MUSIK Håkan Steen skriver om pop
Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
LÖRDAG 6 NOVEMBER 1999
NYHETER
Sök
Tidningens förstasida
Tyck till
Wap och handdatorer
Kolumnister
Kändis-chattar
Tipsa Aftonbladet
TELEGRAM
E-POST
INNEHÅLL
SÖK
SPORT
TIPS & TRAV
NÖJE
SMS & RING-
SIGNALER
WAP &
HANDDATOR
WEBBRADIO
WEBB-TV
KVINNA
PULS
IT
EKONOMI
BÖRS
FONDER
NYA RESOR
BIL
HÄLSA
TV
VÄDER
BOSTAD
STOCKHOLM
TYCK TILL
CHATT
LEDARE
KULTUR
BOKBANKEN
WEBB-
KYRKAN
DEBATT
NYA
HOROSKOP
MAT&VIN
E-KORT
UNG
JOBBA HÄR
ANNONSERA
MEDIE-
CENTER
KONCERN-
INFO

KÖP&SÄLJ








Förnamn

Efternamn
Jag vill läsa
e-posten

Funplanet
 

10 ÅR EFTER MUREN
Tjeckien spåddes en lysande framtid när kommunismen föll.
Men efter några år tog det tvärstopp. I dag är Tjeckien en krisekonomi.
Aftonbladets Wolfgang Hansson och Urban Andersson träffade för tio år sedan en Vaclav Havel på väg att knäcka diktaturen i raggsockor.
Följ med på återresan till Prag för ett nytt möte med Havel och revolutionsveteranerna.
Presidenten har bytt till skinande lackskor – men stjärnstatusen är ordentligt tilltufsad.


Folkhjälten fick glorian på sned
President Vaclav Havel får några matta applåder när han besöker Vaclav-platsen på nationaldagen den 28 oktober i år. Annat var det för tio år sedan.
Ett land på knä. Slovakien fick en ledare med psykisk sjukdom. Det var en olycka för landet.
I dag blomstrar bara prostitution och brottslighet i Vaclav Havels Tjeckien
PRAG. Kontrasten kunde inte varit tydligare.
  När president Vaclav Havel kliver ur sin silverfärgade Mercedes hörs bara spridda och matta applåder från den lilla skara människor som samlats på Vaclav-platsen.
  För tio år sedan trängdes jag med några hundratusen tjecker på samma torg. Då jublade de sig hesa över frihetshjälten Havel.
  
Inget av kommunistdiktaturernas fall är så synonymt med en person som det tjeckiska.
  När jag i november 1989 deltog i oppositionsrörelsen Medborgarforums till bristningsgränsen fyllda presskonferenser satt det alltid en rad människor framme vid podiet. Men det var bara en som fick frågorna. Vaclav Havel.
  Jag hade då svårt att förstå hans stjärnstatus. Några dagar tidigare hade jag mött honom för första gången. Vi ringde på i lägenheten på Rasinova Nabrezi-gatan. Rädda att säkerhetspolisen skulle hindra oss. Havel var fortfarande samhällets fiende nummer ett.
Dörren öppnades av en kort man iförd raggsockor och en skrynklig skjorta. Hans röst var hesare än slutsignalen på en ishockeymatch.
   Havel var författaren och dissidenten som uthärdat många år i fängelse för sin längtan efter frihet.
  Men jag såg ingen politisk ledare i honom. Han verkade vara för mycket av en bohem.

Havel var intensiv och rastlös
  
Vi satt i hans soffa några kvällar och diskuterade situationen i Tjeckien. Han var intensiv och rastlös som om han kände på sig att någonting höll på att hända. Havel drog konstant djupa halsbloss på cigaretter som han rullade för hand.
  Samvaron tog ett abrupt slut den 17 november. Då slog polisen ner en fredlig demonstration mitt i centrum.
  Vi hade promenerat med hela vägen och lyssnat till slagorden om frihet. Nu stod en massiv mur av kravallpoliser framför oss.
  
