log med hela ansiktet. Och så smyger du försiktigt in på Roskildes hemsida för att kolla om det händelsevis kommit upp några band ännu. Du lägger sidan som ett bookmark och börjar även kolla de alternativa sidorna med rykten. Du ser att Lou Reed är på väg. Och Gomez! Och Desmond Dekker! Och Everything But The Girl! Och, jädrar i min lilla låda, Pet Shop Boys också!! Du ringer polarna och visst, även de har varit inne och kikat, till och med han som ägde tältet som tysken kräktes på, och ni inser snart att det är inget snack, klart vi ska åka, sommaren är räddad! Det är ju så. Har man varit på festival vill man åka igen. Och nog finns det att göra i sommar, alltid. Jag kan i och för sig tycka att både Roskilde och Hultsfred har haft starkare program än i år. Man kan till exempel undra hur många biljetter Hultsfred egentligen sålt på Oasis och hur många plåtar de skulle sålt om de i stället kunnat spendera Oasis-miljonerna på några fler, aningen billigare band. Visst finns det mycket bra på Roskilde men nåt fel måste det vara när det enda man verkligen inte vill missa är Willie Nelson. Granskar man programmen visar det sig att det på våra breddgrader faktiskt är norska Quart-festivalen som har det fingertoppskänsligaste och coolaste startfältet i år. Men jag räknar ändå dagarna, för Hultsfred och Roskilde är ju som sagt rätt mycket mer än musik. Och för den än mer festivaltokige är det inga större problem att ägna en hel sommar åt grym liverock. Pärlor går att plocka överallt. R&b-legendaren Johnnie Allan på Bluesfesten i Mönsterås. Alice Coopers världspremiär på Sweden Rock Festival. Billy Bragg på Falun Folkmusikfestival. James Brown i Visby. Einstürzende Neubauten i Arvika. Jayhawks på Storsjöyran. Spearmint i Emmaboda. Läs igenom den smärre telefonkatalog av små musikföreningsjippon och mångmiljonbudgeterade stadsfester som följer här och ni kommer att drabbas av svårartad ambivalens. Men värre problem kan man ju ha. Så jag skulle tro att vi ses där ute, även i sommar. |
|
LÖV Mitt liv passerar revy i nattmörkret |