Tyck till om Yrsa Stenius kolumn

Vid en lunch härförleden med den finländske toppdiplomaten Max Jakobson ställdes frågan varför Olof Palmes namn i stort sett lyser med sin frånvaro i den politiska debatten i Sverige i dag.
  - Visst har han figurerat på allra senaste tid i samband med höstens memoarlitteratur men i övrigt är det glest mellan hänvisningarna till hans person och han citeras sällan, påpekade den finske ambassadören.

  Det ansågs anmärkningsvärt med tanke på hur utomordentligt starkt Olof Palme dominerade det politiska livet i Sverige i över två decennier, hur känd han var över hela världen och hur lidelsefullt han utvecklade sina idéer om demokrati, jämlikhet, fred och internationell samverkan.
  Iakttagelsen var svår att bestrida och det var också svårt att komma på någon bra förklaring.
  Vid närmare eftertanke föreföll det mig som om Olof Palmes namn faktiskt nämndes oftare utanför Sveriges gränser, särskilt i den så kallade tredje världens länder, än här hemma. Här är han förvisso inte glömd men frånvarande i vår tid.

Den som så vill kan spekulera i traumat som mordet på landets statsminister lämnade i svenska hjärtans djup. Vare sig man gillade Olof Palme eller inte så ser många själva brottet och den uppvisning i polisiärt, juridiskt och administrativt schabbel som därpå följde, som inledningen på det somliga kallar Sveriges förfallsperiod och som inte är slut än.

  Det skulle innebära att det tragiska slutet på epoken Palme har lagt sig som ett lock över hans gärning åtminstone för några decennier framåt. Också det faktum att man egentligen inte känner till innebörden i detta tragiska slut - man vet inte med säkerhet varför Palme mördades och av vem - kan ha betydelse för att det är så tyst kring honom

Andra hälften av 1980-talet och hela 1990-talet blev en epok av total hegemoni för ekonomi och teknik på bekostnad av politik och humanism. Vi lever i IT-akrobaternas och krämarnas tidevarv. Tänkarna, filosoferna, förkunnarna göre sig allt mindre besvär.

  Olof Palme var grundligt ointresserad av ekonomi och - om jag har förstått saken rätt - teknisk idiot. Hans intresse och hans begåvning gällde politik

I dokumentet ''Common Security'' hade inofficiella representanter för såväl de två supermakterna som övriga stormakter undertecknat riktlinjer för hur det eviga hotandet med kärnvapen kunde ersättas med ett system av ömsesidig hänsyn till varandras vitala säkerhetsintressen.
  Allt detta är överspelat sedan länge.
  Inom Sverige dominerade fortfarande folkhemmets politiska föreställningsvärld tänkandet. Sprickor hade börjat uppträda. Kredit- och valutaregleringarna hade upphört och marknadskrafterna rörde otåligt på sig. Men ännu var offentligt offentligt och privat privat och skulle så förbli åtminstone enligt Palme och många av oss andra.
  På tretton år har allt i grund förändrats.

Få som inte försörjer sig på att fatta beslut i offentlig förvaltning är intresserade av politik. Tidningarnas toppnyheter handlar mest om företagsköp och företagsfusioner medan börssidorna tummas väl av angelägna läsare, i motsats till ledarsidorna.
  Nej, Olof Palmes intellektuella kvarlåtenskap har inte mycket att säga en sådan värld. Och allt oftare kan jag känna mig själv föråldrad på samma vis.
  Och ändå är jag inte ens död än.