|
  | |
|
|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
Nej, brittisk pop är faktiskt inte riktigt död. I elfte timmen kommer Spearmint och påminner om kraften i en riktigt, riktigt bra refräng. – Det viktiga är inte att slå stort. Det viktiga är att göra skivor som man kan ställa jämte Stone Roses i singelbacken utan att skämmas, säger sångaren Shirley Lee. Vi har hunnit rätt många verser på den brittiska gitarrpopens svanesång vid det här laget. Men kanske är det dags att backa bandet. För på singlarna ”Sweeping the nation” och ”We’re going out” levererar plötsligt Spearmint två närmast fulländade doser jublande själfull popenergi, kulörta popkickar laddade med eskapism, naiv glädje och massor av självförtroende. Allt som klassisk pop ska innehålla finns där, och alla jämförelser med Pulp, Dexy’s Midnight Runners och New Order är helt i sin ordning. Sångaren Shirley Lee, en tanig glasögonman (jo, han har hört att han är lik Jarvis Cocker) som älskar Bee Gees, Beatles och northern soul och trots att han hunnit fylla 36 fortfarande jagar vinylsinglar med en tonårings iver, ser dock knappast sig själv som popens frälsare. Han menar att det alltid går att hitta bra band, bara man letar. Snart händer något nytt – Det är mest det att det inte finns någon tydlig scen just nu. Men John Peel (legendarisk brittisk radio-dj) spelar fortfarande fantastisk ny musik varje vecka. Allting går i cykler, snart kommer det en ny stor rörelse. ”Sweeping the nation” handlar just om de där banden som var lysande men som världen aldrig orkade bry sig om. Han nämner en hel radda av dem vid namn i introt, bland annat sitt eget tidigare band, Laverne & Shirley. Håll fast vid drömmarna – Det är band jag gått och sett på olika klubbar och trott skulle bli hur stora som helst, band som skulle ha kunnat bli de nya Beatles eller Clash. Men så har de varit struliga eller helt enkelt inte haft råd att hyra en van för att åka till London och spela och därmed blivit utan skivkontrakt. – Men det är egentligen inte en låt om popmusik. Vad den handlar om är att hålla fast vid sina drömmar och det man tror på, att inte kompromissa om saker som betyder något. Spearmint lever som de lär. Från första början har de givit ut skivor på egna skivbolaget Hitback. De gör så mycket som möjligt själva. Basisten James Parsons är exempelvis bandets ständige omslagsdesigner. – Vi var redan från början inne på att vi måste ge ut skivor, om inte annat för att få nåt slags bevis på att vi gjort något. Så vi började släppa dem själva och sedan har det hela vuxit lite för varje platta. – Och vi tänker fortsätta så. Jag har vänner som ligger på stora skivbolag och antingen tvingas släppa inspelningar de inte är nöjda med eller vägras ge ut de låtar de vill. Vi slår kanske aldrig igenom på bred front, men om tio år kan vi åtminstone säga att vi gjorde de skivor vi ville. arkiv Spearmint 
Band: Spearmint. Från: London. Bildades: 1995. Medlemmar: Shirley Lee (sång, gitarr), James Parsons (bas), Ronan Larvor (trummor), Simon Calnan (keyboards), Dickon Edwards (gitarr). Album: ”Songs for the colour yellow” (singel- och b-sidessamling, 1998), ”A week away” (1999, fyra plus i Puls av Håkan Steen). Aktuella: Med nya singeln ”We’re going out” och Skandinavienturné: Stockholm (Kägelbanan) 11/2, Malmö (KB) 12/2.
|
|
 Alexandra Rapaport om livet utan mamma och som plastmamma.
Antiloop: Vi har guldläge. South Parks galna skapare. Gellar – en rar vampyr. Geri har varit halv-otrogen. Atom – vart tog du vägen? Emiliana Torini låter hjärtat styra. Spearmint ger nytt hopp åt brittpopen.LÖV Jag vill inte bli skriven på näsan ÅRHUNDRADETS LISTOR Bästa artister - utländska, svenska. BILDEXTRA Vi har en dröm om att nästa århundrade ska bli bättre än så här. FILM:  Den gröna milen CD:  D'Angelo
|
