|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
|
|
|
SAKARYA. Ahmet Rencber, 64, tittar på resterna av sitt hem. För två år sedan flyttade han tillsammans med dottern Cemile och hennes man från Stockholm tillbaka till Turkiet. Ahmet Rencber försöker förstå det obegripliga. I ruinerna dog familjens ögonsten, Ahmets barnbarn och Cemiles dotter, Meryem, 5. Det går knappt att höra Ahmet Rencbers ord när han försöker tala. Han har förlorat allt han äger men lever själv. Varför vet han inte, han minns inte hur han kom ur huset. För två år sedan flyttade Ahmet Rencber tillbaka till Turkiet. Efter 35 år i Sverige bestämde han och hans fru sig för att följa med deras äldsta dotter Cemile och hennes man Ömer Öz tillbaka till hemstaden Sakarya i Turkiet. Har bott här i två månader Aftonbladet hittar Ahmet Rencber utanför ruinerna av huset han bott i sedan två månader. Han ställer sig upp och går med mycket trötta ben mot betonghögen och pekar. Vi hade inte ens hunnit inreda färdigt, säger han och fortsätter med gråten i halsen: Vad har vi kvar? Vi har mist vänner, grannar, allt vi äger, säger han och tittar mot räddningsarbetet. Samtidigt försöker brittiska Räddningsverket att få loss Ahmets granne, 22-åriga Sefaner. De lyckas dra fram klädesplagg och visar dem för två systrar. De är hennes, de är hennes! skriker de. De har suttit framför raset med risk för sina egna liv i över 60 timmar. Vi kastades ut ur huset Ahmet tänder en cigarett. Jag och min fru hade änglavakt, säger han och höjer armarna mot himlen. Vi vaknade av att vi kastats ut ur huset. Jag hörde min fru ropa: Ahmet, Ahmet, lever du? Det slocknade för mina ögon igen. Plötsligt hörde jag hus efter hus rasa. Jag sprang fram till min fru. Det går inte med ord att beskriva, inte heller går det att beskriva vår rädsla och förvirring. Hemma i Sverige har jag fyra barn och många barnbarn. Jag vill hem nu och fortsätta mitt liv i säkra, trygga Sverige. Då kommer tre män fram till Ahmet. Den ena av dem sänker blicken och tar Ahmets hand i sina båda. Han får knappt fram orden och med en mycket låg röst säger han: Meryem är död. Hon var det enda barnet Ahmet sjunker ihop och de får stödja honom. Han tittar mig i ögonen och säger: Hon kunde ha levt. Meryem, 5, var äldsta dottern Cemile Öz enda barn. Hon och hennes man Ömer hade länge försökt skaffa barn. Nu är Meryem borta men föräldrarna finns kvar, de klarade sig. Meryem tillbringade sina första tre år i Rinkeby i Stockholm. Hemma i Sverige sörjer släktingarna Meryems död. När hennes morbror, Ahmets son, Ilhami Rencber, fick beskedet om jordbävningen åkte han direkt från Rinkeby till Sakarya. Helt ovetande om föräldrarna och systern var vid liv möttes han av ett obeskrivligt kaos. 46 sekunder tog det. Nu är alla i vårt gamla hus döda, säger Ilhami som återvänt hem till Sverige. Släktingarna har samlats Nu har de svenska släktingarna samlats hos honom i Rinkeby för att stötta varandra. Hans syster, Meryems moster, Ruhiye kom tillsammans med sin man från Örebro. Ruhiye tar fram en cigarett och skakar på huvudet. Vi kan inte förstå det fruktansvärda. Staden, vännerna, släktingarna och Meryem är borta och ingenting kan vi göra åt det. Fotnot: Det engelska räddningsteamet lyckades senare rädda Ahmets granne Sefaner levande. Hon kom undan med enbart några skrubbsår. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 |
|
TYCK TILL om jordbävningskatastrofen
RÄTTEGÅNGEN PÅ CYPERN
|