Tyck till om Yrsa Stenius kolumn

Har man fördjupat sig något i nazismen som den verkligen gestaltade sig i 1930-talets Europa ser man genast att den har mycket litet gemensamt med det kriminella våld som utspelar sig i Sverige i dag och som lagt sig till med dess namn.

  Visst, brutaliteten, människoföraktet och egenmäktigheten utan gräns var ett av ursprungsnazismens många kännetecken. Men den politiska riktning som tog framför allt Tyskland och Österrike i besittning för snart sjuttio år sedan var en mångfacetterad företeelse jämförd med idiotin som skenar omkring i vårt land just nu och som är farlig därför att vettlösa människor är farliga.

Går man till Hitlers svamliga men avslöjande verk ''Mein Kampf'' och andra propagandaskrifter som gavs ut av den aparta kretsen vingklippta och revanschsugna män runt omkring honom, finner man att nazismens mest motbjudande drag fanns med från början.
  Där fanns judehatet med utrensningsambitionerna, där fanns läran om den ariska rasens överhöghet, där fanns föraktet för svaghet, där fanns de sjuka drömmarna om världsherravälde.

  Men där fanns annat också. Ur de ledande nazisternas - och framför allt Hitlers egen - ändlösa svada om sakernas ynkliga tillstånd och morgondagens tyska storhet kunde vem som helst plocka ut vad som helst och ta till sig allt medan man bortsåg från det man inte ville ha. Mycket var gångbart tankegods i den tid som rådde.

Den drömmen fällde ut många mänskliga, sociala och politiska förhållningssätt. Somliga ville förfina och förbättra samhället så att alla kunde växa och frodas och kanske förvandlas från ogräs till gräs, andra fick för sig att börja förbättra människorna, vissa satte igång att rensa bland folk med hård hand.
  Kort sagt: Den ursprungliga nazismen dolde inte sin skoningslösa människosyn med allt vad därav följde i politik och samhälle men den hade också en mer ''förförisk'' sida som sög in människor i en tankevärd som blott långsamt perverterades. Våldet, mordlusten, grymheten grinade inte alla i ansiktet hela tiden.
  Det var därför nazismen var så farlig.

Det våldsfixerade vansinne som florerar i Sverige i dag under beteckningen nazism är inte farlig på det sättet. Personlighetsstörda unga män med extrema åsikter och extremt beteende lockar inte så många proselyter att de i politisk mening kan utgöra ett hot mot den demokratiska ordningen i samhället.
  Däremot är de farliga på ett annat sätt.
  Dels är de farliga för dem som de väljer att ge sig på eftersom de saknar alla hämningar.
  Men i första hand är de farliga i kraft av den gruppdynamik som driver dem och som gör dem till något vedervärdigare än vanliga kriminella.

  De här unga männen ser sig själva som företrädare för en ideologi. Det är en primitiv, grovt våldsorienterad ideologi som tilltalar deras sjuka personligheter.

Det är i den här egenskapen dessa män som sluter sig samman under nazistiska emblem är farliga och något värre än vanliga kriminella. Till saken hör att var gång de får uppmärksamhet under den politiska beteckning de lagt sig till med utlöses den självberusande kicken.
  Jag tror vi i medierna ska börja tala om dem under andra namn än det de själva har valt. Och Sveriges riksdag måste anstränga sig för att gränsa av dem från de politiska kategorier som bör skyddas av åsiktsfriheten.