Demonstranterna räckte fram rosor. Poliserna svarade med dragna batonger. Av fotograf Urban Anderssons kameror återstod bara lösa skruvar. Bara mina då snabba ben räddade mig från ett liknande öde.
  Efter den dagen var Vaclav Havel högvilt. Det var inte längre någon som öppnade när vi ringde på hans dörr. Presskonferenserna flyttades till allt större lokaler som ändå aldrig räckte till.
  Under några få dagar förvandlades Havel från paria, dissident och bohem till folkhjälte och statsman.
  När vi nu tio år senare träffar en av Havels närmaste medarbetare Petr Pithart, berättar han häpnadsväckande detaljer om hur det i verkligheten gick till.

”Havel och jag tittade chockat på varandra ”
  
Pithart var med och startade motståndsrörelsen Charta 77, blev statsminister i den första folkvalda regeringen och är numera senator. Under kommunisttiden hade han liksom andra dissidenter enkla sysslor som nattvakt och lagerarbetare. En rundhyllt man med korta ben som huserar i ett groteskt stort och dyrt möblerat tjänsterum.
– Första gången vi skulle förhandla med de kommunistiska makthavarna hade vi förberett oss i timmar. Men när vi satt där sa de bara ”ge oss en lista på vilka personer ni vill ha på olika ministerposter så får ni det”. Havel och jag tittade på varandra. Chockade. Så långt hade vi inte tänkt. Vi bad att få återkomma eftersom vi inte diskuterat ett enda namn. Det var rent pinsamt. Vi hade inte begripit hur rutten makten var. Vi var inte förberedda på att ta över så snabbt.
   Pithart går längre än så. Han hävdar att det aldrig rörde sig om en revolution i ordets egentliga mening.
– Tjeckerna vill inte höra det eftersom det krävdes mod för att gå ut och demonstrera för första gången. Men sanningen är att makten redan givit upp när vi intog gatorna.
   Därför låg Vaclav Havels väg till presidentposten öppen. Samma kommunistparlament som några veckor tidigare enhälligt skulle stött varje fängelsestraff för dissidenten valde honom nu lika enhälligt till landets president.

Revolutionen gjorde Havel till en förmögen man
  
För Havel och många andra familjer som varit välbärgade före kommunisternas maktövertagande 1948 innebar förändringen också klirr i kassan.
  Havels familj ägde flera betydande fastigheter som de återfått de senaste åren. Det har förvandlat honom till en rik man.
  Numera bor han i en vit jättevilla på Delostreleckagatan i diplomatkvarteren. Ett hus han köpt för egna pengar. Den tjeckiska flaggan vajar utanför den väl tilltagna trädgården. När vi träffar Havel i Rothmayeruv-salen i presidentpalatset ska han precis välkomna ett antal utländska diplomater.
  Numera alltid välklädd finns det ändå kvar ett uns av bohemen i honom. Hans glänsande svarta skor ser väldigt mycket ut som cowboyboots.
  Att Havels hälsa är vacklande efter både lungcancer och en bukoperation är omöjligt att se på honom. Blicken är varm och stadig. Rösten mindre hes än för tio år sedan – men midjeomfånget har ökat sedan fängelsematen bytts ut mot representation under kristallkronorna.
– Under tio år har vi kämpat hårt för att bygga demokrati, marknadsekonomi och mänskliga rättigheter, säger han till diplomaterna. De tio åren har skapat många problem. Vi har haft ett antal kriser. Vi har insett hur svårt det är att nå våra mål. Men vi har inte gett upp.
   Med sin unga och slående vackra hustru Dagmar – en av Tjeckiens mest kända skådespelerskor – vid sin sida utstrålar Havel harmoni och lycka.

”Jag är glad att våra barn slipper läsa marxism”
  
Rakt motsatt utstrålning finner vi hos de många missnöjda människor vi möter runtom i Tjeckien.
  Fedol Gal, oppositionsledare med grått krulligt hår och intensiv blick, har en förklaring. Han blev rik på den första privata tv-stationen i Tjeckien och driver numera bokcafé i Prag.
  – Den euforiska känslan under revolutionen varade i två månader. Sedan började vi fatta att kapitalism är ett komplicerat system. Pengarna kommer inte från himlen. Men jag är glad att dagens studenter slipper avlägga examen i marxism. Våra barn tycker det låter komiskt men före 1989 var det blodigt allvar.
Majka, 22, är en av många kvinnor som står i klungor längs den långa nedförsbacken från gränsen mot Tyskland.
Foto: URBAN ANDERSSON
  I den långa nedförsbacken från gränsen mot Tyskland och ner till den lilla staden Dubi träffar vi på Majka, 22.

