Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
SÖNDAG 17 OKTOBER 1999
  

DOKUMENT PSYKVÅRDEN
Sjuk – och utkastad
BAKOM SJUKHUSET Mannen drar upp sin tunna sovsäck som skydd mot höstkylan utanför sjukhuset. Därinne sitter överläkare Markus Heilig och slår larm om situationen. Vi behöver inte gå längre än till bakdörren på hans klinik för att se vad han pratar om. I bakgrunden går en annan man förbi den stängda dörren. Han skriker högt med sig själv om de dolda makthavare som styr och kontrollerar hans liv genom elektriska impulser från internet.
Foto: STEFAN NILSSON

Larm-
rapporterna om de psyksjuka har avlöst varandra efter reformen som stängde mentalsjukhusen.
  Den senaste lyder:
  ”Andelen svårt psyksjuka på huvudstadens gator har tredubblats på fyra år.”
  Men förutom larmen har inget hänt.
  Psykexperter maler likt ideologer om det fina i att psyksjuka kommer ut i samhället.
  Samtidigt som lidandet på gatorna blir allt mer uppenbart.
Men i veckan hände något ovanligt.
  Krav inifrån psykiatrin som säger:
  Öppna mentalsjukhusen igen.
Möt politikern som blev psyksjuk och fick tänka om.
Och möt överläkaren som pratar om det goda mentalskjukhuset.


TYCK TILL om psykvården
Markus Heilig, chefsöverläkare och docent i psykiatri.
Läkare slår larm: Utan ny mentalvård dör de psyksjuka
Överläkaren Markus Heilig är så lågmäld, så försynt, han tassar så tyst i strumplästen i sitt trista kontors rum, att det dröjer en stund innan hans enorma vrede syns.
  – Dom dör. Tar livet av sig eller fryser ihjäl, dör i någon sjukdom.
  – Dom sitter illaluktande i tunnelbanan, skriker i högljudda och aggresiva samtal med inre röster.
  – Det är dom som är utkastade från psykvården och jag vill inte tro att det är medvetet. Att det sas att man skulle slänga ut skräpet så att samhället sparade pengar och blev av med ett problem.
  Markus Heilig är chefsöverläkare och docent i psykiatri i Stockholm.
  Han har sett. Han har förfärats. Han är maktlös.
– Jag vill absolut inte ha tillbaka den gamla tidens mentalsjukhus, säger Markus Heilig.
  Varje dag vet han att någon blir sjukare, någon går under, någon tvingas krypa ner i en tunn sovsäck vid en sjukhusvägg utan att komma närmare vård.
  Själv sitter han i sammanträden och möten:
  – Varje gång brukar vi alla fall få goda smörgåsar.
  Markus Heilig började arbeta som psykiatriker på S:t Lars sjukhus i Lund 1986.
  – Då hade patienterna tak över huvudet, där fanns terapi, där fanns en park att arbeta i, där fanns till och med djurstallar som patienterna skötte. Det fanns ett ansvar.

”Jag kan inte tiga längre”
  
Det är någonstans dit han vill komma tillbaka. Även om han pratar om ”det goda mentalsjukhuset” är det kontroversiellt att föreslå att mentalsjukhusen ska öppnas igen.
– Nu har jag nått min gräns. Jag kan bara inte längre tiga. Jag kan inte se dessa sjuka i misären längre när jag vet att det går att ge dem en mänsklig tillvaro. Vi måste arbeta åt det hållet i stället för att låta människor gå under bara därför att de är sjuka.
– Och för att samhället ska spara pengar.
   Psykreformen innebar att vårdansvaret fördes över på kommunernas socialtjänst, en organisation utan psykiatriskt kunnande, menar Markus Heilig.
  Stängningen av mentalsjukhusen blev så ett sätt att spara pengar, inte ett sätt att satsa på nya vårdformer, menar han.


