MUSIK Håkan Steen skriver om pop
Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetPuls
FREDAG 21 APRIL 2000
STARTSIDA
PULS
Film
Cd
Dokusåpaguiden
Tv-priset
Rockbjörnen
Live hela landet
Tyck till
Redaktion
Stockholms-
guiden

NÖJE
NYHETER
TELEGRAM
E-POST
INNEHÅLL
SÖK
SPORT
TIPS & TRAV
SMS & RING-
SIGNALER
WAP &
HANDDATOR
WEBBRADIO
WEBB-TV
KVINNA
IT
NYA EKONOMI
NYA RESOR
BIL
HÄLSA
TV
VÄDER
NYA BOSTAD
STOCKHOLM
TYCK TILL
CHATT
LEDARE
KULTUR
BOKBANKEN
DEBATT
NYA
HOROSKOP
MAT&VIN
E-KORT
UNG
JOBBA HÄR
ANNONSERA
MEDIECENTER
KONCERN-
INFO

KÖP&SÄLJ








Förnamn

Efternamn
Jag vill läsa
e-posten

Funplanet
  



Skriv till mig!
fredrik.virtanen
@aftonbladet.se


Tyck till om Virtanens krönika!

Innelistan
Vad är det som gäller just nu?
Utelistan
Och vad är det som går bort?

Tidigare krönikor:
Vem skulle tro att Harald var utsänd av Gud?
Är alla ni som Fröken Sverige?
Shelby, ta mig till Alabama!
Ockupera mera! Ockupera mera! Ockupera mera!
Bra saker - lista mot lyxångest
Älskade, hatade schlager-SM
Snälla ni, ta bort peddo-tv
Tv skiter i att vi blir dumma
Alla blir inte rockstjärnor
Spel-tv gör oss dumma
När ska jag sluta tro på Hollywood?
Leo Di Caprio, nu lätt mesig
Fram med en smakpolis
Madonna, Lopez, Gwyneth & Kelis
2000 - istället för förvirring
Värdelös, dålig gånger 2000
Alla normala gör listor
Vart tog Luuks hjärta vägen? 2
Vart tog Luuks hjärta vägen? 1
Vanligt folk är farligt folk
Relalalaxa, tryck på paus och softa
90-talet bäst på 1900-talet
Avundsjuk, jag är så avundsjuk
Jag har en bostadsrätt innanför tullarna, jag har ett coolt jobb, jag tjänar bra, jag har inte svårt att få tjejer, jag känner massor med sköna människor, jag är smartare än Viggo Cavling, jag har roliga vänner och en gullig katt och går på fräsiga ställen.
  Sådär får man inte säga för det låter som skryt men allt är sant om jag ser på mig själv utifrån.
  Men det gör jag ju inte. Eller, det gjorde jag ju nyss. Men det hjälper inte.
  Jag är ändå avundsjuk.

Avundsjuka är också en grej man inte talar om, men de flesta verkar vara det utan att erkänna det. Tror jag. Jag är det i alla fall.
  Jag menar, herregud, det är en patologisk avundsjuka. Jag blir avundsjuk på att jag inte är med i ”Tryck till”-panelen på ZTV längre så att Filip Hammar och inte jag fick träffa Regina Lund, jag är avundsjuk om jag möter en snygg kille på gatan, eller en kille med en snygg tjej, eller om någon har en coolare mobiltelefon, eller på personen som kom på ”Gula sidorna”-reklamen med den där gubben som drar bort bordsduken och frågar ”nu undrar ni förstås varför jag gör så här”, eller nån som jag tycker skriver bra artiklar, eller på Bob Dylan som var 21 år när han skrev ”Don’t think twice it’s all right” och 23 år när han skrev ”Desolation row”... ja rent av på att jag inte kan skriva låtar som Niklas Hillbom i Jumper.
  Herregud, jag är till och med avundsjuk på killen som får spela Ebba Hultkvists kille i ”Skärgårdsdoktorn”.

För att inte tala om alla amerikanska tv-serier. Jag är genuint avundsjuk på de där serierna där ljuset alltid är varmgult, alla är snygga och hela tiden har kompisar som heter Bisquit och som Neve Campbell blir kär i och som pluggar i New York.
  Och känner jag mig som mitt i ett sit com-liv är jag den där töntiga killen som alla måste hjälpa med läxorna och som är olyckligt kär i Jennifer Love Hewitt.
  Hihi.

Men kanske är allt det där bra, kanske är det avundsjuka som gör att världen går framåt. Kanske är det avundsjuka som kommer att få Christina Aguilera att sjunga in bättre låtar än Britney Spears, kanske är det avundsjuka som får en forskare att hitta botemedlet mot cancer, kanske är det avundsjuka som får mig att vinna Stora journalistpriset.
  Men vackert är det inte.
  Vi säger så.