"Gabriel är den största hiten i livet"
Jag sa just till Marie, att det nog är lättare att intervjua dig för hon är sådär att man är rädd att man sårar henne och du...
- Ljuger bättre.
Ja, just det. Man undrar till exempel om när du innan Gabriel föddes uttalade dig på följande vis "Jag är överlycklig om Åsa och en eventuell barnflicka tar hand om det där och låter mig sova." Var det utslag av din alldeles speciella egna humor?
- Jag kommer inte ihåg. Jag tycker... Allting blir så hårt i tryck. Jag tyckte väl samma som nu, innan man får barn vet man inte vad det innebär. Jag kan inte svara för Åsa, men jag fick barn i en tid när jag kände: "Vad ska jag göra nu?" Vi hade faktiskt rest i sju år, det fanns tid för kontemplation - och då dök ju han upp!
Det enda krångliga med barn, säger Per Gessle, är att man måste organisera allt.
- Särskilt om man har ett fritt jobb som mitt. Jag måste tänka på att jag ska arbeta också. Men Gabriel är ju den största hiten i livet. Där har du en bra rubrik, utbrister Gessle hjälpsamt.
(Uppenbarligen kan han det här med tidningar. Det blev ju rubrik av det till slut.)
Vems idé var det att döpa honom till Gabriel?
- Vi hade en massa namn. Vi tycker att det är mysigt. Fint.
Gabriel Titus heter han, GT, samma initialer som Gyllene Tider. Vart kommer Titus ifrån?
- Vi var i Pasadena, på Norton Simon Museum, USA:s näst största privata museum. En av våra goda vänners fru var Simons sjuksköterska. Vi var inne i en sal full med tavlor av van Gogh och andra. Men så gick båda fram till en tavla som hängde undanskymd och verkade ganska obetydlig. Ändå ville vi gå fram till den. Då visade det sig att det var en ofullbordad Rembrandt, föreställande hans son Titus. Då sa Åsa: "Om vi någon gång får en son, ska han heta Titus". Det var 1994 men sen ballade det ur lite det där med Titus.
GT och PG. Kallar du Marie för MF?
- Jag kallar henne för Fredriksson. Jag säger PG om mig själv.
Vad kallar du Åsa, då?
- Stumpen. Woody.
Woody?
- När vi träffades första gången, så välte hon massa grejer.
Du gick ut med Åsas kompis före Åsa. Får jag fråga vad Åsas kompis säger om det hela?
- Ja, det var nästan så. Men jag hade ingen romans med kompisen. Det var Åsa som hade gjort middag, vi var liksom två par. Då blev jag jätteförälskad i Åsa.
Du pratar alltid väldigt vackert om din fru.
- Jaha, det tänker jag inte mycket på. Men det är väl hon väl värd. Hoppas att Gabriel har fått mer av henne än av mig.
Hur är Åsa?
- Bestämd och tycker saker och ting.
Och det gör inte du?
- Ha-ha! Gabriel ser ut som jag, lite knubbig. Han ser ut som en gitarrist. Han är ordningsam...
Precis som du. Vilken tur.
- ...till exempel stack Åsas hårspray upp ur väskan. Då gick han och tog upp den och stoppade tillbaka i den i hyllan där den ska stå. Och så torkar han bort smulor i barnflickans knä.
Vänta tills han blir två år och river ned allt i sin väg.
- Gabriel river också ned allt. Varenda nyckel har han gömt, så jag kommer inte in till mina gitarrer. Den bästa egenskapen är hans humor. Barn har så lätt för att leva, allting är så roligt. När man umgås med barn blir man liksom barn själv. De har fulländad fantasi.
Vad tror du om Gabriels tonårsprotest?
- Han får bli landstingsanställd. Eller överste. Själv har jag inte haft nåt uppror...
Nä, det verkar som du var gullungen i familjen när du växte upp.
- Ja, lite så. Jag färgade håret, men bara lite. Jag hoppas att Gabriel blir en egen person. Han kommer såklart välja det bästa för sig. Det bästa med mina föräldrar var att oavsett vad jag ville, så stöttade de mig.
Det verkar som du alltid har känt dig helt fri?
- Ja, det har alltid varit självklart. Men, det kanske känns självklart när det man gör blir rätt. Jag mår dåligt om jag blir besviken på mig själv. Det tar ju över mig. Om det inte funkar i mitt jobb, om jag inte tycker andra versen är bra, då kan jag tjura i tre veckor. Det kallar Åsa att jag föder. Då håller hon sig undan i några dar.
Du blev till och med ett frimärke! Vad kan du mer vilja ha?