Klungor av unga flickor vinkar inbjudande
  
I en kort grå kjol erbjuder hon sin kropp till den som är villig att betala. Hon är inte ensam. Hela vägen ner står klungor av unga kvinnor i utmanande kläder och vinkar inbjudande till alla bilar med utländska nummerplåtar. Det är där D-marken finns.
  Själva Dubi är en grå, före detta kommunisthåla, där neonskyltar med nakna kvinnor numera lyser upp kvällarna. I var och en av Dubis kanske 30 barer jobbar ett 20-tal flickor. Det är som Bangkoks ökända gata Patpong fast utspridd i en sömnig småstad där bleka, påpälsade människor väntar på bussen mellan bordellerna.
  Majka har sålt sin kropp här i tre år.
  – Tidigare jobbade jag i en textilfabrik, berättar hon på det nedgångna hotellrummet som vi betalt en städerska 20 D-mark för att få disponera i en halvtimme. Här kan vi prata ostört. På gatan törs Majka inte snacka. Då kan hennes hallick bli misstänksam.
  – Jag jobbade treskift på fabriken men tjänade ändå inte mer än 200 D-mark i månaden. Jag har en dotter att försörja och pengarna räckte inte långt.
  Så när en väninnan på ett disco föreslog att de skulle ragga upp några utlänningar med tjock plånbok så föll Majka för frestelsen.
– Första gången var en katastrof, säger hon och drar upp nylonstrumpebenen.
– Det är fortfarande katastrof. Fem olika män samma dag. Ibland tio. Jag vänjer mig aldrig.
   Men hon tjänar pengar.
  – Vissa dagar 200 D-mark. En bra dag 1 000. Det är lättare att spara än när jag jobbade på fabriken. Jag får behålla hälften av vad jag tjänar. Resten tar min hallick. Alla tjejer har hallickar som skydd. Det är våldsamt här. En del tjejer har dödats.
  Majka var visserligen bara 12 år när kommunismen föll men hon har ändå inte mycket till övers för förändringarna.
  – Om kommunismen fortfarande funnits hade jag inte arbetat här. Nu är allt skit i Tjeckien. Sedan vi fick demokrati har allting blivit så dyrt.
  Prostitution fanns även under kommunisttiden. Men då var det begränsat till några få hotell i storstäderna. På Jalta bar i Prag satt några flickor och ville bli bjudna på drinkar. Det var den stora synden i öst.
  I dag är prostitutionen en industri som omsätter miljardbelopp och som sköts av den ukrainska, bulgariska och jugoslaviska maffian.
  Betydligt mer lönsam än många av de forna kommunistindustrierna.
  Tjeckien har successivt privatiserat dessa. Frånsett biltillverkaren Skoda och några få andra lyckande undantag har succén uteblivit. Största misstaget är att bankerna fram till nu varit kvar i statliga händer.
  Tjeckien har kunnat stoltsera med betydligt lägre arbetslöshet än andra gamla öststater, kring 8–10 procent. Men till priset av kraftig ebb i statskassan.
  – Privatiseringen var ett nytt och okänt projekt som vi inte rodde iland, erkänner Petr Pithart. Det är en av de saker jag är mest missnöjd med.

”Affärerna är fulla av varor – men vi har inga pengar”
  
