|
|
|
|
|
I vissa av våra viktigaste medier, SVT, Sveriges Radio och TV 4, råder förbud att framföra politiskt olämpliga uppgifter eller åsikter. Den myndighet som har till uppgift att kontrollera nyhetsflödets politiska innehåll kallas numera Granskningsnämnden för radio och tv och är en kvasidomstol sammansatt av jurister och salongsfähiga journalister. I fackorganet Journalisten inhämtar jag nu att en ung reporter har lyckats bli fälld av Granskningsnämnden för andra gången i samma ämne. Hans olämpliga budskap framfördes för första gången i ungdomsprogrammet ”Sefyr” i SVT och nu har han upprepat sitt brott i P 3-programmet ”Pussel”. De förgripliga påståenden som Granskningsnämnden fällt två gånger kan dock utan risk framföras i Aftonbladet. Nämligen följande: Den USA-styrda biologiska krigföringen och utsvältningsstrategin har nu lett till närmare en miljon döda barn i Irak. På grund av undernäring och bristsjukdomar har mer än hälften av de ännu inte dödade barnen i landet så svåra mentala skador att de inte kommer att kunna tillgodogöra sig en normal skolundervisning. Barnens brott, de döda liksom de döende, är att de låtit sig födas i ett land som behärskas av en av världens tjugofem skurkaktigaste diktatorer, Saddam Hussein. Då de amerikanska och brittiska regeringarna ännu inte är nöjda med resultatet av massmordet bedriver de sedan nio månader ett dagligt bombkrig mot Irak. Enligt amerikanska nyhetskällor har 360 mål attackerats med 1 100 missiler. Vilken typ av mål anger man inte närmare. Detta pågående krig intresserar inga västliga nyhetsmedier. Det är alltså tillåtet att kritisera denna politik i Aftonbladet, eller vilken som helst tidning eller, högst teoretiskt, i Stenbeckskontrollerad radio eller tv. Men inte i SVT, SR eller TV 4, som lyder under Granskningsnämnden. I sin fällning av den unge kollegan motiverade sig Granskningsnämnden lika vid båda tillfällena. Synpunkten att de anglosaxiska massmorden i Irak är grymma, politiskt omotiverade eller barbariska är, enligt Granskningsnämnden, ”kontroversiell”. Därför strider den synpunkten mot kravet på opartiskhet. Vad som menas med ”opartiskhet” i radiolagens mening är omöjligt att förklara. Ingen vet. Det är dessutom ett begrepp som inte tillämpas på andra medier. Vilket inte är så konstigt. Aftonbladet, lika lite som andra tidningar, skulle inte kunna ges ut under en sådan regel. Varje form av samhällskritik är nämligen i en eller annan mening partisk, oavsett om den framförs i television eller tidning. Men det är bara ibland som Granskningsnämnden fäller och då sker det efter en politisk prövning, som övertydligt framgår av exemplet med fällningarna av ”Sefyr” och ”Pussel”. Inget enda program har ju fällts för att någon uttryckt sitt gillande och stöd av de anglosaxiska massmorden. Det är alltså bara ena sidan av saken, den politiskt olämpliga, som är ”kontroversiell”. Jag har nog haft anledning att fundera fler än de flesta på denna ”opartiskhet” eftersom jag själv fällts, skulle jag tro, mer än någon annan journalist på just den punkten. Senast för överdriven samevänlighet i det att jag som biologiskt faktum hävdade att renarna i Härjedalen bedriver sina årsvandringar upp och ner i fjälltrakten precis som alla andra renar i världen. Det var ett partiskt påstående manade Granskningsnämnden, även om påståendet förstås var sant. Vad som är sant eller inte saknar nämligen betydelse för denna myndighet när de skall döma för partiskhet. För oriktiga påståenden har jag aldrig blivit fälld. Dock har jag heller aldrig fått någon begriplig förklaring av begreppet opartiskhet i radiolagens mening. Det beror på att begreppet saknar mening. Eftersom således begreppet opartiskhet blott är en omskrivning för politisk lämplighet eller ej, så har vi alltså en statlig myndighet som kan lägga sig i vad som får och inte får sägas i en stor och viktig del av medievärlden. Än mer absurd ter sig ju denna ordning då överprövningen förändras med skiftande politiska konjunkturer. För tio år sedan skulle ingen ha fällts för överdriven samevänlighet, däremot för påståenden om invandrare och brottsstatistik, vilket inte skulle fällas i dag. För tio år sedan skulle kritik av Olof Palmes politiska gärning ha fällts, i dag självfallet inte.Slutsatsen kan bara bli en. Granskningsnämnden kan gott få anmärka på sakligt felaktiga påståenden, samhällskritik bör vara sann i detaljerna. Däremot är det ovärdigt en demokrati att hålla nämnd för statlig överprövning av politiska nyanser i etermedier. Det framgår ju redan av självklarheten att sådan prövning är otänkbar när det gäller tidningar. Lagregeln om den garanterat obegripliga opartiskheten bör alltså avskaffas. 
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 |
|
