|
|
|
|
|
M in gode vän Gert Fylking har köpt en Jaguar. Jodå, så att... Det är en tvåsitsig cabriolet. Han bytte in den gamla fyrsitsiga, som läckte bensin ur bägge tankarna. Hans hudfärgade Saab V 4 står övergiven på parkeringsplatsen. Trehjulingen och de andra rishögarna är placerade i olika garage. Gert har ett perverst intresse för aparta fordon i dåligt skick. Han kommer regelbundet och säger att han köpt en ny bil. Alltså, de är aldrig nya, men blir ständigt fler. En gång köpte han en Cheva pickup av en raggare i Norrtälje; rostig, svårstartad, extremt törstig, obesiktigad med hål i golvet, läckande fönster, blankslitna däck av fel dimension, sprucken galonklädsel och ett utomjordiskt sprak i radion. En månad senare lurade Gert mig att köpa aset. Han sa att motorn gick fint och att jag skulle kunna ha stor nytta av bilen i jordbruket, ett påstående han dock inte kunde utveckla i detalj. Han satt lite trångt med stålar också, sa han, och jag skulle få den för 15 lappar vid snabb affär. Det var vad han hade gett själv. Killen han köpt den av sa att den visserligen gått 65 000 mil som tidningsbil, men den skulle kunna gå länge än. Jodå, så att... Jag slog till, av ideella skäl. Hur blödig får man bli? Efter tio mil sköt vevstakarna rätt genom oljetråget. Den stora firman som mekar Chevor ville inte ta i bilen med tång. Via en del kontakter söder om stan hittade jag en kille som var beredd att ta sig an ekipaget. Han mekade racerbilar, dessutom råkade han ha rätt däck liggande. Vi kan kalla honom Kalle, för jag vill inte hänga ut honom. Det är en snäll kille och en duktig mekaniker. I alla fall har det gått mer än ett år nu utan att jag sett en skymt av bilen. Kalle och jag har pratat rätt mycket i telefon med varandra. När jag frågar om bilen över huvud taget finns så brukar han säga att den är nästan klar. I princip. Det är bara någon liten grej eller två. Och så besiktningen förstås. Först bytte han motor. Han hittade en begagnad som importerats från USA. Men det tog tid att byta kolvringar och sådant. Efter några månader hade han i alla fall hängt dit ersättningsmotorn. Då fungerade inte automatlådan. Han bytte den också, till en bättre begagnad. Jodå, så att... Sedan kom vintern. Han hade haft en besiktningstid, men inte fått ut bilen från en campingplats där han ställt den. Det var för mycket snö i vägen. Just den grejen med nederbörden upprepades ett par gånger. Snön föll, och vi med den. Men bilen var klar, allt funkade, det fattades bara att Bilprovningen fick godkänna åket. När snön tinat sa Kalle ofta att han försökte hela tiden, men det var svårt att få tid på besiktningen, och så hade han haft privata problem och flyttat och bytt jobb och en massa annat elände. I våras hade det kört ihop sig ännu mer hos Bilprovningen och det fanns inga tider att få. Sa Kalle. Men snart skulle allt vara klart. Jodå, så att... S ommaren kom. Jag ringde igen. Då var Kalle på gång. Han skulle bara lyfta av en massa dunkar och skräp som någon hade lagt på flaket, samt fixa en besiktningstid. Mitt i sommaren fick han bekymmer. När jag ringde då hade nämligen oljan runnit ur den nya automatlådan. Men det var snart fixat. Jodå, så att... nu var det bara en tidsfråga innan jag skulle ha bilen. Problemet var att hans nya chef var rätt hård och skickade honom till Norrköping och andra orter för att laga entreprenadmaskiner. För en månad sedan ringde jag igen. Då gick bilen inte att backa. Du vet ju hur det blir, sa Kalle, när bilen står still för länge. Han bytte lådan igen och sa att det skulle gå på garantin. Jag frågade om jag skulle hämta den och kanske ordna besiktningen själv, men han slog bakut och sa att han absolut ville göra allt klart och dessutom sälja mig en 30-tons grävmaskin. J ag talade med Kalle i förrgår igen. Han låg hemma och hade ryggskott. Men nu på måndag så blir allt klart, sa han. Nåja, undrens tid är inte förbi. 
Gert har fått dåligt samvete under resans gång och svurit på att han ska skänka mig en annan pickup med kran på flaket. En nästan ny. När han blir miljardär. Jodå, så att... Tro, hopp och kärlek. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 |
|
