|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
|
|
|
Ingen lösning
passar alla
Experterna träter, de vuxna grälar. Vad är bäst för barnen? Aftonbladet har frågat tre numera vuxna skilsmässobarn hur de upplevde det.. Det är inte om man bor här eller där som är det avgörande det är vilken relation man har till sina föräldrar, säger Britta Lejon, 34, skilsmässobarn och numera själv skild tvåbarnsmamma. De har alla tre vuxit upp som skilsmässobarn, men med olika erfarenheter. I dag är de vuxna och kan se tillbaka: Britta Lejon, 35, demokrati- och förvaltningsminister, Lydia Capolicchio, 35, journalist och f d programledare, och Peter Harryson, 51, skådespelare och programledare i tv. De är alla överens om att det inte finns någon helig lösning, som passar alla. Det går inte att säga vad som är bäst, det är individuellt, beror på föräldrarna och barnen, säger Peter Harryson.. Men även om man är en liten tjej eller en liten kille behöver man bägge sina föräldrar. Det tror jag är det viktigaste, säger Britta Lejon, dotter till en annan känd f d minister, Anna-Greta Leijon. Britta Lejons föräldrar skildes när hon var sex år. Bra men jobbigt att bo på två ställen Jag bodde växelvis hos mamma och pappa, en eller två veckor i taget, och det var väl bra. Man ville ju inte växa upp utan den ena föräldern, men samtidigt var det jobbigt också, säger Britta Lejon. Det är ju ändå två olika sorters familjeliv. Om man bytte på söndagen började man ställa in sig mentalt redan på lördagskvällen. Men mina föräldrar bodde nära varandra och det tror jag att man måste göra, om det där ska fungera. För fem år sedan när hennes egen dotter Sara var bara ett och sonen Pelle sex var det hennes tur att skilja sig. Sedan dess bor Sara och Pelle en vecka i taget hos mamma och pappa. Jag hade många mål i livet ett av de viktigaste var att mina barn inte skulle behöva växa upp så där, men det har jag inte grejat. Det är väl inte så jättelätt för barnen, men det finns sämre alternativ. Som att inte ha någon kontakt alls med den ena föräldern, säger Britta Lejon. Att låta Sara, som var så liten, bo växelvis hos mamma och pappa, var inte självklart tvärtom. Jag hade egentligen hellre velat att Sara bott hos mig i början, det kändes som om det hade varit bättre, också för min egen skull. Men barnens pappa ville inte vara någon helgpappa och jag ville inte vara någon helgmamma, så vad gör man? säger Britta Lejon. Jag ringde barnpsykologer och frågade vad de trodde och de sa att i det här fallet, när det var ett syskonpar, så trodde de tvärtom att det skulle vara en styrka att de hängde ihop. Splittra inte syskon På den punkten instämmer Peter Harryson. Man ska aldrig splittra syskon, det tycker jag är det viktigaste, säger han vis av egen erfarenhet. Hans föräldrar skildes när han var fem år. Själv växte han upp hos mamma hans lillebror, som är två år yngre, bodde ovanligt nog på den tiden hos pappa, skådespelaren John Harryson. Visst saknade jag pappa, men det var nog min bror jag saknade mest vi håller på att ta igen det fortfarande, säger Peter Harryson. Lydia Capolicchio var 14 år när hennes föräldrar skilde sig. Hon bodde kvar hos sin mamma och kunde träffa sin pappa, som bosatte sig i närheten. De valde åt mig och jag är tacksam för det. Ett barn ska aldrig behöva välja vilken förälder det ska bo hos det tycker jag är det viktigaste, säger Lydia Capolicchio. Att bo växelvis hos den ena eller den andra tycker hon låter jobbigt. Det finns ingenting som kan ersätta en familj som bor under samma tak, men om det inte går så tror jag att det viktiga är att ha en fast punkt i tillvaron, det var det i alla fall för mig, säger Lydia Capolicchio. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 |
|
Bombdåden i Moskva Norska kommunalvalet LEDARE: Jagland illa ute. Vårdnadsdebatten KVINNA: Gemensam vårdnad åt alla? All forskning visar entydigt att det är bättre för barnet med växelvis boende. DEBATT: Leif Zetterling: Judaskyssen.
|