Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
FREDAG 24 SEPTEMBER 1999
  

Text: Liza Marklund
Tyck till om Liza Marklunds kolumn
Kitty är en stark och bra feministisk förebild

Den första bok jag läste hette ”Kitty och spöket på Stora Skuggan”. Jag fick den i present av en kusin när jag fyllde sju. Med stor möda stavade jag mig igenom den och jag minns min reaktion: detta var helt fantastiskt!

 Genom krumelurerna på boksidorna hamnade jag i en helt annan värld: i River Heights, Kittys fiktiva hemstad.
 Så snart jag läst klart den första boken kastade jag mig över nästa.
 Under två år läste jag alla Kitty-böcker som fanns, jag kom upp i ett femtiotal. Jag lånade av kompisar och satsade hela veckopengen på att köpa böckerna nere på stora Konsum i stan.
 Det dröjde inte särskilt länge innan jag begrep att Kitty inte var någon ”fin” litteratur. Böckerna fanns nämligen varken på skolbibblan eller bybibblan. Bibblatanten fnös och sa:
 - Sånt har vi minsann inte här.

Och så gjorde bibblatanten något oförlåtligt: hon försökte pracka på mig ”Hugo och Josefin” - något hon ansåg vara uppbygglig och seriös litteratur. Stackars Maria Gripe, jag har inte förlåtit henne än i dag.

 Jag tror det är fullständigt livsfarligt att dödskallestämpla sådant som barn älskar. Man kväver något oerhört viktigt och värdefullt, nämligen glädje och engagemang. Det gäller särskilt färdigheter som att läsa, diskutera och följa med, sådant som lägger grunden till våra möjligheter till identifikation och sammanhang.

 Nu i somras läste jag om ”Kitty och spöket på Stora Skuggan”. Det är absolut inget fel på den boken. Den är oerhört noggrant korrekturläst, grammatiken är korrekt och kommateringen precis som den ska. Historien är spännande och, naturligtvis, fullständigt osannolik. Det begrep jag redan när jag var sju. Kitty tappar alltid bort bovarna en bit in i boken, men sedan stöter hon alltid ihop med dem av en slump. Så är det ju inte på riktigt! Det fattade jag ju!

Dessutom är faktiskt Kitty en stark och bra feministisk förebild. Hon är både listig och stark, hon tar plats, gör som hon vill, hon känner inga begränsningar.
 En utredning kring könsperspektivet i barnböcker och läromedel visade att nästan alla huvudpersoner är pojkar. Till och med djuren är av hankön. Flickor och kvinnor reduceras till platta bifigurer i periferin.
 Men aldrig i Kitty-böckerna. Kitty och hennes två kompisar Bess och George tog upp hela planen. De hjälptes åt att lösa mysterierna, var och en med sina egenskaper. Bess var feg och moderlig, George modig och stark, Kitty listig och smart.
 Hur som helst så började jag, i brist på annat, att skriva egna mysterieböcker. Hjältinnan hette Annika, råkade illa ut och klarade allt på slutet, precis som Kitty.

I dag har både jag och Annika vuxit till oss, mysterieböckerna har blivit kriminallitteratur - och precis som Kitty sågs över axeln på skolbibblan  så anser fortfarande vissa ”fina” människor att deckare och spänningsromaner inte är ”riktig” litteratur. Ivar Lo Johansson sa en gång att ”deckare är ett ogräs som ser ut som böcker, eftersom det har pärmar.”

 Jag undrar vad han skulle säga i dag när författaren Aino Trosell precis fått Polonipriset som ”mest lovande” kvinnliga kriminalförfattare i Sverige.

 Aino är nämligen proletärförfattare i grunden och fick just Ivar Lo Johanssons personliga pris för sina böcker 1994. Har hon nu plötsligt tappat all sin stilistiska skärpa, sitt djupa samhällsengagemang och sin förmåga att skildra människans utsatthet - bara för att hennes senaste bok innehåller mord? Knappast.

Kriminalromaner, spänningslitteratur och deckare står för huvuddelen av alla böcker som både läses, köps och lånas i Sverige. Ungefär sju av tio böcker på Pockettoppen brukar vara thrillers osv, sex av tio bibliotekslån är i samma genre. Det här är alltså uppenbarligen en typ av böcker som människor älskar.
 Ofta är det samma människor som gnäller över att folk läser för lite, som hackar på att vi läser ”fel”, både vuxna och barn.
 Det finns ett ord för sådana.
 De kallas ”pretto-hattar”, och det, alla barn, är något ni verkligen ska undvika att bli.


Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: [email protected]
telefon: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77


   
  FLER NYHETER