En bilaga om invandring av Jan Guillou januari 1996

-      Sid 12      +


Friad i rätten dömd till livstid av Säpo

I januari 1995 beskrev en reporter i Expressen, säkert utan att förstå det själv, hur en eller flera algeriska familjer i Haninge snart skulle komma att drabbas av svensk säkerhetspolis.

Artikeln i Expressen återgav nämligen vad som stått i en av militärdiktaturens tidningar i Algeriet. Den algeriska diktaturen var irriterad över att algeriska politiska flyktingar runt om i Europa spred regimkritiska flygblad och bulletiner. Den algeriska tidningen som Expressen citerade menade att bland annat Haninge utanför Stockholm var centrum för dessa terrorister, att Sverige således fungerade som "bas" för terroriströrelsen GIA.
Därmed klämtade klockan för Abdelkerim Deneche, jag visste ännu inte att han hette så, att det var just han som skulle bli offret. Men tecknen i skyn var tydliga, det var lätt att spå någons dystra framtid. Gissningsvis skulle tillslaget ske inom ett halvår.
Den algeriska diktaturens språkrör hade nämligen kommit med just den beskrivning som är den svenska säkerhetspolisens arbetsteori nummer ett när det gäller invandrarna i Sverige. De bara låtsas vara hyggliga människor, i själva verket är de terrorister som använder Sverige som "bas" för sin internationella terrorverksamhet.
Den algeriska militärdiktaturens säkerhetspolis kan knappast samarbeta direkt med svensk säkerhetspolis. Men det behövdes ju inte. Algeriets säkerhetstjänster samarbetar mycket naturligt med Frankrikes säkerhetstjänster och i fallet GIA har de en gemensam fiende eftersom GIA utför sabotage på både fransk och algerisk mark.
Svensk säkerhetspolis samarbetar självklart med fransk säkerhetspolis. Idéer som uppstår i Alger kommer via Paris till Stockholm. Den algeriska diktaturens tankar och önskemål bestås med demokratisk legitimation i Paris och kan därefter högst EU-fähiga resa vidare till Stockholm. Mycket enkelt. Och formellt säkert oantastligt.
Abdelkerim Deneche fick emellertid befinna sig på fri fot något längre än ett halvår efter efterlysningen som terrorist i Expressen. Han greps först i augusti.

"Varje svensk skulle ha
kunnat promenera ut som en fri
man från häktet


Han anklagades för att som medlem i terroristorganisationen GIA ha deltagit i ett sprängattentat mot en pendeltågsstation utanför Paris den 25 juli. Fransk polis utfärdade en arresteringsorder och skickade den till Stockholm för handläggning. Det var ett byråkratiskt misstag förmodligen, för nu prövades de franska misstankarna av riktig polis och vanlig åklagare, chefsåklagare Jan Danielsson, som om Abdelkerim Deneche hade mänskliga rättigheter. Han fick till och med advokat.
Chefsåklagare Jan Danielsson lät förstås anhålla Abdelkerim Deneche och inledde sen en rättslig prövning av de franska misstankarna. Då visade det sig emellertid att Abdelkerim Deneche otvetydigt var oskyldig till det han anklagades för, eftersom han bevisligen befunnit sig i Haninge utanför Stockholm vid tidpunkten för attentatet i Paris. Vid den kritiska tidpunkten hade han bland annat hämtat ut en postanvisning på posten i Haninge.
Chefsåklagare Jan Danielsson lät lägga ner förundersökningen mot Abdelkerim Deneche eftersom brott ej kunde styrkas. Det väckte förstås viss irritation i Paris och efter påtryckningar prövades misstankarna ända upp i Högsta domstolen, som emellertid enhälligt kom fram till att chefsåklagare Jan Danielssons beslut att lägga ner brottsutredningen var fullkomligt korrekt.
Abdelkerim Deneche var alltså oskyldig. Normalt skulle han nu ha kunnat promenera ut som en fri man från häktet. Varje svensk hade kunnat göra det.

