|
|
|
|
|
Var inte ledsen, Chris. Att vara kvinna och partiledare för moderaterna måste vara detsamma som att vara enbent lagkapten för ett hockeylag - teoretiskt möjligt, men ganska besvärligt. Att vara hög chef, typ partiledare, och kvinna är alltid svårt - men om svårigheterna aldrig erkänns blir det nästan ogörligt. Sådan är inställningen kring kvinnor och män hos den svenska högern idag. Det här med jämställdhet är något "individuellt". Om en kvinna har sämre betalt än en man för samma jobb så är det hennes fel. Några generella strukturer finns inte. Män är inte överordnade kvinnor. Orättvisor mellan könen ska inte samhället eller politiken bry sig om. Sådant ska skötas "privat". Journalisten Petra Ulmanen, redaktör för tidskriften Bang, har granskat högerns jämställdhetssyn i sin bok "(s)veket mot kvinnorna och hur högern stal feminismen" (Atlas förlag). Högerns nya intresse för jämställdhetsfrågor vaknade efter valet 1994, då det svenska parlamentet blev det mest jämställda i världen - framför allt på grund av Stödstrumporna. I artikeln "Jämställdhetsfrågan utmanar" (Svensk Tidskrift, nr 3, 1994) slog Anna Boman och Per Schlingmann från Moderata ungdomsförbundet fast följande: Jämställdheten är ingen politisk fråga. Den behöver alltså inga politiska lösningar. Visserligen är arbetsmarknaden könsuppdelad vad gäller yrkesval och lön, männen tar inte tillräckligt stort ansvar i hemmen och kvinnor saknar inflytande i samhället, men problemen är "individuella". På Svenska Dagbladets ledarsida driver de kvinnliga skribenterna samma jämställdhetssyn med frustande energi. De är naturligtvis i sin fulla rätt att tycka som de vill och uttrycka sin åsikt, men ibland måste jag le åt deras naiva verklighetsuppfattning. "De vill skjuta tillbaka ansvaret för jämställdheten från den politiska sfären till den enskilda kvinnan", konstaterar Petra Ulmanen i sin bok. "Kvinnors underordning görs till ett privat och individuellt problem. I praktiken blir det den enskilda kvinnans ansvar att upprätthålla jämställdheten, och den enskilda kvinnans personliga misslyckande om hon inte lyckas åstadkomma någon förändring". Tänk efter vad det innebär! Cynismen blir nästan outhärdlig: Du underbetalda sjuksköterska - enligt högern får du skylla dig själv. Du är för dålig på att löneförhandla, helt enkelt.Snacka om obehaglig inställning. Att Chris Heister drog sig tillbaka från kandidaturen till moderaternas partiledarpost betyder alltså, med högerns sätt att se på saken, att hon inte var tillräckligt målmedveten och kompetent. Hennes eget fel. Inte tillräckligt bra. Faktum är att det stundande partiledarbytet hos moderaterna verkar ha fått hela jämställdhetsfrågan att explodera rätt i ansiktet på högern. Ett av de dummaste uttrycken för denna hysteri tog form i en anonym text på Svenska Dagbladets ledarsida för ett par veckor sedan. Någon, enligt envisa uppgifter chefredaktör Mats Svegfors själv, förhånade och förkastade journalisten Britta Svensson för att hon uttryckt åsikter i frågan. Svegfors kommenterade och ironiserade över Britta Svenssons kläder, hår och utseende - bara för att hon skrev att hon tyckte det var dags för en kvinna på partiledarposten. Gud hjälpe den kvinna som tog sig för att leda ett parti med sådana företrädare! Personligen har jag aldrig röstat på modernaterna och har inte för avsikt att göra det heller, men med risk för att råka ut för samma kränkade beskrivning av hår, kropp och kläder dristar jag mig ändå till att säga detta: Jag hade faktiskt tyckt det varit kul med en kvinna som partiledare. Chris Heister verkar dessutom ha visioner, en klar politisk vilja och goda argument.Uppriktigt sagt har jag inte en aning om vad Bo Lundgren vill, utom att sänka skatter (gäsp). Nåja. Det är inte min sak. Moderaterna får säkert den ledning de förtjänar. 
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 |
|
