Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
FREDAG 22 OKTOBER 1999
  

Wennman möter Ingvar Oldsberg
Peter Wennman Namn: Ingvar Oldsberg.
Ålder: 54 år.
Yrke: Journalist.
Familj: Separerad från sambon Gunilla. Har varit gift två gånger tidigare. Har barnen Staffan, 30, Karolina, 24 och Viktoria, 10.
Bostad: Lägenhet i centrala Göteborg.
Född: I Mölnlycke
Inkomst: Tar ut 550 000 kr per år från egna bolaget.
Mannen som blir glad av en p-bot
ALLTID PÅ GOTT HUMÖR Han gör sig inte till i tv, Ingvar Oldsberg – han är så där snabb och rolig i verkligheten också. Och så positiv att han till och med kan se en parkeringsbot som något glädjande – här berättar han hur det går till. Och om ”bråket” med Loket, om festandet och om bodelningsstriden med förra sambon.
Foto: THOMAS JOHANSSON
GÖTEBORG. Det hände sig i fjol att Ingvar Oldsberg stämde träff med fotbollstränaren Sven-Göran Eriksson på ett utekafé mitt i Rom, och ni kan ju tänka er själva hur det såg ut efter några minuter:
  En massiv folksamling trängde sig på för att få en skymt av den berömde ”Svennis”, kanske till och med en autograf.
  Två norrmän spatserade förbi och sträckte på halsarna och den ene skrek:
  – Titta, där sitter ju Oldsberg!
   Det där är alldeles sant och Ingvar berättar storyn med illa dold förtjusning. Han är inte mannen som talar om sin egen förträfflighet i tid och otid, men en överraskande vändning av den där typen måste bara återges.
  Han kan inte hålla tillbaka en god historia. Eller en listig aforism. Eller en giftig replik. Eller en kvick ordvändning. Eller en blixtrande snabb kontring. Det är omöjligt, det strider mot hans natur.
  Ja, ni vet ju själva hur det brukar låta i tv-succén ”På spåret” på fredagarna.
  Han började med det där redan som sportreporter för en massa år sen, det var ”skorea i Korea” och ”Havannan minut kvar” när Kuba spelade basket, och de där underfundiga ordlekarna har han fortsatt med genom hela livet.
  För två månader sen åkte han fast i en poliskontroll, han hade kört 88 km/tim på en 50-väg, och när han såg de stora siffrorna ”88” på polisens elektroniska fartmätare kom det förstås direkt:
  – Nämen, så trevligt... säljer ni glass här?
  Just i går, när vi träffas i Göteborg, har Ingvar fått tillbaka körkortet och han är så glad över detta att han skjutsar mig till Landvetter i sin flotta Alfa Romeo.
  – Ett rent nöje. Det är så kul att köra igen!
  Först tar vi emellertid vägen förbi hans våning i centrum och den gör mig förstummad: det är en makalös lägenhet med stuckatur i taken och kristallkronor och väldiga mattor och motionsrum och solarium och den största tv jag nånsin sett, det är 220 kvadratmeter ren avundsjuka jag befinner mig i, och jag frågar hur många rum det egentligen är.
  – Det vete fan, skrattar Ingvar.
  Alltid på lika gott humör, vad som än händer omkring honom.
  Utom när han får ett utbrott nån gång om året. Då ska man hålla sig undan, sägs det.
Redan för tjugo år sen var det nån som varnade mig: ”Passa dig för Oldsberg när han har tagit en grogg. Då är han farlig.”
  
– Ha ha ha, det där är väl bara ett av dessa rykten som går. Du vet... när lögnen går mellan Bagdad och Konstantinopel står sanningen och letar efter sina sandaler. Arabiskt ordspråk.
Men arg kan du bli.
  
– Ja, det kan hända att jag blir det i jobbet. När jag möts av arrogans eller nonchalans, när min egen ambition är större än omgivningens. Då kan jag skrika ”för i helvete, ska vi lägga ner serien?” Fast sen kan vi gå och ta en fika ihop. Man får skilja på sak och person.
Om du sitter på krogen och nån kommer fram och stör dig, då?
  
– Till 97 procent är jag trevlig i såna lägen. Oftast säger jag ”ta en stol och sätt dig ner, kompis”. Men kommer det en dum jävel kan jag brusa upp eftersom jag inte vill att de andra vid bordet ska bli störda. Och sen finns det ett slags skiljelinje här... kommer det en uppnäst typ som spelar över blir jag ilsken. Jag retar mig på folk i lånta fjädrar. Den lille mannen försvarar jag däremot.
Har det med din bakgrund att göra?
  
– Visst, i så motto att jag växte upp i en jordnära, humanistisk familj som gav mig de rätta livsidealen. Vi tillhörde övre medelklass, men min mamma, som dog i fjol, kunde konsten att röra sig bland både adel och bönder. Vi bodde i en stor herrgårdsliknande byggnad, men det var aldrig särskilt viktigt eller fint att ha pengar. Det låg maskade strumpor och halvätna chokladbitar och odiskade koppar runt om i huset.
Din pappa lever än.
  
– Han är 86 nu. Nyligen åkte han ensam på Medelhavskryssning. Förra julen reste han till Egypten och när jag frågade hur han hade haft det svarade han: ”Lite besvärligt, de behärskade inte språket.”
Själv åkte du med din dotter, Viktoria, till Thailand över julen.
  