Oskyldig men ändå terrorist
Men i stället togs han nu i förvar av Säpo, som ilade till sina algeriska och franska kollegers hjälp. Det heter "tas i förvar" i sådana fall, ty anhållen eller häktad var han ju inte. Säpo kan ta invandrare i förvar på obestämd tid och behöver inte prestera några skäl för saken inför en häktningsdomare.
Från att ena sekunden ha betraktats som oskyldig av den normala rättvisan var nu Abdelkerim Deneche förvandlad till terrorist enligt den extraordinära rättsordning som gäller för invandrare. Definitionen på en terrorist enligt denna särskilda rättsordning för invandrare är helt enkelt en person som Säpo misstänker för terrorism. Bevis behövs inte, misstankar räcker.
Bevisningen mot Abdelkerim Deneche hade ju för övrigt redan prövats av den normala rättsordningen som fastställt hans oskuld.

Sanningen är hemligstämplad
Vad som hände Abdelkerim Deneche under de två månader Säpo hade honom i sitt våld är naturligtvis hemligstämplat. Säpomän har dessutom hotfullt förklarat för honom att han har "tystnadsplikt" om hela denna period i sitt liv. Det är visserligen en absurd tanke, att någon skulle kunna få sitt liv, sina tankar och idéer, hemligstämplade av en politisk polisorganisation. Det finns inget lagligt stöd för någon sådan tystnadsplikt, men man kan ju förstå att Abdelkerim Deneche själv har svårt att avgöra vad som är rimligt och vad som är orimligt, eftersom han naturligtvis terroriststämplades till följd av förvaret hos Säpo, som varade två och en halv månad.

"Straffet är lika hårt
som om Abdelkerim Deneche varit
skyldig till mord


Under denna tid genomfördes emellertid en så kallad särskild förhandling i terroristärende. Det är en form av skenrättegång som det svenska rättssystemet är ensamt om i västvärlden.
Det går till så, att man lånar en riktig domstolslokal, gärna säkerhetssalen vid Stockholms tingsrätt, för att understryka farligheten hos den misstänkte. Man lånar också en riktig domare som skall leda förhandlingen, som om det vore en riktig rättegång.
Den misstänkte terroristen får ha med sig sin advokat, men advokaten beläggs med tystnadsplikt om allt som sägs och kan därmed inte protestera utåt om vad som skedde där inne. I så fall förlorar advokaten sin advokattitel och döms möjligen till ett kortare fängelsestraff.
Under skenrättegången uppträder Säpo som åklagare och lägger fram sina misstankar och därefter ger ordföranden ordet åt den misstänkte, som alltså har rätt att komma med invändningar.

Anklagelserna kan inte preciseras
Anklagelsen gäller terrorism, det vill säga att den misstänkte är misstänkt av Säpo som säger sig "veta" ett och annat. Emellertid måste Säpo skydda sina källor, vanligtvis betalda eller utpressade angivare, och därför kan anklagelserna inte preciseras. Följaktligen kan ingen misstänkt någonsin fria sig från misstankar i en sådan förhandling.
Med denna processordning skulle man lätt kunna få samtliga anställda inom Säpo, inklusive generaldirektören, fällda för våldtäkt; vi har uppgifter från en kvinna vars namn, ålder och etniska bakgrund vi tyvärr inte kan upplysa om. Dock menar sig denna kvinna, vid en tidpunkt och på en plats som vi inte heller kan meddela, att ni våldtagit henne. Vad har ni att säga till ert försvar? Kan ni bevisa att ni är oskyldig?
Det kan ingen. Därför har det heller aldrig hänt att någon misstänkt terrorist kunnat fria sig från Säpos misstankar vid en sådan här skenrättegång; systemet har varit igång i mer än ett decennium.
Och den som inte kan fria sig från Säpos misstankar är alltså misstänkt och den som är misstänkt är därmed terrorist. Vilket skulle bevisas.
Det enda man kan säga säkert om alla de invandrare som släpats inför denna skenrättegång i Sverige är att de var oskyldiga till brott. Annars hade de ju dömts i domstol på vanligt sätt. Allt som terrorister gör, också på förberedelse- och planeringsstadiet, är faktiskt förbjudet. Och finns det bevis finns ingen anledning att ta till skenrättegång, då duger riktig domstol.
Skenrättegångssystemet är alltså bara till för sådana invandrare som förargligt nog är oskyldiga.
Det originella med Abdelkerim Deneches fall är att han genom byråkratiskt schabbel prövades enligt båda systemen och därför blev både oskyldig och sen terrorist.
Det är justitieministern som ratificerar Säpos dom. Ty efter "förhandlingen" går Säpo till justitieministern och förklarar att den misstänkte inte kunnat bevisa att han inte är misstänkt, varför han således är terrorist, varför justitieministern vänligast torde skriva på om utvisning.
Laila Freivalds skrev på i fallet Abdelkerim Deneche varför han terroriststämplades och ska utvisas. Så länge han riskerar att omedelbart bli torterad till döds vid ankomsten till Algeriet verkställs utvisningen inte. Men den kvarstår för evigt.
Alla Laila Freivalds motiv är hemligstämplade, antagligen för evigt. Så exakt på vilka grunder hon beslöt att döma Abdelkerim Deneche och hans familj till evig fredlöshet kan vi inte veta.

