|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
|
|
 Så blev jag ihop med Eagle-Eye Hon är känd som såpaskådis och flickvän till Eagle-Eye Cherry. I aktuella "Zingo" gör Helena af Sandeberg sin första stora filmroll. Men egentligen borde hon ha blivit psykolog. - Jag älskar att få reda på folks hemligheter. Du pelar en flicka, Baby, i filmen "Zingo". Hon kämpar för att komma sig upp inom sitt konstnärliga område. Känner du igen dig i henne? - Ja, inte direkt i hennes drömmar, hon är ju en så kallad performance artist och inte skådespelare från början. Men det är klart att jag känner igen mig, speciellt i Babys vilja att alltid ha roligt. Hon är även väldigt rastlös, och det är jag också. Hon är nog lite som jag, men utan vett och sans. Hon är en toka egentligen, helt galen.  I nya filmen "Zingo" spelar Helena af Sandeberg mot bland andra Thomas Hellberg och Björn Kjellman. Hur var det att spela mot Björn Kjellman? - Helt underbart. Han är förutom en bra skådepelare en väldigt rolig person att umgås med i två månader. Eftersom det här är min första stora filmroll var det jätteskönt att jobba med någon med så mycket rutin. Det är Björn som bär filmen, han har den största rollen, och jag kände en stor trygghet i att kunna luta mig mot honom. Du gör just nu Alice i "Closer" på Statsteatern i Göteborg. Vem är hon? - Det är en flicka med ett mystiskt förflutet, som bara vill bli älskad. Hon är otroligt ärlig i sina känslor, men gömmer sig bakom en lögn, vilket göra att hon aldrig kan komma nära de andra i pjäsen. Hon är tuff, men skör, precis som Baby. Och som du själv? - Ja, absolut. Det är väl lite därför jag får de här rollerna. Jag får oerhört ofta spela tjejer som är tuffa utåt men sårbara inuti. Förra året rankade en tidning dig som landets sjätte sexigaste. Blev du besviken på att du inte kom högre? - Nej, varför skulle jag bli det? Det var bara smickrande, men man kan inte ta det på allvar. Hur kan man tröttna på att kallas skön, snygg och vacker? - Tänk på att det där var en tidningsrubrik. Jag sätter inte rubrikerna på artiklarna om mig. Det jag menade var att jag inte ville att utseendet skulle vara det enda jag uppmärksammades för. Det är inte mitt yrke att vara med på sexighetslistor och sådant där. Alla vill vi väl uppmärksammas för vad vi gör? Är du en äkta blondin? - Jag var i alla fall det som ung, nu vet jag inte riktigt eftersom jag färgat håret hit och dit tack vare olika roller jag spelat. Jag tror att jag håller på att mörkna. Skulle du kunna tänka dig att göra en nakenscen? - Om regissören kan ge mig ett mycket bra skäl till varför det är viktigt för historien så skulle jag göra det. Det är läskigare att blotta själen än kroppen, men det är inget som jag själv skulle föreslå för att piffa upp en film. Vad svarar du om en tidning vill att du ska vika ut dig? - Det har faktiskt redan hänt, och jag sade blankt nej. Där handlar det inte om mitt yrke, utan om mig, och jag vill inte vara naken på bild. Jag har inget intresse av det. Har du någon drömroll? - Nej, men en genre som jag tycker mycket om är relations-drama-komedier. Jag älskar allt av Woody Allen och skulle gärna vara med i den typen av filmer. Efter att ha bott i New York i nästan fem år beslutade du dig plötsligt för att åka hem till det gamla landet. Varför? - Därför att jag fick rollen i "Nudlar & 08:or". Serien blev kanske ingen hit direkt, men att jag var med där öppnade många dörrar. Utan det hade jag nog inte blivit aktuell för "Rederiet" och turnén med Magnus Uggla. Det ena ger det andra. Jag läste någonstans att du kunde tänka dig att flytta tillbaka? - Inte just nu, men jag har fortfarande några av mina bästa vänner kvar där. New York är staden där jag blev vuxen. Så jag vet inte, en vacker dag kanske. Skulle du vilja att dina barn växte upp i USA? - Nej, där blir det lite krångligt. Jag har tänkt mycket på det, det går inte riktigt ihop. Din medverkan i Uggla-showen innebar väl även att du sjöng. Det finns