MUSIK Håkan Steen skriver om pop
Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetPuls
FREDAG 11 FEBRUARI 2000
STARTSIDA
PULS
Film
Cd
Dokusåpaguiden
Tv-priset
Rockbjörnen
Live hela landet
Tyck till
Redaktion
Stockholms-
guiden

NÖJE
NYHETER
TELEGRAM
E-POST
INNEHÅLL
SÖK
SPORT
TIPS & TRAV
SMS & RING-
SIGNALER
WAP &
HANDDATOR
WEBBRADIO
WEBB-TV
KVINNA
IT
NYA EKONOMI
NYA RESOR
BIL
HÄLSA
TV
VÄDER
NYA BOSTAD
STOCKHOLM
TYCK TILL
CHATT
LEDARE
KULTUR
BOKBANKEN
DEBATT
NYA
HOROSKOP
MAT&VIN
E-KORT
UNG
JOBBA HÄR
ANNONSERA
MEDIECENTER
KONCERN-
INFO

KÖP&SÄLJ








Förnamn

Efternamn
Jag vill läsa
e-posten

Funplanet
  

Jag vill inte bli skriven på näsan
Kanske är det den tiden på året, kanske är det min utstrålning, kanske är det paranoia, men plötsligt är det som om alla tycker att jag ska rättas till på ett eller annat sätt. Därför hytter jag nu med näven och väser:
”Skriv mig på näsan och du är död, pysen!”



 Diskutera krönikan på nätet

  Jag accepterar det faktum att jag inte kan råda över allt i världen, och jag erkänner att det är bra att vissa etikettsregler måste efterföljas. Det skulle vara alltför konstigt med nakna människor på gatorna och folk som stod still i rulltrappans vänstra snabbfil. Men det går över gränsen med pekpinnarna ibland.

Ta vissa somliga på jobbet. Vi har en allmän mailinglista som Gräsrötterna har rätt att använda för skitsnack av mer eller mindre viktig art. Emellanåt använder även Kostymerna samma lista. ”Så här ska du skriva dina mail, annars får du sparken” är tonen i mailen som Kostymerna skickar. Som en brevkurs i företagsanda; alla anställda ska lära sig tycka likadant som företagets senaste marknadsföringskampanj.
  Och det värsta av allt, vart man än går skrivs man på näsan! När jag promenerade hemåt härom kvällen såg jag ett tillrättalagt klotter på en vägg.
  Stora bokstäver skrek ut skuld och jag blev bara arg. För jag vill känna skuld när jag själv tycker att det är dags för det, inte när anarkiklottraren vill ge mig något att tänka på.
se Filmen ”Swingers” på video. Los Angeles och relationer i ett nötskal. Jag förstår grabbar lite bättre nu.
hör Primal Sceams ”Xtrmntr” är det drag i. Fast jag är ju lite förälskad i basisten Mani, så jag är partisk.
gör Åk på kryssning till Finland med mamma och pappa. Roligare kan man faktiskt inte ha.

  Klottrarna gör det. Politikerna gör det. Svenska filmmakare gör det. Det är nämligen bara Ingmar ”Gudfadern” Bergman som får oss att förstå komplexiteten i den känslomässiga djungeln enbart genom att visa en närbild på Liv Ullmanns gråtsnoriga näsa. Dagens filmjeppar måste ta till en dramatisk Regina Lund med uppspärrade ögon, som i takt med bakgrundmusiken säger repliker i stil med: ”Jag är så ledsen och rädd”.

Som om vi inte förstod att hon var upprörd? Det fattade vi redan när vi såg att filmtiteln var ”Ångest på tredje breddgraden” och vi läste DN-kritikernas hänförda recensioner (de som älskar allt bara det handlar om döden).
  Tror någon att publiken är dum? Eller har publiken blivit dummare och dummare efter år av pekpinnetänkande? Är det ingen som förstår att det bästa sättet att smickra folk på, och få dem att lyssna på det man säger, är att få dem att känna sig intelligenta? Och du! Du är smart som har läst den här texten ända till slutet.



   
  MER I PULS
 Alexandra Rapaport om livet utan mamma och som plastmamma.
 Antiloop: Vi har guldläge.
 South Parks galna skapare.
 Gellar – en rar vampyr.
 Geri har varit halv-otrogen.
 Atom – vart tog du vägen?
 Emiliana Torini låter hjärtat styra.
 Spearmint ger nytt hopp åt brittpopen.
LÖV Jag vill inte bli skriven på näsan

ÅRHUNDRADETS LISTOR Bästa artister - utländska, svenska.

BILDEXTRA Vi har en dröm om att nästa århundrade ska bli bättre än så här.
FILM:  Den gröna milen
CD:  D'Angelo