Säpochefen hade tvingats avgå
Däremot kan man förstå vilka hennes alternativ var. Ett alternativ kunde vara att be Säpo precisera sina funderingar, ta fram alla hemliga källor till exempel, studera vilka motiv dessa källor har haft för att delge Säpo de synpunkter som Säpo ville ha (utpressning eller bara betalning?) och sen möjligen underkänna hela rasket.
Det skulle vara ett dramatiskt sätt att förklara sitt misstroende mot en svensk myndighet, varför Säpochefen Anders Eriksson rimligen omedelbart borde ställa sin plats till förfogande. Och så finge regeringen en skandal och ett besvärligt utnämningsärende på halsen.
Det andra handlingsalternativet är att skriva på Säpos begäran, fatta beslut om utvisning som ändå inte kan verkställas. De irriterade relationerna till den franska regeringen behandlades säkert bättre så än om det skulle framstå som om hela Sveriges domstolsväsende och regering gaddat sig samman mot Frankrike, som ju aldrig fick igenom sina krav på utvisning.
Hursomhelst kommer Laila Freivalds aldrig någonsin att behöva förklara sitt handlande.
Men vad var det nu Abdelkerim gjort, som så irriterat de algeriska myndigheterna att de gick till sina franska allierade för att kunna slå klorna i den misshaglige?
Han spred flygblad och en liten nyhetsbulletin där han kritiserade militärdiktaturen i sitt hemland för tortyr, massarresteringar och mord. Två av hans syskon har mördats av algeriska specialstyrkor, en av hans bröder har fängslats.
Hans inställning är att de algeriska valen borde ha fått fullföljas i demokratisk ordning, även om det inneburit att den religiösa högern kommit till makten (militärkuppen inträffade, med franskt och amerikanskt stöd, just för att förhindra det olyckliga resultatet av dessa demokratiska val).
Han driver en enmans oppositionsrörelse i Haninge och det han gör och säger är sådant som kan jämföras med vad tiotusentals svenska FNL-aktivister gjorde på 60- och 70-talen. Vore han inte utlänning skulle han ha skyddats av våra svenska grundlagar och Säpo hade inte kunnat kröka ett hår på hans huvud, hur illa de än tyckt om hans flygblad. I vad mån de kunde läsa dem, men det är ju å andra sidan angivarnas sak.