– Hon är en underbar resenär att ha med sig. Men jag blir rätt rastlös på såna där semesterorter... det var 28 000 svenskar i Phuket då. Lite svårt att vara anonym i det läget.
Nu har du planer på ett hus i Spanien.
  – Jag sonderar terrängen. Neråt solkusten... det skulle vara trevligt att hyra nåt i två, tre månader nu när vintern kommer. Man kan ju sitta där och planera lika bra som man sitter här. Det finns telefoner och datorer.
Men har du inte en massa på gång här i Sverige?
  
– Nja, inget överhängande. Jag ska spela in ett avsnitt av ”Klassfesten” nästa vecka, men sen är det mest lösa planer.
Det ryktas om att du och Loket Olsson har nåt gemensamt på gång?
  
– Han ringde mig för tio dar sen och småpratade och vi sa att ”vi borde snart göra nåt ihop igen”. Men det är inget konkret.
Är Loket och du sams nu? Efter bråket om Bingolotto?
  
– Vi har aldrig varit osams. Jag sa ju då att jag skulle ta över programmet om han slutade. Och då sa han att ”blir det förändringar så slutar jag”. Och så blev det förändringar – och då skrev jag på kontraktet. Konstigare var det inte.
Det var du som började kalla honom Loket också.
  
– Ja, och jag hade med honom i programmet ”Avenyn upp och ner” 1985. Det var hans första tv-framträdande.
Hur sund är du nu? Använder du det där löpbandet du har hemma?
  

Jag retar mig på folk i lånta fjädrar. Den lille mannen försvarar jag däremot.
– Jag löper, cyklar och försöker dra ner på cigaretterna. Och så har jag varit vit i tre veckor.
Vi ska inte hyckla här och säga att du bara tar ”ett glas rött då och då”.
  
– Jomen, det gör jag ju... och däremellan en del annat.
Hur mycket blir det, då?
  
– Allvarligt talat: den här världen inbjuder till festande. Det händer att det blir för mycket nån gång. Men det finns ingen kontinuitet i det. Då skulle jag aldrig orka hålla mitt tempo. Jag kan lika gärna sitta med ett glas vatten en kväll, men en sak står jag för: om jag blir tvungen att dricka bara EN whisky eller EN gingrogg så låter jag hellre bli. Vill jag koppla av och rensa hjärnan så gör jag det. Och då finns alltid risken att det blir lite för mycket av det goda. Får jag komma med en aforism här, förresten?
Visst.
  
– Det faktum att du inte bör beställa in whisky till gåslevern får inte hindra dig att beställa dem var för sig. Ha ha ha!
Nu måste vi ta det här med din förra sambo Gunilla. Hon har stämt dig på tre miljoner.
  
– Jaa... det känns konstigt att det ska behöva bli en rättssak av det hela. Det känns inte bra. Det är ju ett underbetyg åt oss båda.
Gunilla kräver del av pengarna i ditt bolag och hänvisar till sambolagen.
  
– Hon kopplade in advokat, så det var jag tvungen att göra också. Han har emellertid rått mig att inte bemöta detaljerna i Gunillas krav. Det enda jag kan säga i nuläget är att jag varit betydligt generösare än vad som framgått i pressen. Jag tycker att jag varit mycket just. Jag sträcker i alla fall fortfarande ut handen och hoppas på samförstånd.

Om jag blir tvungen att dricka bara EN whisky eller EN gingrogg så låter jag hellre bli.
Gniden är du alltså inte.
  
– Tvärtom. Jag är en människa som delar med mig av allting. Hemma också. Men det får inte bli allmosor.
Har du nån ny kvinna nu?
  
– Ingen fast. Men jag umgås med en del.
Berätta nåt från din tid som sportreporter.
  
– Jag glömmer aldrig när jag som nybörjare blev utskickad till ett hotell i Göteborg för att intervjua Cassius Clay, som han hette då. Jag var nervös så in i helvitte och mikrofonen bara skakade. Till slut kom Clay och lade sig över en stor bil och sa ”shoot, man, shoot!” Jag sa att ”jag har tyvärr ingen bra fråga, men du brukar ju ha så bra svar på allting. Så ge mig ett bra svar, bara”. Då flög han upp och skrek ”du är flintskallig, hjärnan växer ut på dig!”
  – Jag replikerade direkt att ”det är ju ingen risk i ditt fall” och sen var den intervjun slut.
  Den glade Ingvar Oldsberg bjuder på många skratt den här dagen och det är fantastiskt att karln alltid orkar vara så positiv. Det är alltså ingen tillgjord figur ni ser i tv i kväll – han ÄR så där snabb och rolig i verkligheten också.
  Det finns en rätt filosofisk livssyn bakom det hela. Ingvar är till exempel en av få som verkligen uppskattar att få en parkeringsbot.
  – Det är ju självklart. Får man en p-bot måste man ju ha bil. Hur många fattiga människor i Afrika eller tredje världen skulle inte bli jävligt glada om de fick en p-bot?

Fem frågor om
BLÅVITT:
   – Jag tror på högre makter – änglarna och Blåvitt. Man kan väl säga att de har följt mig sen barnsben.

BJÖRN HELLBERG:
   – Den enda otidsenliga människa jag känner som passar i alla tider och överallt.

SOLARIUM:
– Spanska solkusten är bättre – men också dyrare, dessvärre.

ROBINSON:
   – För mig är det mer lör-dag än underhållning. Men Anders Lundin är lysande.

BANTNING:
   – Vi behöver alla tänka på överflödets förbannelse. Jag befinner mig i alla fall på rätt sida av 100-kilosstrecket nu.



Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: [email protected]
telefon: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77


   
  FLER NYHETER