ÄNDRADE SIG Som ung moderat landstingspolitiker försökte Per-Ola Larsson stoppa bygget av en bassäng till psykiatriska kliniken vid Danderyds sjukhus. – Vadå bassäng till psykvården? Är de så friska, att de kan simma så ska de ut från sjukhuset, sa han då. Men bassängen byggdes. När Per-Ola själv blev psykiskt sjuk 1990 hade han stor nytta av den. – Det värsta är att i dag fattas också besluten av politiker som ingenting förstår, säger han.
Politikern förstod – när han själv blev psyksjuk
  Per-Ola Larsson gympar i bassängens 32-gradiga vatten.
  Han är 62 år, förtidspensionerad för sin psykiska sjukdom.
  En gång var han en ung, moderat landstingspolitiker. Som sådan sa han:
  – Vadå bassäng till psykvården? Är de så friska, att de kan simma så ska de ut från sjukhuset.
  Läkarna ville ha en bassäng i den nya psykiatriska klinik som höll på att byggas vid Danderyds sjukhus.

”Att de vågar fatta de besluten”
  
– Jag visste ju ingenting, förstod ingenting. Då.
– Det värsta är, att i dag fattas besluten också av politiker som ingenting vet och ingenting förstår. Man fattar medicinska beslut utan att kunna någon medicin. Att vi bara vågade, att de bara vågar i dag, förstår jag inte, säger han.
   Det blev en bassäng på Danderyd och den hade han nytta av då han själv blev sjuk 1990.
  – Jag måste röra mig för att, enklast uttryckt, knyta upp nervknutarna. Det gör fysiskt ont att vara psykiskt sjuk. Det kunde kännas som om blindtarmen höll på att explodera, som om hjärtat höll på att sprängas.
  Därför vattengympar han en dag i veckan, tränar med vikter och motionsredskap två andra dagar. Går till en terapilokal och arbetar med keramik.
  Han har jobbat sig tillräckligt frisk för att nu kunna sköta sin sjukdom.
  Han är vad reformen var tänkt att bli.
  Han ser, också, de som inte klarar av att vara så friska. Eller som är sjukare från början och han hör politiker som säger, att:
  – Det behövs väl inga samlingslokaler eller träffpunkter. Det finns ju caféer på stan. Jag blir så förbannad när jag hört sådant.


EN PLATS FÖR NATTEN I en järnvägstunneln i södra Stockholm hittar landstingets Mobila teamet en uteliggares nattläger. Teamet söker upp hemlösa för att hjälpa dem med omplåstring och en plats för natten.
  En polispatrull hittade en medelålders man på Karlbergsbron i centrala Stockholm.
  Poliserna insåg, att mannen var psykiskt mycket sjuk. Körde honom till S:t Görans psykiatriska klinik. Ett så kallat vårdintyg skrevs ut av akutläkaren. Det innebär att mannen måste tas in för vård under en längre tid.
  Några timmar senare skrevs han ut från sjukhuset.
  En annan polispatrull hittade honom några dagar senare. Återigen kördes han till S:t Göran och återigen skrevs ett vårdintyg.
  Några timmar senare skrevs han ut från sjukhuset.
  En tredje gång blev han körd till S:t Göran av en polispatrull. Nu fick han stanna så länge att det tredje vårdintyget hann fastställas av länsrätten. Det görs för att rättssäkerheten ska vara maximal då det ändå handlar om tvångsvård.

”Han hoppade framför ett tåg”
  
Mannen skrevs ut från sjukhuset samma dag.
  – Han hoppade framför ett tåg på Slussens tunnelbanestation, säger Markus Heilig. Och sedan säger han:
  – Är du så svårt sjuk att de inte kan ta hand om dig, då släpps du ut på gatan. Det är vad psykiatrin har utvecklats till.



Är du så svårt sjuk att de inte kan ta hand om dig, då släpps du ut på gatan. Det är vad psykiatrin har utvecklats till.

  Under slutet av 60-talet och början av 70-talet debatterades den psykiatriska vården ljudligt.
  1967 fanns det 36 000 patienter på mentalsjukhusen. Dessa var stora, hemska, skrämmande. Psykiatrikern Lars Lindhagen skrev 1980 i en uppmärksammad rapport att 10 000 människor vårdades, hölls inlåsta, helt i onödan på dessa sjukhus. Det var säkert sant.
  – Jag vill absolut inte ha tillbaka den tiden. Jag vill inte ha tillbaka dessa sjukhus, den vulgärdebatten ska vi inte ha, säger Markus Heilig i dag.
Däremot vill han ha tillbaka en psykiatri som är värdig, som tar hand om de sjuka. Inte släpper ut dem till hopp framför tunnelbanetåg.
   Nedmonteringen av de stora mentalsjukhusen har på gått under mer än 30 år.