Säpo tog allt - det är olagligt
Nu har Säpo dock fått stopp på de förargliga flygbladen. Ty man har konfiskerat alla hans anteckningar, bandinspelningar och videokassetter, hela hans politiska bibliotek och hans skrivmaskin.
Det är faktiskt en olaglig åtgärd. Beslag av misstänkt gods med anknytning till brottslig verksamhet skall beslutas av åklagare och protokoll skall upprättas. Det är närmast självklart; polisen får inte springa in i våra hem, inte ens i invandrarnas hem, och sno hur som helst.
Men när Säpo inte kan avhålla sig från att begå brott, något som poliser normalt är mycket försiktiga med, så säger det onekligen något om hur säkra de känner sig på att en sån som Abdelkerim Deneche över huvud taget inte har några rättigheter. De kan lugnt stjäla hans bibliotek och skrivmaskin utan minsta risk för JO eller massmediadrev.
Säpo har inte heller någon laglig möjlighet att ålägga Abdelkerim Deneche "tystnadsplikt" om vad de anklagat honom för. Det är ju att hemligstämpla honom själv och hela hans politiska verksamhet.
Jag bad justitiedepartementet utreda vilken laglig grund som kunde finnas för något sådant beslut från Säpo. Efter ett dygns grubblande kom rättschefen på departementet fram till att om Säpo delgett Abdelkerim Deneche hemliga informationer om Säpos verksamhet, om statens säkerhet eller dylikt, så torde tystnadsplikt kunna komma ifråga.
Mors! Delgett Abdelkerim Deneche sina egna hemligheter lär Säpo inte ha gjort. En Säpoman vid namn Johan Grenfors försökte senare förklara problemet för TT på följande sätt:
"...handlar det dock inte om någon total tystnadsplikt, utan enbart om det som tagits upp vid ett flertal slutna förhandlingar i säkerhetssalen i Stockholms tingsrätt. Men i praktiken kan det vara en hel del, eftersom Säpo vid de förhandlingar som genomförts enligt terroristlagen ska redovisa vad som ligger till grund för misstankarna."
Klart som korvspad? Nja, det är väl som med Säpos stölder hemma hos Abdelkerim Deneche att de inte behöver bry sig särskilt eftersom det övriga svenska samhället inte kommer att bry sig. Det gäller ju faktiskt bara en svartskalle som dessutom numera är terrorist.
Domen mot Abdelkerim Deneche är på livstid. Det som han befanns vara misstänkt för kan nämligen aldrig bli omisstänkt. Han är därmed terroriststämplad för resten av sitt liv.
Det innebär bland annat följande.
Han kan aldrig bli svensk medborgare. Då skulle terroriststämplen ju automatiskt hävas, alltså går inte det eftersom han är terroriststämplad.
Han kan inte resa till något annat europeiskt land, eftersom Säpo nu meddelat alla sina allierade säkerhetstjänster att han är formellt godkänd terrorist. En sådan stämpel gäller alltså internationellt.
Han har utvisningshotet hängande över sig för resten av sitt liv. I det ögonblick svenska myndigheter får för sig att det är lugnt och skönt i Algeriet, kan han utvisas om det så dröjer tio år.
Hans fru och hans två barn, som är födda här, lär få oöverstigliga svårigheter att få svenskt medborgarskap. Eftersom de lever tillsammans med en terrorist. Även om barnen kommer att växa upp i Sverige kan de närsomhelst i tonåren åka ut, sändas till ett land i Nordafrika de då nog inte vet så mycket om.

Så behandlas bara svartskallar
Hans vänner har slutat umgås med honom. Inte för att de tror på Säpos anklagelser, men för att de är rädda för att själva terroriststämplas. Grannarna vågar inte längre hälsa på hos honom. Iskylan sänker sig runt familjen.
Det straff, om vi nu ska kalla det det, som Säpo förbannat Abdelkerim Deneche med är alltså lika hårt som om han varit skyldig till mord.
Men han var ju oskyldig? Just det, det var det förargliga problemet som Säpo dock nu åtgärdat på ett mycket effektivt sätt.
En svensk, en skinnskalle med "helsvenska föräldrar" hade aldrig kunnat behandlas på detta för oss alla kränkande sätt. Blott svartskallar kan behandlas så här (terroristlagen tillämpas förstås inte på danskar och norrmän).
Vi har alltså ett lagsystem för vita och ett för svarta i Sverige. Vad skall invandrarna dra för slutsatser av det?


-      Sid 12      +