En bilaga om invandring av Jan Guillou januari 1996

-      Sid 3      +

Svartskalle är en del av vårt språk

VI VILL HA SCHYSSTA KLÄDER OCH EN SCHYSST ATTITYD
Andres, Sargon, Marsi och Nikos roar sig en måndagkväll på Monday Bar i Stockholm. När Jan Guillou var ung var det spännande med utlänningar. I dag är det annorlunda. Det är kläderna som betyder något. De avgör om man ska han en chans i Sverige", säger Marsi. När vi går ut vill vi ha schyssta kläder och en schysst attityd. Någon alkohol dricker de inte det blir Coca Cola i baren.



Jag hörde ordet svartskalle för första gången 1969. Det var Awad, en palestinsk kamrat, som berättade att man på Saab-Scania där han jobbade använde det ordet. Det hade då ingen särskilt negativ laddning, var nog mer avsett som en förklarande beskrivning.

Ett sådant ord behövs i vårt språk, eftersom etnisk tillhörighet från och med nu och de närmaste 100 åren har betydelse. I USA är man mer exakt, där säger man vit (kaukasisk), svart, judisk, asiatisk eller "hispansk". Det går bra när de etniska minoriteterna är så stora, få och tydliga.
Eftersom vi har åtminstone tjugo stora grupper av invandrare i Sverige med annat utseende än det europeiska, så måste vi ha ett ord. Vi kan inte räkna upp iransk, kurdisk, syriansk, arabisk, irakisk och så vidare.

"Invandrare" är ett tveksamt ord
Ordet "invandrare" är tveksamt av flera skäl. För det första är de flesta "invandrarna" i Sverige från våra nordiska grannländer, och det är knappast det som avses med "invandrare".
För det andra räknas personer i andra generationen som "invandrare" både statistiskt, om det så gäller brott eller socialbidrag, och i vanlig språklig mening, om de är av utomeuropeiskt ursprung. Dessa "invandrare" är dock inte invandrare, eftersom de är födda här.
Ordet svartskalle skulle vara praktiskt, om vi kunde använda det så att den negativa laddningen desarmerades, som de homosexuella gjort med ordet bög.

"Svartskalle" är ungefär som "nigger"
Just nu har ordet svartskalle en dubbelbetydelse, ungefär som ordet nigger på amerikansk engelska. Om en vit amerikan använder det är det sannolikt förskräckligt. Om en svart man använder ordet i samtal med en annan svart man är det okej. Den ende svartskalle jag känner som tar avstånd från ordet är min kvarterskrögare Fadi.
Dock, vi behöver ett ord. Birgit Friggebos förslag "de nya svenskarna" är hopplöst. Jag tror att ordet svartskalle kommer att bli vårt ord, det är redan en del av vårt språk.
I denna bilaga använder jag mest ordet "invandrare", emellertid. Det beror på att det är det statistiska ordet och då betyder det både invandrare och född här med minst en invandrad förälder och dessutom betyder det finnar och norrmän. Till och med vetenskapen måste krångla och kalla människor som inte är invandrare för invandrare.
Vi vet alla vad som menas. Som i den skälmfilm där svensk turist lutar sig ut ur turistbussen på Kanarieöarna, misstänksamt betraktar spanjorerna utanför och ilsket muttrar "jävla invandrare" till dem.
Vi behöver som sagt ett ord på vårt språk. I den här tidningen gör all statistik att jag för det mesta måste hålla mig till det ibland fåniga ordet invandrare.



-      Sid 3      +