Kommunerna misslyckades
  
Meningen var att alla skulle bli som Per-Ola Larsson.
  Det skulle kommunerna och socialtjänsten se till. Kommunerna skulle ordna gruppboende, terapilokaler, meningsfull vård och sysselsättning.
  Så blev det inte.
– Reformen har genomförts under en tid då samhället har fått så katastrofalt mycket mindre pengar. Därför har det inte fungerat. Reformen har istället blivit ett sätt att spara pengar, säger Markus Heilig.

  Värst drabbat är Stockholmsområdet. I Tyresö ordnades en gruppbostad men socialtjänsten kunde inte sköta medicineringen av de boende. Det slutade med att grannarna, med all rätt, klagade över ångestskriken, över misären och socialarbetarna blev rädda.

I dag finns det nya, bra mediciner och verksamma terapibehandlingar. Det behöver inte se ut så här.

  Yrkesinspektionen tillkallades. Lösningen: Gruppboendet stängdes. Det var en för farlig arbetsplats.

Ställdes på gatan
  
De sjuka ställdes på gatan.
  Per-Ola Larsson har tillsammans med en psykiatriker försökt att ordna ett gruppboende på Gärdet.
  – Det gick inte. Grannarna ville inte och vann striden.
  Inget villakvarter vill heller få en grannvilla omvandlad till ett gruppboende eftersom det dramatiskt sänker värdet på hela området.


  I England har man gjort samma misstag som i Sverige. Där han nu hälsominister Frank Dobson konstaterat, att det var misslyckat och anslår nu 11 miljarder pund till en kraftig ökning av slutenvården, specialistkliniker, allt i en insikt att en reell satsning är nödvändig.
Per-Ivar Sohlström
Per-Ivar
Sohlström

  – Det är som om Sverige skulle satsa, grovt räknat, 22 miljarder kronor, säger Markus Heilig.
  Det motsvarar hälften av vad Sveriges försvar kostar.
  Och visar att situationen är en resursfråga.
  – Det finns i dag nya, bra mediciner. Det finns verksamma terapibehandlingar. Det behöver inte se ut så här, säger Markus Heilig.
Sedan 1967 har antalet inskrivna patienter i mentalvården minskat drastiskt. – Det är inte så att svenskarna har blivit friskare. Statistiskt sett finns det lika många sjuka i dag som för tio, tjugo år sedan, säger överläkare Markus Heilig.
Patienterna skrevs ut till ungkarlshotell
Nedmonteringen av de stora mentalsjukhusen har pågått under mer än 30 år.
  Under den här avvecklingstiden har larmrapporterna duggat tätt:

1986 Första larmrapporten om ett uselt samarbete mellan psykiatri och socialtjänst. Patienter från Långbro i Stockholm skrivs ut direkt till ungkarlshotell.
1989 200 psykiskt sjuka med missbruksproblem har skrivits ut utan vård eller omsorg.
1992 Kritisk statlig utredning. Samarbetet mellan socialtjänst och psykiatri fungerar dåligt. Hemtjänstens personal är rädda och saknar utbildning.
Långbro i Stockholm. Sundby sjukhus.
1994 Nytt larm om att utskrivna patienter från Sundby sjukhus i Sörmland visar hög överdödlighet, många självmord, misär och hög kriminalitet.
1996 Bland 1 056 utskrivna från tre mentalsjukhus i Stockholm är överdödligheten, utnyttjandet av sjukvård (fysisk sjukvård) och kriminalitet mycket hög.
1997 visade Sten Levander, rättspsykiatriprofessor, att 27 procent av de intagna på landets fängelser behövde psykiatrisk vård.
Mellan 1993 och 1997 (senaste statistiska uppgifterna) har andelen svårt psykiskt sjuka bland Stockholms hemlösa ökat från 17 procent till 42 procent, eller till ungefär 1500 personer. Det visar en undersökning som Erik Finne vid Stockholms stads FoU-byrå gjort.

Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: [email protected]
telefon: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77


   
  FLER NYHETER