|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
|
|
|
Egentligen är jag ganska blyg
Lindström har dumpat terapeuten. Han har blivit mer oromantisk och han har slutat regissera sina förhållanden. Men ser han inte lite kåt ut? En sofistikerad man sträcker ut sig i en smäcker funkisfåtölj formgiven av designoraklet Le Corbusier. Klassisk musik strömmar ur hörlurarna. Egentligen ett foto från ett reportage om Ernst-Hugo Järegård. Men också Fredrik Lindströms inre bild av vuxenhet. Trots den svampiga tresitssoffan som dominerar vardagsrummet och slukar allt som kommer för nära. Och trots att vuxna människor är rena skämtet i hans senaste film. Sen fredagskväll. Mannen står och lagar romantisk middag. Välartade keruber till barn svärmar glatt runt barnflickan. I luften böljar en doft av tung parfym. Lindströmsk familjelycka i drömlandet. Själv är han lyckligt frånskild pappa sedan sex år tillbaka och inbiten motståndare till kärnfamiljen som ideal. Flera korta förhållandena har avlöst varandra. De där bilderna av det perfekta livet ställer till det. Även för Fredrik Lindström. Som när det gäller kärleksrelationer. Tjejen som håller för den nästan filmiskt tillrättalagda höstpromenaden bland rodnande och gulnade löv, som friktionslöst smälter in på julmiddagen med föräldrarna och som lätt rodnande blottar de jämna vita tandraderna i ett varmt leende när du friar tja, hon kanske finns. Men frågan är om hon verkligen låter sig regisseras. Jag tror att jag lärt mig att inte ha så hårda föreställningar om hur saker ska vara. Placerar man in någon i idylliska scenarier är det som upplagt för att man ska börja hitta fel. Nu har jag hittat en helt annan attityd, jag är mer nere på jorden. Jag har nog blivit mer oromantisk, även om det egentligen ligger väldigt långt ifrån mig att vara det. Men det är mer praktiskt. I stället för att börja planera framtida jular och resor frågar jag mig själv: Vill jag träffa den här människan igen? Jag har inte alls släppt alla. Vissa är väldigt känslomässigt laddade. Att bara kasta ut dem hade varit som att se sina barn flytta hemifrån. Men de går att bearbeta när man gör film. Tyvärr har jag nog regisserat mitt liv lite för mycket, men jag har blivit bättre på att inte göra det. Det är bättre att regissera filmen om ens liv och sedan vara mer förutsättningslös i sitt eget liv. Det där glappet är det mest förvirrande med Fredrik Lindström. Och det mest typiska. Läderställsbeklädd hårdrockstrummis från Eskilstuna och skräddarsydd mediakille i Stockholm. Ironisk Hassan-komiker och knastertorr akademiker. Folklig filmregissör och smal diktare. Men det är inte meningen att vi ska förstå det där helt och hållet. Fantomen är både Chris Walker och maskerad hämnare. Men egentligen finns ju ingen av dem på riktigt. Att känna igen Fredrik Lindström är inte detsamma som att känna honom. Och så vill han ha det. Känd fast okänd. Sälja men inte sälja sig. I Stockholms nöjesvärld kallas sånt för integritet och är troligen världens mest hopplösa strategi om man är etablerad komiker, succéregissör och ikon för hundratusentals fnissande svenska ironiker. Folkets kärlek må heta Lill-Babs i förnamn och Berghagen i efternamn. Men den är svår att förutse, kommendera och leva upp till. Särskilt om tillgänglig inte är det första ordet som dyker upp i huvudet när man ska trycka visitkort. Nyligen fick jag till exempel en förfrågan om jag ville designa en egen julgran till Ikea Familys magasin. Men egentligen var det någon annan som skulle göra hela jobbet åt mig. När jag tackade nej sa personen på Ikea: Du kanske tycker att du inte behöver någon marknadsföring? Men nu är vi ändå här. Hemma hos-reportage. Fredrik Lindström släpper plattan www.matapa.se med stå upp-monologer från några kvällar på Mosebacke Etablissement i september. Sketcher med titlar som kapitel i memoarer. Okej, då kör vi. Kändis Själv har jag en stor dröm och det är att jag ska få vara med i tv-programmet Kockduellen. Tänk, ett helt program med kändisar som tävlar i att laga mat... Från plattan www.matapa.nu Jag kan inte tänka mig något ointressantare än att se kända människor laga mat i tv. Det hade ju varit ännu bättre med okända människor. Jag hade en idé om att göra programmet Superokända människor, men det blir ju ändå som med Robinson till sist. De blir kända ändå. Allt det där är en medial soppa som biter sig själv i svansen. Själv har jag inte eftersträvat att bli kändis. Jag ser det mera som ett nödvändigt ont. När man är