|
|
|
|
|
Östersjöns fisk blir djurfoder
Allt ska bli minkmat. – Vi tömmer inte Östersjön, vi tar bara ”räntan”, säger Lars-Erik Persson, vd för Swe-Dan Seafood AB som köper fisken. Västervik är en av de viktigaste landningshamnarna för silltrålarna från Västkusten som fiskar i Östersjön. På måndagar går de in för att skifta manskap, fylla på bränsle, bunkra mat. Och lossa fångsten. Så här års har fisken magen fylld och är på fackspråk inte åtfri. Smaken kan därför vara besk – och opassande som människoföda. Säsongen är september till april. Först i december är fisken åtfri. Det mesta lossas fram till dess direkt i tankbilar som går till Västkusten eller Danmark. Fisken fryses ner i block En del går in i en modern anläggning där fisken sorteras efter storlek och fryses ner i block. Också den fisken blir minkmat. – Men den dagen den är åtfri ställer vi om produktionen till konsumtionsfisk, säger Lars-Erik Persson. Lars-Erik Persson säger att alla fiskare tycker det är känslomässigt fel att fångsten blir djurfoder men rätt när fisken blir prima mat till människor. – Fisk till konsumtion betalas också bättre. Foderfisk ger runt 75 öre kilot, till konsumtion det dubbla. – Därför har vi ett helt annat kvalitetstänkande nu än för bara några år sedan. Varje båt måste ha ett kylsystem, på land måste mottagningen ske hygieniskt och rationellt. Transporterna likaså. Om fem år hoppas vi att åtminstone 50 procent ska gå till konsumtion. Sillnuggets och micro-Janssons Sea-Dan Seafood ägs av SVC, Västkustfiskarnas organisation. Bolaget köpte anläggningen i juli och håller nu på att köra in den. Företaget bedriver också produktutveckling för att en allt större del av ”foderfisken” ska kunna förädlas till konsumtion. – Vi har tagit fram sillnuggets, sillbiffar och en Janssons frestelse som bara är att stoppa i micron. Och vi har ytterligare 30 recept färdiga som ligger i marknadsföringsfållan. Lars-Erik Persson tillbakavisar kritiken att de skulle tömma Östersjön. – En ny båt kostar i dag 75 miljoner. En sådan investering gör man inte för en tvåårsperiod. Den gör man för att kunna leva långsiktigt av. – Därför är det självklart att vi aldrig vill fiska ut bestånden. Hårt slit för några kilo sik och abborrar
Strömmingen är så gott som helt försvunnen. Det är inte lönt att fiska efter den. – Industritrålarna har sopat rent, foderfisket borde totalförbjudas, ryter fiskaren Herbert Hagman. Rune Wikström, fiskare på Möja och ordförande för yrkesfiskarnas förbund i Stockholms län, är också bekymrad. – Strömmingen har minskat kontinuerligt sedan 1985. Då fick jag mer på en sköte än vad jag får på 20 i dag. – Man ser knappt någon strömming på ekolodet längre. Och de som finns är mycket småvuxna. Kritisk mot industrifisket Han är kritisk till att industrifisket skett så långt inne i skärgården och befarar att det medfört att inte tillräckligt med strömming kunnat gå in och leka, fortplanta sig. – Dessutom är det ju oundvikligt att de får bifångster så nära land, att de får både sik, lax och öring i trålen. Stockholms länsfiskerikonsulent Yngve Ungsgård är övertygad om att industrifisket är en starkt bidragande orsak till det dåliga strömmingsfisket. – De har lyckats knäcka bestånden fullständigt. De går in med trålar med en öppning på 120 gånger 60 meter, använder maska på 16 millimeter. Så kör de dygnet runt och lastar i långtradare. – De går sedan ner till Danmark, säljs för 60 öre kilot för att bli fodermjöl, mat åt lax, kyckling och mink. Rune Wikström: – För 15 år sedan var vi 30-35 man på Möja som levde på fisket. I dag är jag ensam. Det är en sorglig utveckling. Och på grund av att det är så dåligt riskerar vi att tappa en generation fiskare. Inga unga törs satsa. Då är snart skärgårdsfisket helt utdött. Fiskeriverket tar upp frågan När det gäller det kustnära industrifisket är både yrkesfiskare och sportfiskare något så unikt som eniga – det ska bort. Stockholms landshövding Ulf Adelsohn är också engagerad och har krävt att fiskeriverket förbjuder användning av finmaskigt industrifiske i skärgården. I dag tar Fiskeriverket upp frågan för behandling. ”Dagens kvoter är för stora” Kvoterna av sill, strömming och skarpsill har varit för stora de senaste åren. Bestånden har överfiskats och därför måste industrifisket i Östersjön minska nästa år. – De internationella fångstkvoterna sänks då med 15 procent, säger Bengt Sjöstrand, Havsfiskelaboratoriet i Lysekil. Internationella havsforskningsrådet, rådgivare åt regeringarna i EU:s medlemsländer, EU-Kommissionen och Fiskerikommissionen för Östersjön, anser att det nu tagits upp rejält för mycket sill/strömming och skarpsill, de huvudsakliga arterna som blir fodermjöl. Fördubblad fångst Från 1996 till 1998 fördubblades fångsterna av skarpsill i Östersjön. 1998 landades totalt 471 000 ton. Fångsten nästa år bör inte vara högre än 192 000 ton, anser havsforskningsrådet. När det gäller sill/strömming landades 1998 totalt 290 000 ton från Östersjön. Fångsten bör minskas till bara 95 000 ton. Miljöorganisationen Greenpeace är inte emot foderfisket som princip men tycker att kvoterna är för stora. – Genom att man tar så mycket sill och skarpsill tar man bort en viktig bas i näringskedjan. Då drabbas andra fiskarter, sjöfågel och säl och vår tumlare, säger Mats Abrahamsson på Greenpeace. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 |
|
INDUSTRIFISKE 
YRKESFISKAREN