Centrala Prag har renoverats till en sagoboksstad. För tio år sedan blev vi nekade bord på tomma restauranger. Kyparna hävdade att allt var reserverat eftersom de hade sin fasta lön oavsett om det fanns några gäster eller inte.
  I dag är det svårt att få bord därför att krogarna är så fullsatta. Men det är inte tjecker som sitter vid borden utan turister.
  En gest som ständigt återkommer när vi träffar vanliga tjecker är tummen och pekfingret som gnids mot varandra.
  – Allting har blivit så dyrt. Vad hjälper det att affärerna är fulla av varor när vi inte har råd att köpa, säger tre medelålders damer med en mun.
  De hyllar det gamla, totalitära systemet.
– På den tiden var sjukvården gratis. Vi kunde åka kostnadsfritt till kurort. Det pratas om demokrati men de som är lyckliga nog att ha ett jobb kvar vågar inte öppna truten på arbetsplatsen av rädsla för att få sparken.
   Damerna spyr sin galla över brottsligheten som mångdubblats. Ficktjuvar härjar på torg och tunnelbanor.
  Men det finns de som är positiva.
  30-åriga Jana ska ta bussen till München samma kväll. En resa planerad med kort varsel.
  – En omöjlighet under kommunismen, säger hon. Då krävdes först utresevisum från Tjeckien, därefter visum till Tyskland och sedan ett tillstånd att växla till sig utländsk valuta. Det var som att leva i ett stort fängelse.
  Men det verkar som många har glömt hur det egentligen var.
  Kanske beror det på att uppgörelsen med det förflutna uteblivit. Bara en kommunistledare har dömts för sina gärningar under diktaturen. Miroslav Stephan satt några månader bakom lås och bom för att han beordrade polisen att använda våld mot demonstranterna i november 1989. Resten har gått fria.
  I dag lever de gott på höga pensioner.
  – De skyldiga borde ha dömts, säger Fedol Gal. De som orsakade Praginvasionen 1968 och de som missbrukade systemet för egen vinning. Nu är det för sent. Nu går angivare och offer på samma gator i Prag och Bratislava. Som jämställda. Det är fel.

TIDIGARE ARTIKLAR:
Här byggs redan nya murar. Kommunismens fall i Tjeckien släppte starka nationalistiska krafter.
Det var bättre på Ceausescus tid
Han gav ordern: Skjut mot folket
Så blev livet efter muren

Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
telefon: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77


   
  FLER NYHETER
EU pressar Sverige att ändra reglerna. Snart kan det vara slut på körkortsindragningarna vid ”30 över”. Snabbfråga!
 HÄLSA

Sov smart!

 SPORT

Vem ska få Guldbollen? Rösta!
  SENASTE NYTT/TELEGRAM
Sverige Världen Sport
Nöje Ekonomi

Skattesmäll hotar bostadsrätter. Ändrade skatteregler kan ge dramatiska avgiftshöjningar (00:29)

Nyhetsbevakaren – med automatisk uppdatering

Bakslag i den svenska kampen för Annika Östberg. Sveriges ambassadör fick inte träffa kaliforniske guvernören (19:38)
Monarkisterna vann folkomröstningen i Australien. Drottning Elizabeth kvar som statsöverhuvud (15:53)

DOMEN MOT MICROSOFT
Microsoft kan tvingas stycka upp företaget ...men avgörandet kan komma först nästa år.
– Svenska it-aktier kan rasa på måndag. Börsanalytiker: Andra it-bolag kan dras med i Microsofts fall.

MOBBNINGS-RÄTTEGÅNGEN
Mobbade Johanna fick upprättelse. Får 125 000 i skadestånd av Grums kommun.
Skolminister Ingegerd Wärnersson: ”En viktig dom.”

Han är nätets hetaste ungkarl. Mahirs hemsida har mer än två miljoner besökare.
Hotad rektor sköts i armen. ”Det är en reaktion på nya regler.”
Halloween i Sverige – köpmännens påhitt. ”Det är ett smart köptrick.” Snabbfråga!
Svensken vill helst bo på landet. Ny undersökning: En halv miljon längtar till landsbygden.
Augusto Pinochet fick ny stroke. Hans tredje slaganfall sedan han greps i London.
Flyg inte till Madrid i nyår. Rapport visar vilka flygplatser som kan få problem vid millennieskiftet. Snabbfråga!
Knivbråk mellan rivaliserande ungdomsgäng på pendeltåg. Ännu oklart vad som utlöste bråket.
Text: Kerstin Weigl
Kerstin Weigl, kolumnist:
Billy Butt – jag fortsätter att betrakta de nio tjejerna som brottsoffer.

TIO ÅR EFTER MURENS FALL
Folkhjälten fick glorian på sned. I dag blomstrar bara prostitution och brottslighet i Vaclav Havels Tjeckien.
Ett land på knä. Slovakien fick en ledare med psykisk sjukdom. Det var en olycka för landet.
TYCK TILL:Vad betydde murens fall för dig? Hur påverkades ditt liv av kommunismens kollaps?