inga planer på att tvinga Eagle-Eye att skriva en hitlåt åt dig? - Nej, nej, nej, det skippar vi. Jag kan sjunga lite grann, men inte tillräckligt bra. På den punkten har jag självkritik. Du har ju fått din skolning i USA. Märker du någon skillnad på ditt arbetssätt som skådespelare och det som är vedertaget här hemma? - Det är svårt för mig själv att avgöra. Men en sak som jag fick lära mig är att alltid vara proffsig. Att komma i tid, vara väl förberedd och att alltid göra sitt bästa. För det står alltid någon beredd att ta ens plats. Det får man lära sig den brutala vägen - konkurrensen är stenhård.  Helena var med pojkvännen Eagle-Eye Cherry på Grammisgalan i vintras. Eagle-Eye fick tre priser. Foto: Lotte Fernvall Hur gick det till när du mötte Eagle-Eye? - Första gången var jag bara 18 år och hade precis kommit till New York. Han var ihop med någon annan på den tiden och såg absolut inte åt mig utan tyckte att jag var en liten skitunge, det har han berättat efteråt. Men jag blev såååå förälskad. Sedan gick det två hela år innan vi stötte ihop med varandra på en audition för en reklamfilm. Då pratade vi och då blev det kärlek. Han fick någon liten roll där han kastade målarfärg. Själv fick jag inget jobb den gången, men jag fick Eagle-Eye. Vad kallar du honom hemma? - Eagle-Eye, han heter ju det. Hur ofta hinner ni träffas egentligen? - Inte så ofta som vi vill, men vi ska vara lediga båda två snart och då ska vi ses ordentligt. Vad tror du att du skulle gjort i dag om du inte varit skådespelare? - Jag hade säkert varit psykolog. Jag älskar att få reda på folks hemligheter. Jag är intresserad av att prata om och försöka ge min syn på andras problem. Har du över huvud taget haft något vanligt jobb? - Jag provade på massor i tonåren. Jag har jobbat som sjukvårdsbiträde, lärarvikarie, notvändare på klassiska konserter och jag vet inte allt. I New York stod jag i en garderob, men fick sparken för att jag råkade välta hela klädstången. Jag har inte varit bra på något, det är nog därför jag blev skådis. Ibland är det bra att inte ha något val. Har du alltid velat bli skådis? - När jag var liten ville jag bli fotbollsspelare. Men från ungefär sju års ålder har jag varit med i teatergrupper och mer eller mindre satsat på den karriärren. Är du helt frisk just nu? - Det kan man aldrig så noga veta. Jag hittade en knut på benet precis nu när vi sitter och pratar. Så jag måste ringa min pappas sambo, hon är sjuksköterska (skratt). Du har läst att jag är hypokondriker, va? Det har blivit bättre nu. Det är bra att jobba mycket, då har man inte tid att noja sig. Tror du på ett liv efter detta? - Ja, jag har alltid trott att det finns något, något större. Och sedan min mammas bortgång känner jag det ännu starkare. Hur är förhållandet till din familj? - Mycket, mycket bra. Min syster är min allra bästa vän i hela världen. Pappa står mig också väldigt, väldigt nära. Är du feminist? - Absolut. Vi lever fortfarande i ett patriarkat och kvinnan är inte likställd mannen på alla plan. Jag tycker att kvinnor som inte är feminister är korkade. Enligt ordboken betyder feminist en som jobbar för kvinnans likställdhet i samhället och att kvinnor och män ska ha samma rättigheter. Det tycker jag att alla kvinnor borde kunna ställa upp på. Vad gör du när du är helt ledig och ska koppla av? - Jag fikar med mina vänner, de är otroligt viktiga för mig. Och om jag har tid spelar jag fotboll med min käre pojkvän och alla våra kompisar. Har du någonsin tänt på en tjej? - Inte tillräckligt för att göra något åt saken. Vad är sexigt hos män? - Ögon, personlighet, men främst humor. Utan humor tycker jag att människor är totalt ointressanta. Är makt sexigt? - Det beror på hur den hanteras. Makt som missbrukas är fruktansvärt osexigt, men hanteras den väl kan man känna respekt för den personen i alla fall. När förlorade du oskulden? - Jag var sjutton år. Det var okej, inte mer. Per-Eric Malm Foto: Henrik Grönberg 
Alla fakta om Helena
|
|
