Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
TISDAG 16 NOVEMBER 1999
  

Text: Yrsa Stenius
Tyck till om Yrsa Stenius kolumn
Folkpartiet dammar av gamle Runeberg

Folkpartiets landsmöte krävde i söndags att Sverige ska bli medlem av Nato.
  Partistyrelsens mer försiktiga vänta-och-se-hållning vann föga gehör hos de käcka folkpartiklarna som har bestämt sig för att Sverige i nästa krig inte bara ska få vara med utan dessutom med från början.

  Neutralitetssnacket är bara dimridåer, menade landsmötet. Bakom tjockan finner man en genuin ovilja att ta ansvar.
  - I vilka konflikter ska Sverige stå neutralt, frågar den oförskräckta lilla hopen bakom Lars Leijonborg retoriskt. I alla eller bara i somliga?
  Nej, varhelst en konflikt kan siktas, där ska Sverige ta sitt ansvar. ''Där kulor vina tätast då, där skall man finna mig också'', skaldade J.L. Runeberg i sitt storslagna epos över Sveriges senast förlorade krig och versraderna förefaller att ha kommit till heders igen i folkpartiets lösen för svensk säkerhetspolitik.

Med en viss beklämning har jag under senare år noterat att myten om Sveriges feghet och ansvarsflykt i internationella konflikter i allmänhet och under andra världskriget i synnerhet har vunnit bred uppslutning i överraskande många kretsar.

  Anklagelserna mot Sverige, att landet hukade för Tyskland och vägrade gjuta sitt blod för demokratin, har återkommande luftats i decennier.

  Jag ställde för något år sedan frågan till Finlands förre president Mauno Koivisto - själv frontsoldat en gång och känd för sin något sträva hållning till Sverige och svenskarna - vad han ansåg om dagens ruelsefyllda debatt om den svenska ynkedomen under andra världskriget.
  Koivisto blev nästan upprörd: Jag kan inte förstå hur det kan vara fel att förska - och lyckas - hålla sitt land utanför ett stormaktskrig, sade han. För det var vad andra världskriget var.

Ofta när jag hör de ovan nämnda föraktfulla omdömena om Sverige har jag undrat på vilken sida belackarna anser att Sverige borde ha ingripit? För de allierade (underförstått demokratin) eller på Finlands (och Tysklands) sida mot Sovjetunionen?
  Och vilken glädje hade Danmark, Norge och Finland haft av att Sverige hade gått med i ett tidigt skede mot Tyskland innan Hitler gick till anfall mot Sovjet? Krigshandlingarna hade omedelbar eskalerat till Norden som inom kort hade förvandlats till slagfält med ovisst resultat.

  Visst, Sverige kom Hitler till mötes i vissa krav, vilket anhängare av av moralisk orubblighet kan klandra. Men ska man rädda ett folk undan en glupsk stormakt måste man laborera med intressen. Vilka man kan tänka sig att tillgodose för att slippa anfall, vilka inte.

  Moralen man därvidlag uppvisar är inte så skön att skåda som den orubbliga. Men den har en reell funktion.
  Om vi förflyttar oss från andra världskriget till näst följande decennier vill jag bara påminna om att Sverige tillhörde de allra första som ställde soldater till FNs förfogande. På grund av landets neutralitet var svenska soldater också önskade litet varstans - exempelvis i Kongo 1960 och på Cypern 1964.

Det är tio år sedan världen upphörde att vara uppdelad mellan två stormaktsblock. Blott tio år sedan.

  De unga(?) säkerhetspolitiska filosoferna i folkpartiet tror att tio år är en garanti för att världen kommer att förbli dominerad av en stormakt som per definition är god: USA och det USA-dominerade Nato.

  Denna goda stormakt ska Sverige nu göra gemensam sak med för att äntligen slippa feghetsstämpeln. Sverige ska i stormaktens hägn delta i konflikterna med det onda så som det definieras av världssamfundet - eller av stormakten själv.
  Tillåt mig att undra om det är helt omöjligt att ta sitt internationella ansvar utan att binda sig vid en stormakts verklighetsbeskrivning och en stormakts intressen?

Tillåt mig att undra om inte ett viktigt ansvar för freden kan och bör bäras av nationer som i globalt perspektiv uppfattas som oberoende, nationer med egen rörelsefrihet och förmåga att se med andra ögon än dem den utomordentligt goda stormakten håller sig med?
  Tror ni president Ahtisaari hade lyckats i Kosovo om Finland varit medlem av Nato?


Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: [email protected]
telefon: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77


   
  FLER NYHETER