|
|
|
|
|
Sverige är världsledande inom IT och teknikutveckling, vi har fortfarande ett svårslaget socialt system, vi tillverkar popmusik och kultur i toppklass och svensk design är beundrad jorden runt. Sverige är ett av jordens modernaste länder. Ändå äter vi julbord. Det är obegripligt. Ett av mina favoritavsnitt i legenden om Emil i Lönneberga är vad som kallas ”Det stora tabberaset i Katthult”. Det skildrar hur den hjärtegode rackarpojken helt sonika låter bygdens fattighjon äta upp familjens planerade julbord. I berättelsen ingår en detaljerad beskrivning av alla de rätter som Emil ställer på bordet: ”Ett fat med palt, ett fat med fläskkorv, ett fat med sylta, ett fat med rimmad oxtunga...”. Den historien utspelade sig nån gång i början av seklet, typ på 20-talet. Det var i Småland, en av de mest lantliga delarna av det Sverige som ännu var ett utpräglat bondesamhälle. Vad jorden gav och vad djuren tvingades ge upp; det blev julbordets rikedom. Självklart. Då. Men obegripligt i dag. Jag kan faktiskt inte förstå att det svenska julbordet några veckor före år 2000 fortfarande består av stabbig, kläggig och smällfet bonnamat. Jag kan inte begripa varför julbordet stått blick stilla i över hundra år medan resten av samhället moderniserats och utvecklats. Det vore väl en sak ifall det var gott. Om det fanns en kulinarisk kvalitet som omöjliggjorde all förändring av våra julbordsvanor, då skulle man ju begripa. Men så är ju inte fallet. Det mesta är inte gott. Det mesta av vad vi ställer på julbordet är otidsenlig och stundtals rent makaber mat som vi aldrig skulle befatta oss med under årets andra elva månader.Jag känner ingen (åtminstone ingen under 40) som uppriktigt tycker om julmat. Några försonande inslag kan man väl hitta, men som helhet är det svenska julbordet en tämligen smaklös uppvisning i snedvridna historiska rötter. Ungefär lika absurt som om vi skulle gå klädda i vadmal och urgröpta träskor som om det inte fanns något annat. Extra paradoxalt blir det när man väger in att det forna bondelandet Sverige i dag förfogar över några av Europas ledande kockar. Vi har matkonstnärer ur flera generationer som skördar framgångar både i internationella tävlingar och med egna restauranger. Bokindustrin formligen sprutar ut kokböcker med innovativ och modern mat. Från Tore Wretman till årets upplaga av Kocklandslaget finns en enorm kunskap och uppfinningsrikedom. Jag förstår inte varför dom låter misären fortsätta, i stället för att slå sina kloka kockmössor ihop och komponera Det Nya Svenska Julbordet. Ett sådant skulle till exempel kunna förena klassisk matlagning med det bästa ur svensk husmanskost, kombinerat med alla de godbitar som landets invandrade kulturer har att erbjuda, korsat med nutida kreativ matlagning. Snålvattnet rinner över tangentbordet när jag tänker på hur bra det skulle kunna bli. Tätt följt av tårarna som tränger fram när jag tänker på dopp i grytan. Bröd i flytande fett. Så obegripligt dumt anno 1999. Det är möjligt att det traditionella julbordet med sin grisdominans fortfarande kan ha sitt berättigande på landsbygden. Men samtidigt kan ju vilken avlägsen Ica-butik som helst erbjuda goda och vettiga alternativ till tragedier som pressylta och lutfisk. Glesbygd är alltså inget hållbart argument. Och i storstädernas svällande utbud finns inga rationella skäl till att inte slänga ut julskinkan och de andra historiska kvarlevorna från gamla Statar-Sverige. Inte nog med att det svenska julbordet inte är särskilt gott. Det är ju direkt hälsovådligt också. Vi är en nation av stillasittande kontorister men vi äter julbord som om vi vore bonndrängar. Halvvägs igenom ett normalstort julbord är man nästan medvetslös av mättnad. Kroppens inre organ går på högvarv för att metabolismen ska kunna hantera den samlade attacken. Resten av julafton går åt till matsmältning.I allt övrigt älskar jag julen. Framför allt är det jättetrevligt att umgås. Jag förstår bara inte varför vi måste plåga oss med maten. Det kanske är något lutheranskt. 
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
