Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
FREDAG 15 OKTOBER 1999
  

Text: Anders Westgårdh
Tyck till om Anders Westgårdhs kolumn
Sekelskiftets yuppie kan dö plötslig vuxendöd
På 80-talet skulle man vara solariebränd för att folk skulle begripa hur framgångsrik och sexig man var. Idag är det utbränd som gäller. På gränsen till nervsammanbrott är ett idealtillstånd. Bara förlorare sover åtta timmar.
  Man hade ju på känn att det förr eller senare skulle komma, men när det väl hände blev det ändå en mindre chock: plötslig vuxendöd.
  Det stod i tidningen och nu finns det som medicinskt begrepp. I Japan sägs denna mondäna dödsorsak redan ha skördat tiotusentals offer. Det är nästan som i Arkiv X; till synes friska människor faller plötsligt ned stendöda.
De drabbas av total kroppslig kollaps, en medicinsk motsvarighet till bensinstopp, urladdat batteri och skuren motor – allt på en gång. Kroppens reserver är tömda sedan all tillgänglig energi använts för att arbeta mer och hårdare för varje dag.
   Om tiotusentals har dött i Japan är det väl en fråga om dagar innan den förste svensken drabbas av plötslig vuxendöd. Eller så händer det redan, fast regeringen försöker lägga locket på. Som i Arkiv X.

Parallellt med den nyheten sändes i den okristligt tidiga radiomorgonen ett inslag som jag bara uppfattade i ryckiga fragment, men det gick ut på ungefär följande: alltfler svenskar riskerar sin hälsa genom att leva ett nytt slags dygnet runt-liv utan hänsyn till traditionell dygnsrytm. De arbetar jättemycket, men istället för att gå hem och sova pressar de sig ytterligare med ett hårt pass på det nattöppna gymmet.
  Gud gav oss nordbor långa mörka nätter för att vi skulle samla kraft inför det krävande dagliga slitet på den karga
tundran. Allas våra kroppar är egentligen programmerade enligt den urgamla koden. Men nu skiter vi i den. Det är kul, men farligt. Om jag nu uppfattade radioinslaget rätt.
  För några år sedan rådde doktorn mig att genomgå ett test i syfte att upprätta en så kallad stressprofil. Jag pinkade, blödde och fyllde i långa formulär. Efter någon vecka anlände ett tjockt dokument med grafiska tabeller. De pekade mot gravens rand. I det ögonblicket bestämde jag mig.
  Aldrig mer en stressprofil.
Men ämnet fortsätter att intressera, vilket egentligen är ofrånkomligt eftersom det är minst sagt påträngande. Stressen löper som gemensam nämnare genom allas vår moderna tillvaro, som samtalsämne och fysisk realitet.
Tidshantering och ”stress management” är nya yrkesdiscipliner, snart i närheten av Nobelpriskategori. Fascinerande är också att – med skräckblandad förtjusning – betrakta hur den nya tidens krav och möjligheter försätter oss i oprövade, absurda situationer. Vi män har ju som bekant ingen simultankapacitet, eller hur?
  Ändå är vi huvudmålgrupp för en mängd av alla de högteknologiska lösningar som ska låta oss göra två saker på en gång.
  ”Prata och surfa samtidigt”, läser jag i en annons. Och vet samtidigt att jag är långtifrån den ende man som rivstartat vid rött ljus för att det plötsligt börjat ringa i mobiltelefonen. Vi kan bara hantera så mycket åt gången. Det är när vi försöker tänja våra naturliga begränsningar som det börjar osa utbränt.
På 80-talet skapades yuppien, framgångssymbolen som dominerade några år innan den blev driftkucku. Yuppien byggdes av ett antal samverkande faktorer. Nyliberalismen, avregleringarna, EG-debatten och andra samhällsförändringar sammanföll med till exempel Hugo Boss nya designlinje och Brett Easton Ellis romaner.
På samma sätt skulpteras nu sekelskiftets yuppie fram. Medvetet och omedvetet samspelar olika krafter och skapar bilden av hur äkta framgång uppnås i vårt ”fin de siècle”. Framför allt måste vartenda ögonblick utnyttjas, varje tidsficka måste fyllas. Ständig tillgänglighet, work where you want. Ni vet. Det är nog klokt om vi är lite vaksamma mot den mytologin. Och samtidigt: ju mer man pratar om utbrändhet desto fler blir utbrända. Kontemporär hypokondri...
90-talsyuppien kommer också att dö ut. Några kanske rentav försvinner i plötslig vuxendöd.
   Jag ska inte vara en av dom. Därför tänker jag nu gå ut med komposten.
  Sen ska jag stå stilla en stund på gräsmattan och försöka komma ihåg några stjärntecken. Därefter ska jag lata mig till sömns.

anders.westgardh@swipnet.se


Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
telefon: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77


   
  FLER NYHETER