|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
|
|
|
DOKUMENT ADOPTIONER FÖR HOMOSEXUELLA? Längtan efter barn vann över fördomarna Manliga vänner hjälpte Ingela och Tessan att bli föräldrar
Blir hon mobbad? Vad säger man på dagis? Efter två år gav de upp. Önskan att skaffa barn var starkare än oron för vad andra skulle tycka. Det blev barn. Det blev Hanna. Lintotten som snart fyller fem år far runt på finrumsgolvet med en pinne som hennes fantasi förvandlat till ett svärd. Jag är ledig! hojtar hon, får nästan aldrig vara hemma från dagis. Hanna flinar. Duu! säger Ingela och får Hanna att fnittra högt. Familjen är samlad. Mamma, Tessan och Hanna. Två mammor? Varför ska man krångla till det? säger Tessan. Hanna har två föräldrar, jag är mamma och Tessan är Tessan, säger Ingela. Krånglet får myndigheterna stå för. Ingela och Tessan träffades på Helsingborgs station för åtta år sedan. Tessan var student i Örebro och hann knappt kliva av tåget förrän hon var förälskad. Ingela på perrongen tog några timmar på sig, men på kvällen var hon också kär. Många homosexuella väljer bort barn Barn kom på tal direkt. Tessan har alltid velat ha barn, säger Ingela. Att vara homosexuell och vilja ha barn har alltid varit problembaserat, inte något bra som det egentligen borde vara att skaffa barn, säger Tessan. Jag har haft många heta diskussioner med andra homosexuella. Många faller offer för sina egna fördomar och väljer bort barn. Nu är det annorlunda, fler skaffar barn, säger Tessan. Ingela hade inte en tanke på barn. Jag hade aldrig längtat, säger hon. Med Tessan kom längtan. Det var inget enkelt beslut. I två år kämpade Ingela och Tessan med sina egna fördomar. Och omvärldens. Hur ska det gå för vårt barn? Kan vi stå för vår homosexualitet? Vad ska mormor tycka? Och vad säger man på dagis? Det var väldigt frustrerande, vi kunde i alla fall inte veta hur det skulle bli, säger Ingela. Bära eller brista. Önskan att skaffa barn var starkare än oron för vad andra skulle tycka. En manlig homosexuell kompis till Ingela och hans sambo fick frågan. Utan särskilt lång betänketid tackade de ja till att hjälpa Ingela och Tessan att bli föräldrar. Tessan säger att hon skakade i hela kroppen av nervositet den där kvällen i tamburen hos Hannas pappa. I innerfickan gömde hon pillerburken med spermier och kastade sig sedan på cykeln.Hanna blev till vid första försöket Tessan gav burken med sperman till Ingela. Hanna blev till vid första försöket. Tessans mormor var en av de första som fick veta. Jag var orolig för det eftersom hon är gammal, tillhör en annan generation. Men mormor blev överlycklig. Nu skryter hon lika mycket som de andra mormödrarna på syjuntan om sitt barnbarnsbarn. Inför det första besöket hos barnmorskan hade Ingela bestämt sig för att ljuga. När hon ändå berättade om barnets ovanliga föräldraskap kom barnmorskans reaktion direkt: Oj! Hur ska det gå med arvet då?undrade hon. Frågan är befogad. På myndighetsblanketterna finns ingen ruta för Tessan att kryssa i. Enligt officiella register är hon inte ens anhörig till Hanna. Ingela är juridiskt sett ensamstående förälder till Hanna. På dagis får Tessan nöja sig med att bli kallad medförälder. Det låter som om Ingela har problem och jag är något slags stöd, säger Tessan. Hennes chanser är små att få vårdnaden om Hanna om något skulle hända Ingela. Så ser svensk lagstiftning ut 1999. Är det barnets bästa? Jag tycker inte det, säger Tessan. På regeringens uppdrag ska juridiken som gäller homosexuellas rättigheter när barn är inblandade ses över. En stor fråga är rätten att bli prövad som adoptivförälder. Tessan och Ingela har ställt upp som livs levande exempel. Fast egentligen tycker de inte att utredningen behövs. Vi finns ju redan, säger Ingela. Tessan tycker ifrågasättandet av homosexuella är diskriminering. Varje människa ska ha samma rätt att prövas som adoptivförälder oavsett sexualitet. Allt annat är kränkande.Tessan och Ingela säger att homosexuellas barn alltid är mycket efterlängtade och välplanerade. Få föräldrar har funderat så mycket. Våra barn blir inte till av misstag. Att Hanna skulle känna till sin pappa var självklart. Men ingen principsak. Vi hade den möjligheten. Men vi fördömer inte dem som gör annorlunda, säger Tessan. Hannas pappa och hans kille finns i Hannas liv. På födelsedagar, semestern och varje påskhelg träffas alla fem i Hannas familj. När pappa kommer på tal får Hanna på golvet, invecklad i en ny lek, stora öron. Pappa! Jag längtar efter pappa, säger hon. Då ringer vi. Det blir en hel del telefonsamtal, säger Ingela. Alla föräldrar vill att det ska gå bra för sina barn. Ingela och Tessan också. En del kan de påverka, annat är svårare att styra. Som samhällets misstänksamhet mot homosexuella föräldrar. På 70-talet ansågs homosexuella vara sjuka Tessan och Ingela funderar. Det är svåra frågor, känsliga. Det är väldigt hårt att säga att barnen blir spjutspetsarna som får ta smällarna, säger Tessan. Mycket har hänt sedan 70-talet. Då var ju homosexualitet fortfarande betraktat som en sjukdom, säger Ingela. Båda tror att föräldrarnas agerande är avgörande. Öppenhet om homosexualiteten är ett måste, säger Ingela. Hon tror att hennes familj har haft tur. Hittills har ingen rynkat på näsan. Knappt ens höjt ett ögonbryn faktiskt. Kanske är det så, funderar Ingela. Kanske har Svensson förstått att skillnaden inte är så stor. Att det är köttbullar med mos, mässlingen, barnkalas och föräldramöten i den här barnfamiljen också.
Ja, då borde jag vara hetro efter mamma och pappa, säger Ingela.
Sedan i april i år ska en kommitté på uppdrag av regeringen utreda juridiken kring homosexuella och barn. 25 ledamöter ska ta ställning till om homosexuella ska få rätt att prövas för närståendeadoptioner, svenska och utländska adoptioner. Även reglerna för insemination och spermadonatorer ska utredas.
Frågan kommer från två män i 30-årsåldern som drömmer om att bli pappor. I gaytidningen Kom ut letar de efter villiga mammor som kan bära deras gemensamma barn. - Det har varit en ganska jämn ström av annonser under 90-talet, säger Anders Selin. Inseminering med donator och under läkares överinseende är inte tillåtet i Sverige. Men barnen kommer till ändå. Genom kända och okända donatorer. En vanlig lösning är att ett lesbiskt par delar föräldraskapet med ett bögpar. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 |
|
JORDBÄVNINGEN I TURKIET DOKUMENT: ADOPTIONER FÖR HOMOSEXUELLA? MISSA INTE BARN 2000-GALAN I TV |