- När du ställer frågan så finns det egentligen ingenting jag skulle gå över lik för i dag. Men jag kommer att göra allt i min makt för att göra "Have a nice day" till vår mest framgångsrika platta hittills.
- Det var jobbigare förr, säger PG.
- Då var man som en vulkan. Men nu har den här vulkanen sprutat i tolv år. Jag har levt ett jätteprivilegierat liv. Men jag mäter inte mitt liv på det sättet längre. Nu handlar det mycket mer om livskvalitet.
Du säger att du hatar grabbighet. Men du som är skivsamlare - nåt grabbigare finns väl inte? Och nu är du affärsman god för en halv miljard, snacka om machovärld? Du röker cigarr. Och så tycker du att Åsa ska bädda sängen och ha bullarna klara tills Gabriel i framtiden kommer hem från skolan - var någonstans här ser vi dina feminina sidor?
- Det där jag sagt förut är bortskämda popstjärnelater. Men jag har alltid sett ned på det här lumpen-grabb-hänget. Som jag sa till Marie, det bästa med henne är att hon är tjej. Hon för in kvinnlighet i Roxette. Jag har kanske väldigt grabbiga intressen. Men jag har också den sidan att jag som avkoppling till exempel föredrar att titta på konst. Det betraktas ju märkligt nog som feminint.
Berätta om din tillvaro som hotelldirektör, vad gör du egentligen?
- Jag är involverad ganska mycket, är med i styrelsen och påverkar estetiskt. Nu är Åsa också oerhört involverad i att inreda en matsal för 600 personer.
Du som alltid pratar om ditt stora gardinintresse. Om Åsa är lika intresserad, vem drar längsta strået när det kommer till heminredning?
- Det är ständiga "War of the roses". Vi tycker ofta lika. Åsa har en fantastisk känsla oavsett om det gäller möbler, tapeter eller gardiner. Hon brukar vinna.
The Gessles äger 500 kvadratmeter villa i Halmstad, en lyxvåning på Stockholms lyxgatan nr 1, Strandvägen, och Per säger att "ett normalt år räknar jag med en tredjedel i Stockholm, en tredje i Halmstad och en tredjedel i luften".
Men du - vad gör man med 500 kvadratmeter?
- Det första var att bygga 50 kvadratmeter till så jag fick lugn och ro när jag skulle arbeta med den här plattan.
Men, har Gabriel flera rum?
- Nej, han har ett rum. Och förresten har jag 600 kvadratmeter på Strandvägen.
Du lever som en av Sveriges få jetsetare, och ändå drabbas du inte av den svenska avundsjukan, bara folkets kärlek. Nästan som Kungen.
- Ja, det är fullkomligt paradoxalt. Men du har rätt, folk tycker "Det är han värd! Han är så ödmjuk." Men det är inte uttänkt. Det här är ganska mycket jag. Har man råd med en limousin, åker man limousin. Har man råd med ett dyrt vin, så dricker man det. Man blir inte lycklig av pengar, men det finns ett ordspråk som ungefär lyder: "Den som är rik men inte lycklig, vet inte vart man ska shoppa." Samtidigt blir det ibland så overkligt, att jag inte kan tro på att det handlar om mig.
När man blir sådär rik som du, sticker man till släktingarna lite kosing då och då, för husfridens skull? Eller, är det som jag läste i en artikel att - bara en hypotes - om din syster vill ha en dyr tavla får hon minsann köpa den själv?
- Nej, att den situationen skulle uppkomma är fullständigt otänkbart. Det är klart att man vill hjälpa till om man kan, på olika sätt och vis. Men hon skulle aldrig be mig. Det hela får ju större mening om hon kan betala tavlan själv. Hon blir inte lyckligare av att jag ger henne pengar. Men hon kan i och för sig få tavlan om hon verkligen vill.
PG Gyllenetiderhammar funderar en sekund.
- Men det är ju jävligt lätt att sitta och tala såhär när man slipper försöka få ihop till hyran varje månad.
Han ser plötsligt frustrerad ut.
- Många unga killar man träffar undrar varför jag inte drar mig tillbaka till en öde ö. Men målet i mitt liv är ju att utveckla mig själv.
Jag tycker det är dags att du utvecklar din musiksmak. Det har varit lite väl mycket Kinks-gegga för din del.
- Sant! Jag fick en underbar cd på min 40-årsdag av Lennart Persson (legendarisk musikjournalist) med 50 soullåtar. Det är så jävla kul. Curtis Mayfield, och vad hette de där... Sly And The Family Stone! Det är så bra musik. Jag har börjat lyssna jättemycket på jazz också, Thelonius Monk, till exempel.
Anna Björkman