Tyck till om Gunnar Fredrikssons kolumn

Pol Pots regim i Kambodja stöddes av USA, därför också av USA-beroende väststater, samt av Kina.
 Det var under det kalla krigets år då USA ville ha goda relationer med Kina och samtidigt ta hämnd på Vietnam, som stöddes av Sovjetunionen.
  Det verkar som om många nu glömt denna realpolitik.

I den debatt som uppstått efter några radioprogram har en del opinionsbildare, t ex i Dagens Nyheter, gett sig på några svenska socialdemokrater.
 Det får de gärna göra och det är ju lättare än att ta sig an USA och Kina.
 De röda khmererna hade länge bedrivit provokationer in i södra Vietnam. Kring nyåret 1978-79 tågade vietnamesiska styrkor in i Kambodja och Pol Pots regim föll ihop som ett korthus. Pol Pot har senare med rätta beskrivits som den värste folkmördaren efter Hitler.
 USA hade förödmjukat lämnat Vietnam några år tidigare, Kina underhöll Pol Pot med vapen.

Den 21 september 1979 röstades Pol Pot-regimen in som Kambodjas lagliga representant i FN med 71 röster för, 35 emot och 34 nedlagda. De röda khmererna var då gerillagrupper i djungeln i nordväst och i Kardemummabergen i söder.
 Den Vietnam-stödda regimen i Kambodja erkändes inte av det internationella samfundet. I stället fördömdes Vietnams inmarsch som ett brott mot FN:s bekanta doktrin om statlig suveränitet.
 Att Pol Pot kränkte alla tänkbara mänskliga rättigheter i sitt eget land ansågs ovidkommande.
 1982 bildades i Kambodja en koalition med tre parter men de röda khmererna var militärt överlägsna och hade den avgörande makten. Denna så kallade koalition stöddes av 91 röster i FN, året efter av 114. Sverige brukade lägga ner sin röst vid dessa bisarra omröstningar.

 Det var kanske inte så märkligt att många svenskar, som stött avkoloniseringen i Vietnam, Laos och Kambodja, till en början trodde att de röda khmererna var samma slags befrielserörelse som i de två andra länderna. Men det var de inte.

En ohygglig process startade: folk drevs iväg ut på landsbygden, arbetsläger bildades, oppositionella och särskilt intellektuella torterades och mördades, familjer splittrades, svält och sjukdomar bredde ut sig. Cirka 2 miljoner gick under på vad som kom att kallas dödens fält.
 Jag hade rest en del i området, kände till de röda khmerernas idéer, träffat flyktingar i Thailand och jag anade vad som skulle hända. Informationerna var osäkra men den 10 maj 1975 skrev jag om ”den grymhet som tydligen pågår” och betecknade Pol Pots politik som ”frånstötande”.

 I november 1979 besökte jag Kambodja, tortyrfängelset Tuol Sleng, de primitiva sjukhusen i djungeln med utmärglade, i flera fall döende barn och mödrar. Alla jag träffade kunde berätta om familjemedlemmar som försvunnit, mördats, svultit ihjäl.