|
|
|
|
|
Producenten: Killarna var mycket kramiga
Producenten Isa Stenberg som har jobbat med teaterprojekt med Tony Olsson och Mats Nilsson säger i ett förhör: – De här killarna var i väldigt behov av ömhet och kärlek. De var mycket kramiga. Mats Nilsson och Tony Olsson började i september 1998 få övernattningspermissioner utanför fängelset. Riksteaterns producent Isa Stenberg berättar i förhören att de båda fångarna fick bo i hennes egen lägenhet i Stockholm och att Tony Olsson också fick låna pengar av henne. – Jag har en stor lägenhet och de fick låna ett rum. Det var inga som helst problem med övernattningarna under hela hösten, berättar Isa Stenberg. Tony Olsson skrev sig hos Stenberg Stenberg övade texter till pjäsen tre dagar i veckan tillsammans med Tony Olsson och Mats Nilsson. Tony Olsson fortsatte med sina permissioner och var ända fram till april i år skriven hos Stenberg. Hon berättar i förhören att förhållandet mellan henne och Tony Olsson var mera som ett mor och son-förhållande och att han vid något tillfälle kallade henne för ”lilla mamma”. I förhöret får hon en rak fråga om hon har varit kär i Tony Olsson. Hon svarar att så inte var fallet. ”Hade ett oerhört nära förhållande” – Jag hade ett oerhört nära förhållande med dem, men någon djup kärlek eller förälskelse har det inte varit frågan om. Regissören och pjäsförfattaren Lars Norén erkänner i förhören att han tyckte att det var bra att Tony Olsson och de två övriga internerna fick permis i samband med teater- föreställningarna. – Signalerna om detta önskemål kom troligen från Riksteatern. Jag ansåg självfallet att det var praktiskt lämpligt, säger Lars Norén i ett av förhören. Han anser att han inte hade någon del i det nazistiska budskap som fördes fram från scenen. – Internerna hade full frihet vad avsåg deras egna repliker och handlingar på scen. Slutprodukten skulle vara sprungen ur internernas idéer om vad de ville ha sagt med pjäsen. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 |
|
