|
Käck moderat språkstöld
För den stora allmänheten är han fortfarande ett relativt oskrivet blad, tre decennier i politiken till trots. Som skatteminister i den borgerliga fyrpartiregeringen 19911994 företrädde han gängse moderat skattepolitik, sade därutöver aldrig något av intresse och var i mina ögon svår att skilja från den lika välkammade och blankpolerade näringsministern Per Westerberg, som dock inte talade samma kultiverade skånska. I ett elakt ögonblick jämförde jag för övrigt de här två herrarna med de konturlösa figurerna i Brett Easton Ellis beryktade roman Americn Psycho från 1991. Ni vet de här märkesvaruskräddade gentlemännen som är så opersonliga att de inte lämnar något tomrum efter sig när de blir mördade eftersom det alltid uppträder en ny likadan vid stambordet på sushibaren. Nå det var förstås grovt och överdrivet men någon omtumlande personlighet är Bo Lundgren avgjort inte, i varje fall inte så här från andra sidan tv-rampen betraktad. Störst nummer har det gjorts i offentligheten av Maurico Rojas rapport till partistämman om den bristfälliga sociala integreringen av Sveriges invandrare och som Bo Lundgren uppenbart gör till emblem för sitt eget makttillträde. Rapporten som visar hur svårt invandrarna har haft att ta sig in i det svenska samhällets vardagsvärv och vardagsgemenskap i hög grad på grund av s-märkt arbetsmarknads- och socialpolitik utmynnar i en käck språkstöld från vänstern: Under ledning av Bo Lundgren förfäktar moderaterna nuförtiden solidaritet. Solidaritet byggd på valfrihet. Det låter som tulipanaros men hybriden ska enligt Lundgren gå att odla upp i rationalitetens och förnuftets mylla. Vid närmare eftertanke fattar nämligen varenda människa att det är nyttigt för dem själva att invandrarna ges möjligheter att försörja sig på arbete. Då slipper ju du och jag att försörja dem över skattsedeln, påpekade Lundgen i tv-programmet Speciellt för en dryg vecka sedan. Jodå, solidaritetens filosofi säger faktiskt ursprungligen att vi ska ställa upp för de svaga eller utsatta bland annat därför att det gör helheten och därmed oss själva starkare. En kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk är väl ett annat sätt att uttrycka samma tanke. Därtill finns dock en emotionell och moralisk dimension inbegripen i begreppet solidaritet som enkelt kunde beskrivas i termer av en stark vi-känsla. Jag är en del av vi. Och just på den här punkten förefaller moderaternas solidaritetsbegrepp att vara lite illa anpassat till deras samhällssyn i övrigt.Jag ska välja skola för barnen. Jag ska välja den vård och omsorg jag vill ha. Jag ska välja boende, välja att äga min bostad eftersom det är det jag vill. Visst. Jag har svårt att föreställa mig någon partiledare som i våra dagar inför en andäktigt lyssnande partistämma deklarerade att vi minsann arbetar för att varken du eller jag får välja någonting alls utan allt bestäms av någon annan. Trots att grovpropagandan påstår att socialdemokraterna under sin mest fundamentalistiska tid verkligen gick till val på sådana program så har den faktiskt aldrig gjort det. Inte ens på sextiotalet. Nej, det är inte tvånget att underordna sig Bo Lundgren argumenterar emot med sitt väljande. Han ignorerar i stället ett dilemma. Nämligen dilemmat att samhället består av både ett jag och ett vi vars intressen kan vara svårförenliga i varje fall om det inte finns en beslutsprocedur för att förena dem. Den beslutsproceduren heter demokrati. Och den är nödvändig för att tillgodose behov där vi egentligen inte har något val. Som i vårt behov av god utbildning, god sjukvård, god omsorg. För alla. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 |
|