Busringaren Lyrevik: Jag är väldigt ledsen
Thomas Lyrevik är vd för Riksteatern.
  Men det är som busringare han har blivit berömd.
  Nu talar han, i tidningen Chef, ut om turbulensen kring nazistpjäsen 7:3 och det fejkade ”Bosse Ringholm-samtalet” till Inga-Britt Ahlénius.
   – Den här serien av olycksaliga händelser är så absurd och obegriplig att jag inte riktigt kan ta åt mig, säger han.
  Sedan det berömda telefonsamtalet till Riksrevisionsverkets Inga-Britt Ahlenius, där han låtsades vara finansminister Bosse Ringholm, har Thomas Lyrevik varit tyst.
  Men i det kommande numret av tidningen Chef talar han ut.
  Under vinjetten ”krishantering” berättar han för Gunilla Jonsson, reporter på Chef, hur han red ut stormen som växte till orkanstyrka.
  Telefonsamtalet, där han uppträdde som Bosse Ringholm, anser han vara av privat natur och inget som har med jobbet som chef för Riksteatern att göra. Men det är uppenbart att han ångrar sitt skämt:

Har bett om ursäkt
   – Det är inte roligt, säger han till Chef.
  – Jag är väldigt ledsen över att det kan ha försvårat diskussionen mellan Ahlenius och Ringholm och det har jag verkligen bett om ursäkt för.
  Han hävdar att det dagliga arbetet på Riksteatern inte påverkats av turbulensen kring honom.
  – Nej, vi jobbar på som vanligt och här på teatern diskuteras frågan inte mer.
  Han säger att en hans viktigaste uppgifter vid uppståndelsen kring Noréns nazistpjäs 7:3 var att hitta ett sätt att möta ”mediedrevet”. Sedan gällde det att inte få medarbetarna att ”känna skuld på mediernas villkor”.
  Personalen på teatern har mått dåligt av uppståndelsen kring 7:3. Alla har fått hjälp av psykologer och andra terapeuter.

Har inte blivit avskräckt
   Men Lyrevik har inte blivit avskräckt av kritiken. Trots polismorden i Malexander, där en av de medverkande i 7.3 är misstänkt säger han:
  – Vi får aldrig vika från att göra den här typen av produktioner. Trots allt får vi det offentliga bidraget för att ytterst vara en garant för det fria ordet.
  Uppståndelsen har också haft det goda med sig att Lyrevik numera vet ”vilka som är medlöpare, vilka som blir rädda och vilka som står bakom en”.