Tyck till om Kerstin Weigls kolumn

Det drog alltid svinkallt runt benen i salen där jag sprang runt, runt till rasslet från en tamburin. Tam-tam-tam. Gymnastik på gymnasiet. I salens mitt fanns en enorm pelare som omöjliggjorde de flesta vanliga idrottslekar. Intill den stod en livlig kvinna i jerseybyxdress med sydda pressveck, den åldrade halsen sträckt i hänryckning. Röda klor dansande fram en rytm.
 Tam-tam-tam.

 Jag var studerande i mina sista tonår. Jag körde bil, levde ensam i lägenhet, planerade mitt liv. Vuxenlivet. Ändå: några timmar i veckan var jag ett barn, som jagades runt en pelare.
 Tam-tam-tam.
 Någon enstaka gång spelade vi istället brännboll i parken, den dagens underhållning för stadsdelens alkisar.

På sätt och vis är hela skoltiden en kränkning. Den kräver lydnad, anpassning, deformering, likriktning. Men i synnerhet i gymnastiksalen är människan så - naken. Avklädd och sårbar.
 Sura odörer, knottriga ben, dundret från många kvinnofötter i gymnastikskor...tam-tam-tam.
 Vi var ändå myndiga.

 De följande åren har unga människor, förefaller det mig, blivit ännu yngre. Barndomen har inte förkortats, snarare har den förlängts.

Stå-upparen Fredrik Lindström har föreslagit att det inträffar när man första gången bär med sig finskor i en plastpåse till festen.
 Jag tror det finns milstolpar. Att betala sin första hyra. Första natten jag sov bredvid mitt första barn.
 Faktiskt är hela barndomen en kulturell nyuppfinning. Idén att barnet inte bara är arbetskraft på tillväxt är inte ens ett sekel gammal, liksom synen på barn som rena och utan skuld. Det är viktigt att barn får vara barn. Men även viktigt att vi vågar behandla unga människor som vuxna.
 En 18-åring är inte ett barn.
 Nazism är ingen barnsjukdom.
 Jag tänker nu på de fyra stora dagstidningarnas publicering av namn och bild på 62 nazister och mc-kriminella. Flera personer har anmält tidningarna till justititekanslern och deras kritik gäller att så många unga ”fråntagits sin integritet”.

Personerna som valdes ut för publicering är 62 till antalet, i åldrarna 19-46 år. Omkring 90 procent, 53 personer, är över 20 år. Endast två av dem är 19-åringar.
 Är de inte vuxna?

 Självfallet måste dessa 62 personer betraktas som vuxna. Möjligen ska de betraktas även som psykopater. Men vuxna psykopater.

Förresten: en förändring är nära! Nästa år slipper studerande unga människor på de naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga gymnasieprogrammen några av de obligatoriska gympatimmarna.
 Samtidigt blir filosofi och psykologiska obligatoriska ämnen - på alla program. Vilket förefaller mig som ett vuxnare sätt att se på gymnasieskolans mål och mening.

 Jag vet att världen drabbats av en fetmaepidemi, men jag måste le åt idrottslärarnas varningar om ohälsan som nu kommer att drabba tonåringarna. Precis som om någon enda människa någonsin blivit intresserad av idrott för att de tvingats ha gympa i gymnasieskolan. En skoltimme i veckan kan inte plana ut en blivande fetknopps viktkurva.

Ni skulle se mig på tantgympa, 20 år efter pelarsalen. Jag står i en annan gympasal nu. Beskäftigt hoppande på stället till hög musik. En gäll flickröst driver mig till marschtakt och jag sparkar sammanbiten mina trikåben i takt. Så lydigt, så lydigt.
 Tam-tam-tam.