komiker vill man naturligtvis synas, men det gör mig inte till var mans egendom. Egentligen är jag ganska blyg som person. Jag har inget exponeringsbehov, gillar inte att posa, fota och synas. Jag går sällan på galor och sånt. Men som i alla branscher finns det en kollegial känsla även i kändisbranschen, man är en av kändisarna. Tv-branschen Jag började min karriär med att skriva manus åt Lingo, man måste ju börja nere på golvet. Från plattan www.matapa.nu Jag har gjort program som Ingesson och Pentagon, men det är mycket jag inte fått göra med. Jag har till exempel en idé som inte blev av men som kanske blir något till sist ändå. Den heter Stora svenskar och är en dokumentärserie om kända 1900-talspersonligheter som inte har funnits: Det legendariska fotbollsproffset, revylegenden Harry Victor, konstnären och den store industrimagnaten. Allt upplagt som en seriös BBC-dokumentär. Pilotavsnittet blev jättebra. Barndom Jag hade en svår barndom. Jag gick tidigt med i ungmoderaterna. Från plattan www.matapa.nu Jag hade en idealisk barndom. Jag kommer från en borgerlig medveten familj där jag fick mycket stimulans. Trots att jag är blyg hade jag lätt att röra mig mellan alla nivåer, från arbetarklass till borgerlig övre medelklass. Eskilstuna, som jag kommer ifrån är en ganska okulturell industristad. I skolan var det den hårda stilen som gällde. Jag hade långt hår, var med i ett hårdrockband, ja, bejakade de där lite hårdare sidorna. Och det funkade. Jag hade nog rätt hög status på gymnasiet. Analys Jag gick ett helt år utan att klaga. Sedan gick jag till min flickvän och sa: Nu lägger jag av. Den här skiten ger inte ett jävla något. Det visade sig vara helt fel. Jag hade gått på sån där färganalys. Från plattan www.matapa.nu Jag har gjort slut med min gamla terapeut och skaffat en ny. Jag har gått på både traditionell och mer otraditionell samtalsterapi och jag kan verkligen rekommendera det för den som vill gå till botten med vissa sidor av personligheten. Men jag vill inte gå in på detaljer, det är en privatsak. Men det har varit en positiv erfarenhet. Språkforskaren Jag tänkte skriva en avhandling som utgår från att när två människor ligger och har sex så säger man att de ligger med varandra. Däremot om de står upp och har sex kan man inte säga att de står med varandra... Från plattan www.matapa.nu Jag är doktorand i nordiska språk. Det skulle vara kul att göra ett populärvetenskapligt program om det svenska språket, hur begrepp föds, hur vi kommunicerar och skillnaden mellan ungas och gamlas språk. Jag tror att det finns ett stort men slumrande intresse för sånt. Det märker man inte minst när man börjar diskutera dialekter med folk. Poet Kuken, ballen, Tunavallen, den har jag skrivit. Från plattan www.matapa.nu Jag har tagit kontakter för att eventuellt ge ut en diktsamling. Men på ett sätt är det svårare när man är känd. När man är okänd vet man säkert att det är den litterära kvaliteten som är avgörande för förlaget. Men jag använder inte ordet poet om mig själv, det finns så stora pretentioner i ordet. Jag tycker om att uttrycka mig i kortform. Dessutom vill jag visa att jag inte alltid bara är ute efter att få publiken att skratta. När jag flyttade till den här lägenheten som är över 100 år gammal blev jag nästan besatt av att ta reda på vilka som bott här tidigare. Det slutade med att jag skrev en dikt om att alla bor här samtidigt, att en lägenhet egentligen inte kan byta ägare. Det perfekta förhållandet Vi hade inte varit ihop mer än två veckor förrän jag kom på henne med min bästa vän i sängen. Från plattan www.matapa.nu Jag har inte lyckats ha några varaktiga förhållanden sedan jag skilde mig för sex år sedan. Men jag tycker att jag lever ett bra liv som frånskild. Vi har delad vårdnad om vår dotter och det är idealiskt. Men om jag inte hade haft barn hade jag nog varit betydligt mer desperat på raggmarknaden. Pappa var 37 när han träffade mamma och lite över 40 när de fick mig. Tanken har ju slagit mig att han nästan skulle kunna vara min farfar. Manlig beredskap Killar tänker på sex minst 30 gånger om dagen... Från plattan www.matapa.nu Det är väldigt roligt att ha barn och jag skulle gärna skaffa fler. Barn tillför verkligen en helt ny dimension till livet.
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
POP Snälla Bowie gör ingen film om Ziggy Stardust. ÅRHUNDRADETS LISTOR: BILDEXTRA Vi har en dröm om att nästa århundrade ska bli bättre än så här. FILM: Sjätte sinnet CD: The Brandos |